Innan jag flyttade hit. Så bodde jag i en stuga 200meter här ifrån. Jag la en kväll på min övanvång. Då hunden la där nere och sov. Jag snackade med killen som jag var kär i och snackade om allt och lite där till. Jag hörde hur det gick upp någon för varandan och hur det knackade på dörren. Jag tog telefonen och gick ner för att öppna. Men ingen var där. Så jag gick upp och la mig igen. Vi fortsatte att snacka. Det knackade på dörren igen. Hunden regerade och jag gick ner. Igen var där. Så jag sa till killen jag snackade med att han skulle komma ut. Han kom ut till och det tog ca 20-25min ut till mig. Under tiden så drog någon i handtaget på dörren och dörren åkte upp. Jag satt där nere. Jag känner hur en man tar i mitt hår och får mig att resa mig upp. Han kastar mig in i väggen och slår mig. Men jag såg ingen. I samma veva som jag blev misshandlad av en ande så såg han som körde ut till mig. Han såg en flicka med vit klänning och svart hår. Han stannade och frågade henne om hon ville ha hjälp. Hon bad honom att köra henne hem. Hon visade vägen till vårt grann hus. Och sen när han kom till mig så han en man gå på vår grusväg och manen hälsade artigt. När killen jag var kär i kom fram så var det blod över allt och jag låg ihoppa krypen och rädd. Än idag så har jag den manen den anden efter mig. Han skadar mig

I min släkt går ett så kallat "sjättesinne" i arv. Bla jag, min farmor och hennes mor kan säga på förhand om vissa saker som kommer hända. Detta gör oss även mottagliga för andar. För några år sedan när jag var påväg hem från min dåvarande pojkvän ser jag en älg springa ut några meter framför mej på vägen. Eftersom jag låg i 60km/h så var det inte många sekunder det rörde sig om innan jag skulle kollidera med den och undertiden hinner jag tänka att jag ska styra framför älgen så springer den nog tillbaka. Det är en idiotisk tanke så här i efterhand. Nåväl, jag hann även se bilen krossad av älgen med mej där under livlös. Och det sista minnet jag har är att det känns som någon tar över ratten och styr mot bakbenen! Alla inblandade klarar sig oskadda och bilen som jag köpt 1½vecka tidigare fick en liten buckla på motorhuven. Snacka om att ha en skyddsängel! Kan berätta en annan historia om när jag stod i stallet och mockade. Det var på vintern vid 6tiden och tjejerna i stallet hade åkt iväg för att träna. Den övriga familjen var inte hemma så det var bara jag där. Min ponny har sin box närmst dörren ut till gårdsplanen och har också ett litet fönster på samma sida så man har bra koll på vad som rör sig där ute. När jag står där i godan ro så hör jag plötsligt fotsteg i singeln på gårdsplanen. Snabbt utesluter jag allt logist eftersom ingen var där mer än jag. Gissa om jag mockade snabbt! Där är även någon som har släppt ut ponnyn på natten i gången. Boxdörrarna är så pass höga att hästarna inte når låsen och dessutom måste man dra dom på ett steciellt sätt. Ingen aning om hur hon kommit ut?!

Jag har ett eget rum hemma hos min pappa som liksom ligger avskilt i bottenvåningen. Det är det enda sovrummet på undervåningen och jag trivs väldigt bra där nere då jag inte blir störd. Jag har haft ett spöke i mitt rum en gång innan, men då var det bara en intuition jag hade och jag fick senare bekräftat att det var en person som tillhörde mina grannar och förståndig som han var lämnade han mig ifred då jag bad honom att gå. Men som sagt det var bara en känsla av en närvaro då och ingen stor grej, så jag höll mig lugn. Men i går kväll satt jag i min säng och pluggade psykologi. Det var liksom inget speciellt, klockan var någonstans mellan halv elva och elva. Plötsligt hörde jag ett skrapande ljud som kommer från min höger. Mitt skrivbord står kanske två meter från min säng alltså väldigt nära. När jag tittade upp mot skrivbordet för att se vad det var som lät gick det en ilning genom hela min rygg. Jag såg alltså stolen som sköts in mot skrivbordet och därav det skrapande ljudet mot mitt parkettgolv. Jag blev så rädd att jag inte kan beskriva det nästan. Först frös jag till och rörde mig inte, sedan när jag insåg vad som hänt så rös jag i hela kroppen, det var till och med så att jag kände det i tåna och i huvudet i öronen ja ni fattar jag rös i hela kroppen. Jag kände det som om luften blev tjock, tung att andas och fylld med för mycket av någonting jag inte kan sätta fingret på. Jag ville skrika men allt som ko ur mig var ett pip och då av ren instinkt rusade jag ut ur rummet. Jag tog trappan på bara tre steg och sedan ropade jag på pappa. Jag skakade i hela kroppen, kunde knappt så upp så mycket jag skakade. När pappa kom var jag nära att börja gråta. Kanske är det en överdriven reaktion på det som hände. Jag har alltid trott på spöken, men jag har också alltid trott att det inte händer mig, inte på det här sättet. För mig var det lika overkligt som att hästar började flyga. Men den natten sov jag inte i min säng, jag sov hos min syster på övervåningen. Jag tänkte nu denna morgon skicka in en fråga om det här och hoppas på ett svar innan nästa gång jag ska besöka min pappa. Men tyvärr så har frågespalten stängt ner. ATTANS ! Jag förstår att de inte kan ha tid med alla frågor.. men det hade kännts så mycket bättre om de kunde hjälpa mig med den här situationen. Men jag ber iställer er som läser detta att fundera över vad ni kan och känner till och kanske kan ge mig råd om vadd jag ska göra. Tack på förhand // Ninni Nathalie_90_@hotmail.com

hej , läste några av spalterna och grubblar på om det finns andar eller människor som vill ta kontakt från andra sidan. jag har ett minne från när jag var liten cirka 6 år gammal eller 7. jag skulle gå till min farmor och farfar en sen eftermiddag kl 4 . det var på vintern och ganska mörkt ute. jag var inte rädd för mörker när jag var liten och bråka me mamma om att jag skulle ha reflex på mig . min farmor och farfar bor väldigt nära oss och det är ingen lång väg att gå. vi bor nära en gammal herrgård och så gör farmor och farfar som bor i det lilla huset brevid herrgården. jag gick på en väg som liknar en alle där man kan se herrgården framför sig när man går på vägen. jag var helt lugn kan jag minnas. helt plötsligt när jag närmar mig slottet och gården , så åker en bil förbi slottet väldigt snabbt och kommer i riktning mot mig. jag fortsätter gå och till min stora förvåning och ångest så ser jag 2 gestalter på gårdsplan som bara kommer upp ur tomma intet. en av gestalterna är vuxen och har en svart vinter rock på sig , den andra gestalten är ett barn me mörka kläder på sig. dom går brevid varandra och håller hand. bara några meter från mig. jag kan inte se deras ansikten för det är så mörkt och dom går mot slottet me ryggarna mot mig. allt går väldigt fort och deras steg och rörelser är obeskrivliga , nästan som dom svävar på mark och går ändå så långsamt .nästan som att se på en film duk. jag skriker och gråter av ångest och en känsla av att något me människorna inte stämmer. gestalterna fortsätter bort mot slottet och försvinner mellan husen. efter händelsen springer jag till farmor och farfar och gråter. jag berättar allt som hänt men såklart är det ingen som tror mig. dom säger att det säkert var grannarna som var ute och gick , men ingen av dom har ett barn i samma ålder som jag. denna händelse blev såklart bortglömd ett tag och jag som 6 åring glömde också bort den ett tag.men nu på senare tid har jag grubblat på den och undrar än vilka dom var . varför blev jag så rädd ? jag var ju bara 6 år och viste inget om spöken. hur kunde gestalterna göra mig så rädd , dom gjorde ju mig inte illa.idag är jag lite rädd när jag går mot herrgården på kvällen . jag vet att jag aldrig kommer att se dom igen. min mamma säger att barn är lätt mottagliga till att se saker som inte vuxna ser. jag vill absolut inte vara me om samma upplevelse som då och inte känna känslan av att nåt inte stämmer och ångesten i några sekunder. den här berättelsen är inte påhittad om den kanske låter så. jag vill bara dela me mig och kanske nån har upplevt samma sak.

När min familj flyttade till en villa – där vi btw fortfarande bor, hände en kuslig sak ca 1 vecka efter inflytten. (bott här ca 13 år nu) Jag och min storesyster sov i en våningssäng, i vårt delade sovrum på nerevåningen. Jag hade precis börjat somna bort (min kropp sov och jag hade börjat drömma fast jag är halft vaken) när min syster i sängen nertill säger med en snabb chockad/rädd röst. – Karo, är det du som skakar sängen?! Jag vaknar till lite och funderar på vad hon just sagt eller frågat. -Skakar du sängen!? Frågar hon igen. Då känner jag riktigt hur hela våningssängen gungar fram och tillbaka! Jag blir klarvaken direkt, det är som att någon skulle stå och rycka i den. – Öh nej, jag skakar inte sängen. Svarar jag min syster fort och ligger kvar kanske 2 sekunder innan jag for ner från stegen, bort från sängen med systern bakom mig, springer ut genom dörren och upp för trapporna in till mammas rum på övervåningen. Vi sov där kanske 1 vecka innan vi vågade oss tillbaka. Mannen som bodde i vårt hus innan var en gammal man som hade vårt sovrum till arbetsrum. Han dog någon månad innan vi flyttat in. Han var där inne i vårt sovrum större delen av sitt liv och bodde helt själv i villan. Om det var han vet jag inte, men något var det. Lite andra grejer har också hänt. T.ex. har vi vaknat av att radion i vårt vardagsrum satts på ganska högt. 2 gånger, och det är det senaste som hänt.

Jag var på väg ner till gävle med min långtradare en fin sommarkväll! kommer ner för sista backen mot sundsvall och radio gulden e påslaget på högsta volym. Min gamla favorit låt som ja fick av farmor på ett vanligt band när jag va liten börjar spelas. Jag började ju direkt tänka på farmor som dog för några år sen och helt plötsligt känner jag att nån sitter bredvid mig i passagerarstolen. ja blir varken rädd eller panikslagen utan börjar på sakta in lite av nån anledning. sen säger ja bara rakt ut i lastbilen! "hej farmor äntligen får du åka med mig för en gångs skull" och känner jag världens energi och glädje bara rent dyka upp inom mig! och när låten är slut så känner jag fortfarande energin men närvaron var borta. ja förstog litegran varför ja hade känt farmors närvaro därför att jag var trött som fan och visste inte om jag skulle orka ända fram men efter de där var de inga problem! så ja fick lite hjälp.

I januari år 2006 flyttade jag in i ett gammalt villa som är byggt cirka år 1871, men grunden sägs vara från 1700-talet. Villan har varit ett finare hem när det byggdes, vilket kommer att framkomma i mina beskrivningar av spökningarna. Under många år stod villan utan underhåll, vilket led till att villan såg ut som ett ödehus. Nu till spökhistorierna. Under en skum sommardag kom en ung flicka in i den lummiga trädgården när hon plötsligt kom att se något underligt. I trädgårdsmöbeln satt en stilig man iförd frack och stormhatt. Hon såg inte mannen länge fören han, lika mystiskt hade kommit dit, försvann. Den lilla unga flickan sprang sedan, mycket skräckslagen, in till de då boende i villan och berättade vad hon sett. Denna mystiska man som kom till gården år 1907, sägs komma tillbaka vart sjunde år och sitta i trädgårdsmöbeln… Jag har dock ej sett denna skepnad, men har vid flertalet gånger då det varit kväll starkt känt att någon varit i trädgården. Fast jag inte såg någon. En förmiddag då min mor och jag var i köket, hände en konstig sak också. Jag hade på några ägg på spisen som kokade för fullt. När jag sa till min mor: -skulle man inte kunna måla om gårdshusen i t.ex vitt? Precis när jag avslutat min mening slutar äggen att koka, jag och min mor står som förstelnade och tittar på äggen som slutat koka. Efter en liten stund sa jag lite försiktigt att vi kanske inte skulle måla om, och då börjar det koka för fullt igen i kastrullen!! Vi undrar fortfarande vad det var som hände. I december år 2008 när jag läste vid cirka 01.50 på natten lät det som att det var någon som gick runt, runt i en gamla matsalen på övervåningen. Jag som har mitt rum bredvid började genast att undra vem som mitt i natten var uppe och gick i matsalen, men vågade ej gå dit för att se. Stegen i rummet slutade sedan utanför dubbeldörren som leder till mitt rum! Usch! Detta fenomen har jag märkt flertalet gånger, och efter en tid frågade jag min mor om hon märkt något av det. Det hade även hon gjort, hon hade vaknat en natt och undrat varför jag var och gick runt i matsalen, men det var inte jag. Jag märkte senast att någon var och gick i rummet i april 2009. Skrämmande! Är det månne den stilige mannen med stormhatt och frack som var på besök?? Eftersom att huset är byggt av trä, så knakar det ju naturligtvis och är lite snett. I matsalen på övervåningen (något övernaturligt med detta rum??) så knakar det alltid vi kakelugnen vid midnatt, en knakning. Detta händer bara på vintrarna, på somrarna är huset tyst. Men en gång når jag var i matsalen och satt med datorn, det var mycket sent, så hörde jag en riktigt hög knakning bakom mig. Jag satt inte vid kakelugnen, så jag vart riktigt förvånad att det knakade bakom mig! Det var första och sista gången som det knakade på just det stället. Kanske en spänning i huskonstruktionen? Vem kan detta lilla spöke vara? Det känns inte som ett elakt litet spöke, tvärtom. Det kan vara den förmögne skomakaren, den fina herren med stormhatt och frack eller sjökapten Enström… En sak är säker, det kan vara skrämmande att bo i gamla borgar villor ibland…

jag hade en kompis som säger sig ha gåvan att se spöken. Hela hennes familj är beroende av spöken och dom känner ett medium i Luleå som hjälper dom med allt spöken och händelser i deras lägenhet. innan jag träffade min kompis trodde jag inte alls på spöken, men så fort jag blev vän med henne och började vara hos henne mer så började ja såklart tro och det va då allt började hända. saker flyttades skuggor syntes och man hörde röster. Jag tänkte berätta en händelse jag va med om en gång när jag va hemma hos min kompis. hon hade berättat för mig att det hade hänt extra mycket på toaletten och jag va så rädd så hon fick följa med mig in varje gång jag skulle på toa. men så en gång när hennes mormor va där för att vi skulle fira min kompis eftersom hon fyllde år, kändes det pinsamt att behöva fråga henne att följa med mig. så jag tog tag i mig själv och gick själv, jag går in och stänger dörren låser om mig och sätter mig ner. allt är lugnt. min kompis har dusch drapperi och dom va överdragna, och jag va den ända där inne, o ni vet när man formar handen som om man ska slå någon , jag sitter där och ser hur någon BOXAR ut i drapperiet.. jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. det läskiga är att mamma ringde mig och säger "kom hem jag har gjort om i badrummet". när jag kommer hem får jag se att hon har köpt såna drapperi. varje gång jag jag är där inne drar jag alltid dom åt sidan.