Österbybruk II

Ännu en guidesäsong är förbi, med lika många upplevelser som vanligt.Den dag detta utspelades var spökena på vår Herrgård tydligen väldigt aktiva. I vanliga fall känner jag bara av dom som en närvaro av någon i rummet, men just denna dag kändes det som hela herrgården var laddad av nån sorts energi. Jag klev in genom stora porten och gick mitt vanliga varv för att kontrollera att allt var låst och ingen fanns därinne.Just som jag ska öppna dörren till stora salen hör jag ett ljud därinne. Knarrandet från gamla trähjul som rullar över golvet. Känner hur nackhåret reser sig, men är också nyfiken för jag förstår vad det är! Öppnar förssiktigt dörren och ser den gamla rullstolen, som en av de gamla brukspatronerna använt, stå mitt på golvet. Men allt är nu tyst och stilla.Ser mig omkring men ingen finns där. Går vidare genom salongerna tills jag kommer in i salongen där Jenny Linds gamla flygel står, den ger då ifrån sig en ton. Inget jag reagerar på då jag vet att den då och då kan ge en ton av sig själv som vilken flygel som helst, precis som gamla hus knäpper och knakar. Men det som sen hände var värre! I andra änden av salongen finns ytterligare en dörr, som stod stängd när jag kom in, men som nu sakta öppnades.Över trägolvet hörs nu fotsteg, som sakta kommer närmare mig. Jag står som förstenad, panikslagen! Har ju hört steg förr men aldrig har de kommit rakt mot mig.Närmare och närmare, till slut får jag kraft nog att ta ett steg åt sidan. Stegen fortsätter mot dörröppningen där jag nyss stod, när de passerar genom dörröppningen känner jag ett iskallt vinddrag och stegen försvinner ekande genom nästa salong.Hela den dagen var fylld av småhändelser så något speciellt måste det varit.

Min älskade faster

Hejsan….min faster dog den 2 april 2004 och jag hade väldigt bra kontakt med henne….nu till saken….jag kan höra hennes röst iblandn när jag vaknar på nätterna…att hon lixom står och pratar med mig när jag öppnar ögonen…..och jag känner hennes parfymdoft ibland…men det som värkligen gjorde mig rikigt rädd det var när jag var ute och gick själv…och det började bli ganska mökrt ute…så hör jag att någon ropar mitt namn…och jag tänkte ju att det är säkert mamma som vill att jag ska komma in igen…men när jag vänder mig om så är det ingen där………Jag trodde jag va tokig…och fortsatte att gå…Då ser jag att det kommer någon emot mig..jag tänkte att det kanske är någon av grannarna…men denna personen hade en rullator…och ingen där jag bor har en rullator…så jag tänkte vem kan detta va….och när personen passerade mig såg jag precis vem det va….det var min älskade faster….hon stannar mittemot mig…och säger -Ta hand om mamma nu….och hälsa henne att hon inte ska vara ledsen på att jag inte finns kvar hos er längre…men jag är ändå kvar hos er..och kommer alltid att finnas där…..Ända sen den dagen har jag varit säker på att min döda faster finns hos mig…och jag vill att hon aldrig lämnar mig heller…..!!!

oförklariga händelser

hej! Jag tänkte berätta om några händelser jag har varit med om. Första gången jag upplevede något övernaturligt, var när jag var i norge på semester, en av mina släktingar har en stuga där och vi brukar åka dit någon gång då och då. Jag tror att jag kan ha varit 13-14 år när detta hände. Jag hade lagt mig på kvällen (min syster och jag låg i samma rum, och det var väldigt litet. Erica, min syster låg på överslags sängen och jag på den under. Mitt i natten vaknade jag bara klarvaket, utan annledning..när jag tittade mot dörröppningen som var precis framför, om jag låg på sidan..så såg jag en..vad ska man säga..en sorts genomskinlig skepnad..jag fick en känsla direkt att det var en kvinna..jag blev dock så rädd att jag vände mig om och tog täcket över så jag inte skulle se något mer..lite konstigt var att jag kände att det var något som tog på mitt huvud..när jag kollade ovanför så låg våran hund isa ovanför mitt huvud, (på kudden) vilket hon aldrig annars brukar lite konstigt..Jag låg där en stund, livrädd..men sedan somnade jag om. Nästa dag skulle vi åka hem, och tur var det. en annan gång så satt jag ensam hemma på kvällen och tittade på tv. Min syster skulle komma hem vid 10 tiden, men hon kom aldrig. Rätt som det var som jag satt där..ryckte det i ytterdörren..(jag kunde tydligt höra att dörren öppnades) Jag tyckte inte det var något konstigt med det eftersom att jag tog förgivet att det var min syster..men när jag ropade på henne så svarade hon inte..hon kom inte hem förrän en timme senare..vet inte vem eller vad som ryckte i dörren. en annan gång, det var precis efter att min gammelmormor hade dött, så stod jag inne på toaletten..vi har en sån där dörr så man kan se ut fast det är förstås suddigt. Rätt som det var så såg jag en skugga som svepte förbi dörren..pappa låg däruppe så jag tog förgivet att det var han som gick förbi..men när jag sa hej..så svara ingen..jag gick ut och kollade om han var där..men han låg fortfarande och sov. Kanske var det gammelmormor som tog en sista hälsning. när min gammelmormor dog, så fick också min farmor förmodligen en sista hälsning. Det var såhär att klockan när hon dog var (tror det var kvart i två på natten) och dagen efter hon hade dött så hade farmors klocka som innan var gammelmormors stannat på just den tiden (detta upptäckte hon när hon vaknade på morgonen) det var det jag hade 🙂 /Lina

Var det han?

Jag vet inte vad man ska kalla den här, men jag kör väl på! Min mamma hade varit ute och festat, men mamma drack inte så hon skulle skjutsa hem sina vänner. Klockan var runt 1 på natten när hon hade skjutsat hem dom. När hon åkte på vägen till huset såg hon hur en man kom vinglandes ned mot min skolgård! (Vi bor 100 m från min skola) Så jag har utsikt över den från mitt rum. Ja men i alla fall. Mamma vart rädd så hon skyndade sig in så han inte skulle se att hon var hemma ensam för att mammas sambo var ute med husbilen och fiskade. Men så kom hon på att hon inte rastat hundarna så hon släppte bara ut dem på bakgården. Vi har staket runt så de kan inte smita… Mamma hade också stängt grinden. När hon stod i köket och diskade hörde hon plötsligt hur ytterdörren öppnades!! Hon gick dit för att kolla och då stod dörren på glänt och grinden stod HELT öppen! Hon skyndade sig att ta in hudarna och låste alla dörrar! Sedan tog hon med sig en vinflaska upp till mitt rum och sov där. (Vinflaskan ville hon ha till försvar om någon bröt sig in!) Nästa morgon vaknade hon av att hundarna skällde oavbrutet! Hon tittade på klockan, den var 6.30! Hon tänkte att det bara var hennes sambo som kommit hem, men sedan kom hon på att han skulle komma på eftermiddagen! Så hon tog tag i flaskan och gick ned… Där stod alla våra tre hundar i hallen och skälde mot våran dörr som konstigt nog var upplåst!!! Mamma förstod inte hur hundarna kunnat tagit sig ut från köket för vår köksdörr är jätte trög! Hon gick igenom alla rum med vinflaskan i högsta hugg, men det fanns ingen inne hos oss:S! Mamma greppade sin mobil och ringde sin sambo han lovade att komma så fort han kunde…… Ja det var vad jag hade att bjuda på….

Flera händelser.

När jag var 15 år bodde vi en bit ner i småland, jag och familjen. Huset var gammalt och stort och passade oss skitbra. Första året var det ganska lugnt, sedan skaffade vi hund. En dag var jag ensam hemma med hunden, jag befann mej på övervåningen när jag hörde vovven, som hette mac, morra från nedervåningen så självklart gick jag ner för att se om någon kom, han brukade morra då. Men istället för att stå vid dörren så stod han en bit in i hallen, vänd mot rummet intill och morrade. Man såg att han var beredd att flyga på vad-det-nu-var han såg. Han fortsatte, släppte "det" inte me blicken, så jag fick koppla honom och släpa upp honom på mitt rum. Sen var han helt normal. Berättade för min mor vad som hänt när hon kom hem, och hon sa att han nog morrat på en fågel som han sett genom fönstret. Konstigt tyckte jag eftersom han var van vid fåglar, vi hade höns, och han hade aldrig gjort nåt liknande mot andra fåglar. Tänkte inte mer på de. Vi blev tvugna att flytta efter mycket tjaffs med hyresvärden. 2 veckor innan flytten satt jag och plockade in ren tvätt i min byrå, när jag helt plötsligt såg att någon tittade på mej i ögonvrån. Självklart vände jag mej om. I rummet mittemot mitt stod en äldre man och tittade på mej. Han hade gammaldags kläder på sej, rätt slitna, jag såg honom tydligt. Han hade skarpa ansiktsdrag. Jag trodde jag somnat sittandes, fast jag var inte trött, men jag släppte honom med blicken, vände bort huvudet och blundade. När jag sedan kollade tillbaka var han borta. Då kom kylan! Jag sprang ner till min mor och syster och berättade vad jag sett. Dom sa att jag hallucinerat. Såhär efteråt känns det ganska komiskt att jag själv inte tänkt på att det kunnat varit ett spöke. Min mor berättade efter flytten att hon sett honom flera ggr, men inte vågat säga något för att inte skrämmas. Mannen, som vi fick reda på vem det var efter lite research, var han som byggt huset.

Var är min mobil?

Var är min mobil?

Hej Lina! Jag vet inte om du läste ordentligt i texten för regler när man skickar in frågor till frågespalten men just denna typ av frågor besvara jag inte då det inte är mitt område att hitta bortappade eller bortslarvade föremål. Mvh EeWee

Varför har jag jämnt sånn otur?

Hej. Nu är det så här att jag aldrig får den jag verkligen är kär i jag får jämnt mitt hjärta krossat varför är det så ?

Hej Vincent! Jag får följande svar: "De han blir kär i eller ser som sin drömperson är inte den som han behöver. Det ligger en skillnad i vad han tror är det som är rätt för honom och vad/vem som egentligen är rätt och bra för hans utveckling som människa och kan ge honom det han behöver. Därför bör han rikta om sitt seende och söka bland dem han inte anser vara hans önskemål eller "typ". Där finns den som är rätt för honom." Du får fundera på detta. Mvh Eewee

fVar är fotot?

Hej. Vår far gick bort 2007 och mor 2008. På mormors skåp i storarummet stod deras bröllopsfoto i svartvitt ca ett A4 stort. Mormor gick också bort 2008. Mor o far skiljde sig för trettio år sedan men mormor hade fotot kvar på skåpet länge. Nu när vi letar efter det finns det inte att hitta nånstans och de vi kan fråga är ju borta. Det skulle vara ett kärt minne för oss om nu någon från andra sidan som vet var det finns kunde meddela dig det. MVH Lisa

Hej! Jag vill först markera och påminna om det jag skrev tidigare i texten till frågespalten att det inte är mitt område att hitta bortappade saker eller föremål men jag har noterat att andevärlden i vissa fall gör undantag som i detta fall,antagligen just för att ni känner en uppriktig saknad och fundering kring detta foto som är ett "sista minne" efter dessa nära och kära och därmed betyder något för er. En äldre man med ljusgrått ruffsigt hår träder fram och uppger att detta fotoark numera ligger inlindat i linne för att det skulle skyddas från dam och slitage. Det finns i någon form av låda eller skåp med samlade äldre linnen. En låda som står undanställd och är "bortglömd". Lycka till och hoppas ni finner det ni söker! Mvh EeWee

Hur funkar det med orber?

Hela veckan har det varit väldigt aktivitet här. Ihelgen tog jag kort på killarna. Den ena killen var det inte så mycket fläckar på.men den andra killen var det fullt på.Börjar han känna av det mediala eller?

Hej Rose-Marie! Det är mycket ativitet i form av andar och energier överlag i ditt hus/hem, men det har du nog redan blivit varse om. Finns det mycket energier,andar och liknande i ett hem så väljer naturligtvis dessa att dras till de levande människor som är mer känslosamma,är öppna osv. Det är inte alltid nödvändigt att en människa måste vara medial eller öppen för att dra till sig andar och energier utan de kan likväl dras till en människa som bär på ett brett eller starkt känsloregister. Vad jag kan uppfatta så är detta fallet med din ena son. Han bär på mycket tankar och känslor som snurrar inom honom och detta gör att han drar till sig av de enegier och andar som ni redan har hemma hos er. Det är också lättare för en känslomänniska att dra med sig energier när man "är ute och går". Dessa känslor man avsöndrar blir som energimagneter till vissa andar som alltid inte kan tänka klart men "känner" när en levande person går förbi som har ett "bekant känsloregister" och så dras de till detta "bekanta" utan att riktigt veta eller förstå varför. Kanske är det därför du ser mer sk orber kring honom. Mvh EeWee

Min livskamrat.

Idag är det två år sen min älskade livskamrat gick över till andra sidan. Jag saknar honom så att det gör ont idag, och tårarna vill inte sluta rinna. Ändå kan jag känna ett oerhört lugn… Har han något han vill säga till mig idag? Anna

Hej Anna! En man träder fram med ett stort hjärta av röda rosor i sin famn. När han blåser på hjärtat så skingras de röda rosen bladen mot dig och runt dig med en virvevind.Orden:"Kärlek är evig" säjs. Han vill med ett leende även säja att du är älskad och fri att gå vidare. Jag vet inte om detta hjälper dig i din sorg men det är den bilden som visas och framförs och jag hoppas den har någon betydelse för dig personligen som jag inte förstår. Mvh EeWee