Min mor och jag, åkte till min äldre bror en gång och hälsade på, och när vi satt och fikade kom vi in på det här med spöken och döda som går igen. Då berättade våran mor för oss, att Sten som är 20 år äldre än mig, (bror) mött sin gammelmormor, långt efter det att hon dött. Sten som då var fyra år gick upp för trappen i min mors föräldrar hem, medans mormor och delar av släkten satt och pratade i köket på bottenvåningen. Plötsligt blev det tyst i köket när de hörde Stens röst, och hur han pratade, han sa ungerfär så här: sitter du här och syr, vilken fin duk. Och när han kom ner till köket frågade man vem han pratade med, han svarade att han pratat med en tant som hade grått hår med en knöl i, och att hon satt och sydde på den gamla singern, tramsymaskinen som stod där. Grejen är den att gammelmormor såg ut precis så, och hon satt där ofta och sydde. Sten hade aldrig träffat henne i livet heller. Min mor berättar också att dom rös, när dom satt där i köket, och att man hört ljud från symaskinen där förrut också. Märkligt men sant. Benny

ag och min fd var tillsammans i 3 år. Den första lgh vi bodde i hände ingenting men sedan den 2.a hände det oförklariga saker. Det började med att när vi tände ljus så blev lågan ca 2 dm hög och "blåste" åt ett håll fast det var stängt överallt…jag fick flera ggr känslan av att det var ngn i lägenheten och kände mej aldrig ensam fast jag var det. Efter ca 2 mån frågade grannen om vi inte märkt ngt konstigt.. nej sa jag och hon berättade att alla som bott där innan hade flyttat för att det spökade så hemskt. Skitsnack tänkte jag. Det lät konstigt eftersom det var ett 2-våningsradhus som gavlegårdarna har här i Gävle och de är inte så gamla och ingen har dött där vad jag har hört. Jag tänkte inte mer på det tills våran hund började skälla och morra och stirra in i ett av sovrummen. Detta hände ofta och det var alltid kallt där. Många ggr när jag lagade mat och sänkte plattan till 3:an för att låta det stå och puttra lite så hörde jag sedan hur det stormkokade och då var plattan på 6:an. Jag tänkte att det kanske var jag som sprang och ändrade den igen men nu vet jag att det inte var det. Vi bodde överst i radhuset och ingen bodde ovanför oss. Jag och min fd sambos kompis satt och kollade på film medan de andra var och handlade då jag hörde starka fotsteg "ovanför". Klockan var sent på natten och han tittade upp och sa Vem faan är det som går så det låter så högt. Jag tittade på han och sa att det var ingen som bodde där för vi bodde ju högst upp. Han tittade på mej och sa inget mer. I bokhyllan hade vi två fotografier, ett på mej och min fd när vi kysste varandra och ett på mig när jag tog studenten. Fotot som vi kysstes på ramlade ofta mer från bokyllan. Det stod precis lika som det andra men det ramlade ALDRIG ner. Jag ställde det på alla möjliga vis men det ramlade ändå. En kväll hade jag tjejfest hemma och fotografiet ramlade av sej själv när jag var i köket och tjejerna var i V-rummet, jag hade tidigare berättat om fotot och den ena tjejjen skrek till.. det var ingen bas och ingen dörr som smällde, det ramlade av sig själv. Hon sa: "Men Lina fattar du inte att det är ngn som vill säga dig ngt" Från och med då förstod jag vad det var, jag mådde väldigt dåligt i mitt förhållande och det var ngt som sa att jag skulle göra slut. Efter 3 år tillsammans gjorde jag slut. Den absolut sista natten sov jag där själv (hade t räffat en ny då) och kunde absolut inte sova, Hade ju aldrig sovit där själv efter allt som hade hänt. KLockan 5 på morgonen sätts stereon på på hööög volym som om ngn tog tag i vredet och vred den upp snabbt på hög volym,., jag trodde jag skulle svimma, var alldeles kallsvettig. Jag gick upp och stängde darrhänt av den Har i efetrhand hört att man kan ställa in vissa stereo så att de sätts på men den funktionen finns inte på min. sedan hörde jag ett klickande ljud precis hela natten.. det lät som ngn tog en kula och släppte den på parkettgolvet.. tillslut var jag så förbannad,, skulle upp kl 7 för att ha en redovisning på komvux och hade inte sovit på hela natten,., jag skrek "Sluta" och efter nga timmar slutade det. Min sambos kompis sambo berättade att hon ofta känt att det var ngn där ohc även hört steg på "övervåningen" (hon känner vissa saker ibland och håller på med det ockulta) Sedan flyttade jag in i en ny lgh och bor nu tillsammans med min nya pojkvän och har aldrig känt ngt konstigt.. jag tror att det var "något" som på ngt sätt ville visa att jag skulle göra slut. Det konstiga är ju att "spöket" bara finns i lgh och inte följer efter när man flyttar… jag vet inte om allt var inbillning men allt går ju inte att förklara,, nu mår jag bra och är lycklig och har inte vart med om ngt mer sedan dess och hoppas slippa det i framtiden också.

Jag har i alla år varit intresserad av om det finns spöken då jag har upplevt en hel del själv. Om jag upplevt något har jag oftast tvivlat över om det var inbillning eller någon från andra sidan. Jag börjar med mitt nuvarande hus och berättar vad som hänt och går sen bakåt i tiden. Jag bor i ett hus med stallbyggnad och det är byggt runt 30-talet. Jag har häst och man måste traska ut i mörker för att uträtta sysslorna i stallet. Jag stod en dag och mocka rent i boxen i godan ro och funderade allvarligt på om jag skulle sätta på radion för det var så tyst, efter den tanken så sattes radion på av sig själv. Jag trodde någon spelade mig ett spratt så jag sprang ut för och hinnas se någon men det var ingen där och när jag kom in tystnade radion.<br>Jag blev lite blek efter det hänt. <br><br>Jag var uppe på loftet för och hämta ner hö och det brukar rasa ner lite lösa balar och dom brukar få ligga om jag inte behöver dom, en vecka senare skulle jag upp igen och då är dom staplade fint igen. Min stallkompis hjälpte mig när det var dags för mig att åka in till BB så hon fick sköta allt med hästarna och när hon stod där så hörde hon tunga dunsar som om någon slängde balar på golvet men när hon gick upp stod allt i sin ordning. Hon vågar inte vara själv där ute nu i vintertid. Som vanligt stod jag en dag och mockade igen och då hörde jag hur någon gick ute på gårdsplanen, min tanke var ju att grannen kommit ner för och säga hej eller gubben kommit ut för och prata men när jag sticker ut huvudet så finns ingen där, jag går ändå runt stallet ifall det varit någon som spelat mig ett spratt men ingen där och hade det varit någon så hade han/hon tittat fram. Hästarna har ändå varit lugna dom har inte fått spel av att det varit något så vem vet det kanske är en tomte på loftet som flyttat in. Men vissa kvällar/nätter när jag stått utanför huset så kan jag känna ett starkt obehag medans vissa nätter är lugna.<br><br>Nu lite om huset med då. Jag satt hemma en kväll, höggravid som man är så springer man mycket på toan och gubben var på jobbet. Jag satt lugnt och kikade på tv:n men kände att jag måste slita mig från progamet och uträtta behoven. När jag kommer tillbaka är tv:n avstängd, jag ringde min gubbe den kvällen som fick komma hem och hålla mig sällskap. Min gubbe är inte alls skeptisk och avfärdar allt sånt med att allt har en naturlig förklaring, men en natt vaknade både jag och han av att det gick någon i köket, han är ju inte rädd av sig utan går först ner för trappan ut till köket men ingen där. Våran hund däremot sitter och verkligen stirrar hypnotiskt mot ytterdörren för och sen avbryta och gå upp med oss igen. Vi låser alltid på kvällarna även om vi bor ute i skogen. På våran vind som ligger ovanför sängen kan man ibland höra en kula komma rullande över ett trägolv men konstigt nog så har vi inget täckt golv där uppe utan det är bara isolering.<br><br>En sista händelse som gjorde mig kallsvettig men den är lite otydlig för jag vet inte om jag drömde eller om jag verkligen såg nått. Jag är en människa som vaknar så fort det springer en mus över golvet eller bara någon finns i rummet. Jag sov så gott, men vaknade till av att jag ser en skuggfigur vid fönstret som sträcker ut armen och utropar mitt namn, jag rusar upp och ut i hallen där jag sen viskar "är det någon där" men när jag kikar in i rummet igen är det tomt. Jag låg med lampan tänd den natten. Det som gör mycket att jag tvekar det är väl att inga utav djuren jag har reagerar på detta förutom den gången då vid dörren. Samtidigt som man vill tro att det är något så har man tvivel, just det att "Har det en naturlig förklaring??"

Jag och min sambo har länge varit intresserade av spöken och sådana fenomen. När vi fått nys om Borgvattnet så bestämde vi oss för att åka dit. Vi frågade runt ifall några vänner vill följa med så sagt och gjort, 5 av hennes kompisar ville följa med. Vi åkte fredagen den 19/9 -03 och skulle sova i en sommarstuga natten till lördagen, allt för att vi skulle vara utvilade inför prästgården. Efter att ha ätit och handlat i Ramsele så började vi åka den sista biten till byn Borgvattnet. Resan kändes rätt lång trots att det bara är 4 mil mellan de två byarna.<br><br>Vi kommer fram till gården vid 13-tiden och efter ett telefonsamtal till värdinnan så hittar vi den gömda nyckeln och går in. Under resan har vi börjat känna en spänning ju närmare vi kom men nu kändes det än mer pirrigt. Vi gick runt på nedervåningen och tittade, bla på expeditionen som det ska spöka mest i. På övervåningen kändes det inte lika tryckt och tv-rummet blev en samlingsplats för oss. När vi lastat in all packning gick vi till den närbelägna kyrkogården för att titta och ta bilder. En mycket vacker kyrkogård för övrigt. Kvällen börjar närma sig och när vi ätit och diskat så är klockan 20.00 och det börjar kännas lite kusligt att gå ner på nedervåningen. Vi 21-tiden ska vi börja köra anden i glaset för att försöka få kontakt med någon anden i huset. Under tiden vi håller på så kommer det stötar med kall luft precis där vi sitter, det blir isande kallt för att sen bli varmt igen. Konstigt tyckte vi. Sedan hörde vi alla en klocka slå en gång, det finns ingen fungerande klocka i huset. Jag känden en övertygande duns i golvet från våningen under och en av tjejerna tyckte sig höra en barn gråta även om hon intalade sig att det var inbillning. Huset är väldigt tyst för att vara så gammalt så minsta knak gjorde att man stelnade till för att lyssna efter mer ljud, man kan lugnt säga att vi satt på helspänn. I övrigt hände det inte så mycket. När vi väl somnat så märkte vi ingenting trots att, enligt gästböckerna, det ska hända en del vid 03-tiden. Vi kommer nog att åka tillbaka dit nästa år igen, hoppas det händer lite mer då.

Detta är en sann historia som är det absolut närmaste jag kan komma det övernaturliga. Det hade varit en dag som alla andra, rätt livad, och senare på kvällen åkte mina föräldrar bort och jag blev ensam i huset. Jag var trött och bestämde mig för att vila, så jag gick och lade mig i sängen. När jag just var på väg att somna får jag känslan att någon står lutad över mig, och helt plötsligt så hör jag klart och tydligt en röst säga: "Han sover." Och det får mig att flyga upp ur sängen och fråga: "V-vem där?" Jag tänder lyset och kan tydligt urskilja tre skuggfigurer sväva in i väggen. Jag blev sittandes alldelles stel en lång stund innan jag kunde samla mig och gå ur sängen. När mina föräldrar kom hem berättade jag alltihop för dem och de brydde sig inte särskilt mycket, jag fick som vanligt svaret: "Det tror jag på när jag ser de!" vilket är ett standardsvar från föräldrar antar jag? Jag har även sett små skuggfigurer snabbt kila över golvet också. Så jag är absolut säker på att det finns övernaturliga fenomen. Frågan är bara vad de egentligen vill.

Det var år 2000 detta inträffade. Jag, (då 15 år gammal), min pappa och min lillasyster var på semester. Vi var någonstans i småland, där skulle vi sova över på ett vandrarhem. Detta vandrarhem var lite speciellt eftersom att det hade varit ett gammalt sjukhem för i tiden. Ja, ja men i alla fall jag och min lillasyster var ensamma på vårat rum, medan pappa gick till ett annat hus för att göra i ordning mat. Jag stod och borstade håret när jag fick syn på en skugga som rörde sig uppe i taket och sedan ut genom rummet. Jag sa aldrig något till min lillasyster som satt och lekte med sin betty spagetthi. Utan i stället sa jag högt, "allting har en naturlig förklaring". Ungefär två sekunder efter att jag sagt det åkte rullgardinen upp. Jag blev ganska paff och jag berättade för min lillasyster att jag sett en skugga gå över taket. Min syrra blev ganska sur på mig att jag inte sa något om skuggan när jag såg den. För mig är det en upplevelse jag kommer att bära med mig hela livet. Anden ville visa mig att allting inte har en naturlig förklaring. Jag kan tillägga att vi bodde på högsta våningen och att det inte kan ha varit någon som tex gått förbi och dragit upp rullgardinen. Min syrra och jag har berättat det här för vissa vi känner, det är lite synd bara att vissa vägrar att tro på det.<br>/ Ann