När jag va lite,runt 6-7år så vaknade jag av att en ansikte stack ur vägen och skrek åt mig och jag vänder mig och försökte sparka han(mot väggen alltså). Mamma kommer inspringande av att jag gallskrek och grina,jag följde med henne till hennes säng då den mannen med vit kostym och vit hatt gick sagta efter,Jag la mig i sängen och kikade sagta upp och såg att han stog lutat mot dörren och vickade lite på huvudet(som jag gjort nått fel). Har funderat på detta länge nu och har inte vetat hur jag ska ta det riktigt eller berätta det,men mamma kom ihåg den dagen(hon såg inget av detta)så det va ingen dröm som jag länge har trott! Så vad tror ni? vad kan detta ha varit? Ni får ursäkta mig fall ni hittar stavfel. //MVH Tommy

I juni 1993 dog min pappa efter en tids sjukdom. Två veckor senare samlades släkten för begravningsgudstjänst, men pappa hade begärt kremering och av olika praktiska orsaker kunde urnsättningen inte hållas förrän nästan 2 månader senare. Min mamma, syskon och deras familjer hämtade urnan och gick till graven, där min bror skulle sätta ner urnan i jorden. Han hade inte gråtit sedan pappa dog, men just i det ögonblicket bröt han ihop, föll på knä på graven och grät. Jag stod nån meter ifrån och tittade bort för att ge honom tillfälle att gråta ut i fred, och såg då min pappa – som alltså varit död i 8 veckor – stå cirka 10 meter bakom oss. Han tittade inte på mig utan lite vid sidan av mig, på resten av familjen. "Nu har jag blivit komplett galen", tänkte jag. Jag tittade på honom nästan 30 sekunder, sedan tänkte jag att "jag måste kolla om nån annan ser honom också", men alla andra tittade på min bror. När jag vände blicken tillbaka till den punkt där jag sett min pappa, var han borta. Till saken hör att vi hade varit osams inom familjen en längre tid och jag fick känslan av att han ville kolla att vi blivit sams igen. Tyvärr blev vi osams igen några månader senare, kan tänka mig att min pappa är ledsen över det.

En del händelser har jag svårt att sätta i rätt tid och ordning men jag ska försöka. Allt började när vi fortfarande bodde kvar i Wermland (min stavning, INGA klagomål tack!). Jag och pappa låg i soffan, vi hade en hörnsoffa där jag låg i den längre ändan av soffan. Ialla fall så låg vi där och kolla på tv, det var en tidig morgon. Jag var inte särskilt gammal tror jag var 8-9 år och det var inte länge sen vi hade avlivat vår setter som jag sakna otroligt mycket eftersom jag är uppvuxen med hund omkring mej. När vi låg där och kolla på tv så somna pappa till (tror jag, minns inte riktigt), och jag får för mej att kolla bort mot honom men innan jag hann se nåt av honom så såg jag våran setter stå mellan soffan och soffbordet. Jag blir inte rädd utan vänder tillbaks blicken mot tvn igen och fortsätter kolla. Sen i november 2006 när jag sitter på gitarrlektion i skolan, det är runt 11:10 som jag sitter där med min gitarrlärare, och jag känner ingen lust alls att spela gitarr längre. Senare när jag kommer hem så berättar mamma att min morbror tidigare samma dag dog exakt samma tid som jag hade gitarrlektion. Efter dem händelserna är det lugnt i flera år och vi hinner skaffa två andrar hundar innan vi flyttar till Öland där vi bor kvar då detta skrivs (2008). Vi flyttade till vårat nuvarande hus 4 Juli 2003, men det var först sommaren efter vi flyttade in som det började hända saker. Det var en helt vanlig dag och jag satt och kolla på tv i mitt rum. Det var nåt program på SVT2 om det Gamla Skansen i Stockholm. Det sändes från dom gamla fäbodarna minns jag. Jag fortsätter titta på programmet och när dom kommer till en intervju med en kvinna i sekelskifteskläder, så ser jag en kvinna sitta och måla i översta högra hörnet på en målarduk. Jag är hundra procent säker på att det INTE ingick i programmet då kvinnan projicerades ovanpå den intervjuade kvinnan. Jag berättar för mamma att jag sett en kvinna i tv-rutan och mamma tror att det är hennes ingifta faster Greta som under sin levnadstid höll på med kurbitsmålning (dalamålning på trä och liknande). Men hon höll aldrig på med målardukar och liknande så henne kunde det inte vara. Det ska tilläggas att vid tidpunkten då jag såg kvinnan så var hela mitt rum nedsläckt och rumsdörren var stängd. Därtill ska tilläggas att persiennerna var nerdragna och stängda så lite ljus som möjligt inte kom in, så det kan inte ha reflekterats nåt utifrån i tv-rutan. Jag har nu under 2008 kommit på att vi har tre målningar från en kvinna och hennes man som vi lärde känna strax innan vi flyttade. Dom hade bott i Rwanda (oklar över hur det stavas…), men var kaukasiska/"vita" svenskar med brytning på grund av språkskillnaden efter 40 år där nere, och som sysselsättning höll kvinnan på med målning för att stilla sina händers darrningar. Jag vet i dagsläget inget om hon lever eller om hon gått över, men jag hoppas för hennes skull att det var lugnt och fridfullt för henne om och när hon gjorde det. Fortsättningvis hände det en del här hemma som för det mesta inte skrämde mej alls. Förutom nån gång som den gången när det bara small till borta i hörnet där min cd-spelare stod och spelade musik. Det small riktigt till så jag trodde det kom från en kanon eller liknande. Jag stängde av cd-spelaren och gick ut till mamma och pappa i vardagsrummet. Där frågade jag dom om dom hade hört smällen, och det hade dom också. Skakad gick jag tillbaks till mitt rum och satte mej vid datorn. En dag när jag satt vid pappas dator (min dator var enormt seg då den var jättegammal..) och kollade på en annan sida om spöken på engelska. Då kommer pappa in och frågar vad jag håller på med. Jag visar honom en bild på en grön "boll" som är ovanför en nyligen igengrävd grav på en kyrkogårdi England, och säjer att det är ett spöke. Då fnyser pappa och går därifrån. Jag blir arg och tänker "Låt honom fan få ett tecken så ska han få se att spöken finns!". Några dagar senare sitter jag och pappa och äter frukost i köket, då taklampan ovanför oss helt plötsligt börjar snurra utan som helst anledning. Dörrar och fönster är stängda och en taklampa gjord av armeringsjärn ska man inte kunna rubba så lätt genom en vindpust. Lampan snurra runt ett bra tag innan den saktade av och slutade snurra. Då titta pappa på mej och jag på honom, sen fortsatte vi att äta frukost som om ingenting hade hänt. Inom mej tänkte jag "Hah! Nu fick han så han teg" ungefär. Sen dess har jag inte hört honom säja nåt negativt om andar! Har också gjort observationer av en vit dimma ute i köket en eller två gånger när jag kom ut ur rummet för att äta lunch. Mamma sa att det var matoset jag såg, men så mycket matos kunde så lite mat inte producera på så kort tid. Dimman var nästan lika tjock som "tjockan" (vanlig dimma ute i skog och mark) brukar vara en tidig morgon över en myr hemma i Wermland (återigen min stavning, do not tuch). Den andra gången nåt skrämde mej var när jag låg i sängen och skulle just somna. Jag ligger vänd mot hörnet där tvn brukade stå och helt plötsligt så hör jag nåt eller nån som tar tre steg och sen försvinner ur tomma intet. Jag vänder mej snabbt om och somnar utan att tänka så mycket på det dagen efter. Jag har dessutom hört röster från vardagsrummet, som ligger vägg i vägg med mitt sovrum, men när jag kommer ut till vardagsrummet så tystnar rösterna och det är ingen där. Detta har upprepats flera gånger och jag är säker på att det är en man och en kvinna som stått där ute och pratat med varann. Jag har aldrig hört vad dom har sagt till varann, det har vart mest mummel. Det har dessutom hänt att nån har försökt få upp mej från golvet när jag suttit med ryggen garderoben. Då jag tittar upp ser jag en kvinna med stora, tjocka glasögon böja sej ner mot mej och sträcker ut en hand som för att hjälpa mej upp. Jag tar henne i hand men sen rycker jag tillbaks den och stirrar på henne och då försvinner hon. Jag tror detta var min mormor som dog när jag var ca 6 år, hon dog -96 och samma halvår dog två andra släktingar… Det är så många saker som har hänt att jag knappt minns dom, men det finns en del saker som verkligen ligger kvar i minnet och som jag aldrig kommer glömma. År 2004 vid jultid så åker vi upp tillbaks till Wermland (återigen min egen stavning, DEAL with it…) för att fira jul med familj och släkt. Vi hälsade på hos min morbror, (mamma hade och har många syskon), och åkte sen hem till stugan vi hyrde. Dagen efter det så åkte vi till mormor och morfars grav där även min morbror ligger begravd. Jag hade med mej kameran och tänkte ta kort på graven samtidigt som jag tänkte "Finns det nån här så visa er!". Tyvärr syntes det inget på bilderna jag tog på tre av gravarna vi besökte. Jag blev smått besviken. Så när vi kommer hem så sätter jag mej framför tvn och kollar på det sedvanliga Kalle Anka vid 15:00. Sen får jag för mej att ta kort på Thilda, en av våra hundar, och när jag sen kollar på kortet som jag tagit så är där en jättestor orb strax vid hennes flank, eller sida som det också heter. Jag är helt säker på att det är min morbror som följt efter mej och mamma till stugan efter att vi vart hos gravarna. Sen, nästan exakt ett år senare, så sitter jag och mamma i vardagsrummet och ser på tv. Helt plötsligt så känner jag att det luktar rulltobak och sprit i rummet. Exakt så luktade min morbror när han levde då han var alkolist och rökte ofta. Som många gånger förr blir jag inte rädd, utan bara tänker att han kom för att säja god jul eller bara säja hej. Så går det ytterligare tre år utan att det händer nåt som har med andar och liknande att göra. Höstterminen år 2007 är på slutet jobbigt eftersom en "kompis" till mej anser sej vara högre ställd än mej och beordrar mej att göra som hon säjer, så den "vänskapen" tar slut då jag säjer att hon kan ta resten av grejerna som hon lämnat i mitt rum och flytta ut om hon inte står ut med mej. Det hela slutar i att jag finner mitt rum på skolans internat förstört efter juluppehållet och jag vet genast vem det är som har gjort det. Men för att återgå till ungefär en vecka innan julafton. Jag sitter i mitt rum med datorn i knät och ser samtidigt på tv, då jag känner en kall vindpust dra förbi mitt ansikte. Jag ser mej omkring men inget synligt finns där. Så tittar jag upp mot luftutsläppet i taket (liten rund sak som släpper ut frisk luft i rummet) men vinden kunde inte kommit därifrån då luften kommit bakifrån mej och gått förbi min kind för att sen inte nudda nåt annat. Detta upprepas hela tiden fram till julafton. Men dagarna innan jul så känner jag att jag vill spela mina favorit metalskivor. Jag sätter på låt nr3 och när låten börjar spelas så känner jag hur det blir kallt och det känns som om nån vill mej nåt ont om jag inte slutar spela musiken. Jag gör så och sätter mej vid datorn igen. Detta upprepas i två dagar till innan jag får nog och tänker "Nu fan vill jag lyssna på den här skivan. Inget ska få stoppa mej". Jag spelar skivan men jag känner mej hela tiden iakttagen från alla vrår och hörn. Tillslut får jag nog och tar med mej datorn ut i vardagsrummet. Hela tiden fram till julafton känns det som om jag har två stycken som står och glor på mej när jag är i mitt rum och aldrig annars. Dessa några älskar verkligen att leka med min drömfångare som hänger i taket bredvid takfläkten, som för övrigt bara är på på sommaren. Drömfångaren kunde och kan fortfarande börja svänga häftigt utan att nån eller nåt. Har aldrig fönstren eller dörren öppna när det händer, det händer alltid samma tid innan jag skulle somna. Vid samma tid som drömfångaren började svänga så var det iskallt på en punkt precis bredvid huvudänden av sängen. Varje kväll var det iskallt där och jag kände hur nån stirra på mej, och varje kväll var jag tvungen att tänka samma sak "Snälla, jag vill sova. Lämna mej i fred". Det hjälpte inte mycket utan jag somnade medan dem stirrade i nacken på mej medan jag sov. Sen kom julaftonen och klockan hann bli runt två innan jag fick öppna första paketet. I det låg en kameramobil som jag tog kort med så fort jag satte på den och fick upp kameran. Jag tar kort på Donna, våran andra hund, och tro mej eller ej när jag ser att där är TVÅ orber sävande bredvid henne! Jag tänkte "Okey, där fick jag bevis på att det är nån här hos mej. Kan ni gå nu?". Det var lugnt resten av den dagen, med undantag av cold spoten bredvid sängen och den svängande drömfångaren när jag skulle gå och lägga mej. Juldagen var lugn och samma med annandagen. Sen började samma saker att hända igen för att sen försvinna vid nyårsafton. Jag tror och vet att det var min morbror och jag tror att det var Greta eller kvinnan som bott i Rwanda som kom på besök med honom. Jag misstänker dessutom nån av dom två kvinnorna för att ha stått och mumlat tillsammans med min morbror, men av dom två som jag misstänker så känner endast en av dom min morbror och denna hon är Greta. Jag har aldrig sett eller ens mött Greta (vad jag vet), men på nåt sätt så känns det som om jag har gjort det tack vare dessa händelser. Ett problem kvarstår dock och det är att jag vill verkligen veta om det är min morbror och Greta men även kvinnan från Rwanda som har hälsat på och fortfarande gör det. Jag misstänker även att dom kan vara mina guider eller nåt, men jag vet inte vart jag ska vända mej för att få veta det 🙁 Jag vet att det blev mycket text nu, men det blir så när man inte kan korta ner och inte vill dela upp det i flera delar då man inte har tid :/ Detta är sant, men ni som inte tror mej, gör inte det då. Och jag vill inte ha otrevliga kommentarer från er heller //Vargen

När munkarna bodde på slottet hade de egen kvarn där de malde sitt mjöl. En fattig pojke från bygden hade en svältande familj och beslöt sig för att "låna" lite mjöl av munkarna. Han kom in i kvarnen och munken som skulle vakta sov gott. Pojken smög sig fram på tå och var tvungen att gå förbi munken.Pojken tog en liten säck mjöl och skulle gå samma väg tillbaka ut då munken vaknade, grep tag i pojkens ben. Munken kravlade upp och började jaga pojken runt i kvarnen men munken föll så olyckligt och dog. Pojken blev så rädd att han blev kall och spelade aldrig på sin flöjt igen och dog strax efter besöket i klostret. Ibland kan man höra pojken spela de underbaraste melodierna på sin flöjt och jag har hört honom många gånger. Blev inte rädd bara glad.

Detta jag ska berätta om nu hände min mamma och hennes kompis, och är helt sant. Tjejerna var ca 16 år gamla och bestämde sig för att dom skulle sova hos min mamma i helgen som kom. Dom gjorde som dom sagt och Annelie kom. När de hade blivigt mörkt kom Annelie med iden att dom skulle göra ”anden i glaset” dom ritade upp en spelplan och ställde lite frågor Men fick inget svar så dom slutade göra det och läste istället på min mammas rum. När dom hade släkt gled en röd ”prick” längs väggarna fram till Annelies säng. Då mamma hör henne väsa fram ”Lotta tänd ljuset”, mamma tänder och frågar” vad är de Annelie?”. ”Inget, jag inbillar mig bara”, svarade hon och mamma släkte igen. Då hon ser samma ”prick” glida fram över väggarna och fram till Annelies säng och Annelie väser”Lotta Tänd Lyset”. Mamma tände och frågade åter igen, ”Vad är de Annelie??” Hon svarade ” Jo, varenda gång du släcker ljuset känns det som om någon försöker strypa mig!” Mamma går fram till Annelies säng och tittar på hennes hals, och mycket riktigt finns där strypmärken från grova manshänder. Annelie fick panik, mamma springer till min mormor och berättar vad som hänt. Hon ger Annelie lugnande, sedan fick Annelie sova mellan min mormor och morfar och mamma låg framför mormor. Detta är nog inget trevligt att få uppleva. Eller vad tycker ni??

Ska berätta en historia som hände min mamma när hon var 23år och hoppas på att alla tar lärdom av detta och ALDRIG leker den leken. Dom var 3 tjejer som var hemma hos den ena och fick då för sig att leka "anden i glaset". Efter ett litet tag så ställer min mamma en fråga som lyder"vad heter du? Anden svara och uppger ett namn. Sen frågar hon " vart kommer du vara ikväll". Anden svarar, Jag ska står vid din säng och raka av allt ditt hår. Hon blev liv rädd såklart. Sen frågar den ena av tjejerna "vart befinner du dig just nu"? Anden svara, Gå ut! på skakiga ben gick hon ut men såg inget så hon gick in till dom andra igen. Mamma och den andra kompisen tittar på den tredje kompisen och blir likbleka och frågar sedan vad hon har gjort i ansiktet och hon förstod inte alls vad dom pratade om. Hon hade fått 4st långa rivmärken på ena kinden.Då blev dom så rädda att mamma och hennes andra kompis åkte hem. När dom skulle ta bussen (kl va mitt i natten) så ser dom en liten rödlätt man med fräknar och ganska kort som står och väntar på bussen oxå. Dom går på bussen och sätter sig längst bak i bussen med mannen en bit fram i bussen. Precis när dom ska trycka på Stopp knappen så räcker han upp handen och trycker före. Då blir dom livrädda och kutar hem åt varsit håll (dom bodde nära där bussen stannade) När mamma kommer hem så försöker hon intala sig själv att allt bara är inbillning. Hon går och lägger sig och ser helt plötsligt samma man som satt på bussen olch han står i dörröppningen till hennes rum, han har rödlätt lockigt hår, ganska kort med kostym och en stor cigarr i munnen och han ler ett obehagligt leende mot henne. Det slutar med att hon skriker så att morfar springer in i rummet och då försvann han. Tro på detta om ni vill men jag lovar heligt att vartenda ord är sant!

Nu när jag skriver detta berättar jag om en sak som hände igår! Jag var ensam hemma i ungefär tre timmar, alla dörrar var stängda och det var ungefär fem på eftermiddagen. Jag satt och skrev på min skräckberättelse 'Ghost Blood'. Då började jag helt plötsligt höra en massa röster, jag gick ut i köket där rösterna kom ifrån men det fanns ingen där. Ingen utav grannarna var hemma så det kan inte ha varit dom som har smugit in i vårat hus. Jag gick tillbaks till datoroch frotsatte skriva på min berättelse. Efter ett tag hörde jag dörren in till datorrummet ståls igen, men när jag vände mig om för att titta var det ingen där… Jag satte mig till rätta alldeles blek i ansiktet, men jag kunnde inte skriva någonting. Jag var för uppskrämd. Då hördes helt plötsligt röster igen, och rösterna var alldeles bakom mig. Men det var ingen där, jag hörde att dom pratade om mig och min familj. Sedan kännde jag en hand läggas på min axel, jag skrek till och vännde mig om. Sedan sprang jag ut ur rummet och började hoppa studsmatta, jag tänkte på allt som hänt. Jag var jätte rädd resten av dan och vågade inte berätta för mina föräldrar när dom kom hem. Dom skulle säkert tro att jag var galen… Och det har hänt flera andra gånger också…

Jag har varit på besök i Borgvattnets prästgård 2 gr, och båda gånger sov jag över. Första gången var jag iväg för några år sedan med två kompisar, och en av mina kompisars pappa, syster och hennes kompis. Vi hyrde för natten och spenderade hela kvällen på övervåningen för den andra gruppen sov på nedervåningen. Kvällen innehöll slappande i soffan å vi zappade mellan 1 och 2 på tvn. ( med andra ord inget hände) det passerade några timmar och upp för den knarrande trappan kommer en likblek tjej med en av killarna i medsläp. Vi bara glodde på hur förskräkta de var över det som hänt i den beryktade reseptionen. " vi såg något blixtra i taket, och vi såg någon i rummet!!" fick de ur sig båda. Det framgick inte om de ville att vi skulle kolla upp rummet eller om de bara var just chokade, för lika snabbt for de ned igen. Det blev betydligt tystare nedifrån, dom verkade ha haft det så kul där men efter vad de påståtts ha sätt föredrog de att gå och knyta sig…Iallafall vi funderade inte så mycket mer på det så efter kl 12 var det slutsänt på tvn och vi gick till våra respektivew rum. Jag och kompisarna sov i gula rummet, hennes pappa i gråterskornas och hennes lillasyster och kompis i blårummet. Vi låg i våra sängar och pratade på och vi kunde höra när dom i blå rummet somnat. Jag kände för att lägga en stjärna med min tarot och kl var runt 3. Och precis i min förskräckelse( och samtida misstro på att vi inte skulle få ha upplevt något övernaturligt innan avresan hem nästa dag) kunde jag klart och tydligt höra ett par 3 steg ute vid vår dörr, som var halvt igenstängd. Jag intygar på att min andning och blod frös till som is och övergick till ett intensivt bultande i bröstet av nervositet. Jag bad för mig själv att detta något inte skulle passera denna dörrkarm… och stegen upphörde. Jag var i total chock och så uppspelt att jag kröp ner långt under tecket och ansträngde mig verkligen för att somna. Jag kan garantera att det inte var någon av de andra, för dom som vet hur detknarrar i borgvsttnets golv och dörrar är det en självklarhet att det inte var någon av oss levande i huset. Det lustiga var att vi i gula rummet sov per skalle max 2 tim, och vi sov aldrig samtidigt. nästa morgon, vilket blev nån gång vid 5-6 ville vi kliva upp. De från det blå rummet frågade oss fundersamt ifall någon av oss gjort ett besök på toan, dom hade nämligen hört tydliga steg utanför deras stängda dörr under natten. Men sånna kycklingar vi var invände vi direkt den frågan. Och han i Gråterskernas hade sovit som en stock, han var inte så road av denna resa för han hade inte fått uppleva nått! haha och dom på nedervåningen sov väldigt länge, dom ville inte nämna så mycket heller från gårdagens lilla insident i reseptionen. Av denna resa måste jag se det som att någon av husets kära kvarlevandeande själar säkert undrade vilka vi var, och att de spatserade kring i rseptionen och i tvrummet. En annan lustig sak som hände i vårt gula rum var att mina och min kompis kläder hade kastats ut min på golvet, vilket vi hade sorterat -innan vi somnade- i fina högar. Andra gången dit var tillsammans med min klass, enligt mig var vi kanske för många för ett sånt besök i ett gasthus. För jag såg eller fan hörde inget- men vi hade det jäkligt trevligt. Jag fick roll som den säkra punkten i vår grupp, dom tyckte jag hade närmast kontakt till det övernaturliga väsen där så de tydde sig till mig när de skrämt upp varann lite för mycket;P vi gjorde ouija i reseptionen och jag ledde seansen. Vi satt på golvet i det mättade mörktet med tända ljus för att få den rätta stämningen. Jag välkomnade andar att beträda min cirkel, inget hände för en stund. jag var mäst orolig för att inget skulle hända med tanke på att det skulle tråka ut de andra. Vi hade ingen lämplig pekare heller så vi lånade ett glas från köket, som var alldeles för tungt(!) och glaset rörde sig i cirklar först, den bokstaverade ett par bokstäver och när det började bli som spännande flög glaset ned till "hejdå". en sekunds tystnad och det bröt ut ett skrick bland de andra. Jag var helcool och undrade om vi skulle försöka lite senare, men några hade redan flugit upp på övervåningen för att trösta sig hos de som inte ville delta. Stämningen kändes bättre efter 12. En av mina kompisar tog ett fumligt foto med sin kamera strax över huvudet på någon annan, på bilden finner vi en ljusboll svävandes i taket. Det var ingen blyg boll med tanke på dess storlek, och när vi somade in på bollen gick det direkt att avgöra att det inte var en dampartikel utan en ljuskälla- det såg faktiskt ut som om bollen var ett energifällt med tusen andra blixtar i sig. Jag är kanske blind för övernaturliga fenomen, och jag är ofta skeptisk till andras berättelser, men det betyder inte att jag inte tror på andra sidan. det ända sätt man kan vara hundra på ifall det verkligen hände, det är när man är i tankar som har en så liten anknytning till paranormalt som möjligt. och mina besök där har övertygat mig nog.

De jag ska berätta nu händer ALLTID när jag inte är hemma men även när jag är hemma. Jag bor i en lägenhet med mina hundar och min familj. Jag är ofta ensam hemma på morgonen och eftermiddagarna. Varje eftermiddag när jag kommer hem har mina posters och en viss tavla på väggen blivit nerrivna. Jag har alltid fönstret och dörren stängd i sovrummet när jag går hemifrån på morgonen. Även när jag är helt ensam hemmma händer det saker: Mitt sovrum ligger nära hallen så om jag har dörren öppen ser jag ut över hallen. Då och då ser jag hur klädhängarna rivs ner och hur ett mystiskt bankande ljud hörs. Händer även att jag vaknar av att lampan är tänd även om jag har släckt den. Så vad tror ni? Spökar det? //Emma

min son är livrädd att vara hemma själv och han är 20 år.han vill inte vara hemma i spökhuset.säger han.vi har en gammal gramafon som man veva upp för att spela.han var i rummet.så hörde han hur det bankade på fönsterna.man når inte upp till fönsterna så det var ingen annan som gjorde det.så helt plösligt börja gramafonen spela.han blev så himmla rädd.så han tog vår katt och sprang ut.och ringde sin syster.kom och hämta mig.så han var där tills vi kom hem.och djur ser mycket mer än vi kan.och han var väldig rädd långt efter det.lilla minsta ljud så hoppade han upp.men det går bättre nu han är inte så rädd längre.för jag beskydda honnom varje dag.