SCARY!!!

Hej!Jag hade tänkt beräta lite om lite grann.Till exempel så låg jag och sov en natt,jag vet inte vilket datum det var,men iallafall.Jag vaknade av att jag var kissnödig och skulle gå på toa.Det var morgon när jag vaknade och jag skulle kliva upp och göra mej klar för att gå till skolan.Men då hörde jag att ett av skåpet inne på toan smällde igen och det var bara jag och pappa hemma och pappa sov.Så jag gick och tittade och jag såg en vit gestalt lösas upp i luften.Så jag gick på toan,ganska snabbt.Sen gick jag och lade mej en stund till,och då hör jag att ett glas ställs ner på köksbordet.Och när jag går in i köket så står det mycket riktigt ett glas på bordet som aldrig har stått där.Så jag lägger mej en stund till och då ser jag samma vita gestalt i hallen.Då blir jag rädd och väcker pappa.Så vad tror ni?Spökar det i mitt hus eller inte?

Anden i glaset

Hej, jag tänkte berätta om när jag och min kompis spelade anden i glaset. Vi skulle sova i stallet(eller, ja, i värmestugan)den natten för vi skulle hjälpa till på morgonen i stallet. Vi bestämde att vi skulle köra anden i glaset så vi tog med oss allt som man behöver. När det blir mörkt så började spela vi och till en början är allt normalt och vi får bra svar. Min kompis frågar: Vad gör Elin? (Elin är en annan kompis som vi brukar sova i stallet med.) Då skriver anden: "Stugan i Ånge, dasset." Vi tyckte att det var lite kul så vi ringde Elin och frågade vad hon gjorde, och mycket riktit så hade hon just varit på dasset. Sen så spelade vi en stund till och sen sov vi. Några dagar senare när Elin hade kommit hem så satt vi i värmestugan innan vi skulle rida. Då börjar jag och Mette(min kompis som jag spelade med) prata om det. Mette frågar: "Elin hade du verkligen varit på dasset när vi ringde dig när du var i stugan?" Elin svarade: "Va? Ni har inte ringt mig." Sen berättar Elin att hennes telefon var slut på batteri och låg i bilen hela tiden när dom var i stugan. Så förmodligen har anden svarat och pratat med oss.

Flickan förföljer mig!

Hej! Jag är en tjej på 11 år. Det är en flicka som förföljer mig! Jag vågar inte gå in ensam i mitt rum när det är mörkt. För hon kan sitta i ena änden av rummet och mumla tyst för sig själv. En gång hände det. Jag hade precis kommit hem från skolan och tänkte upp på mitt rum. Det var en flicka som satt i ena hörnet, hon såg verklig ut! Först trodde jag att det var min syster som skulle skrämmas men det var inte hon. Flickan satt och vaggade fram och tillbaka och sa obegripliga ord. Jag sprang nerför trappen så fort jag kunde för jag var skiträdd! Och en annan gång drömde jag

Beror det på tavlan?

För ungefär ett halvår sen så flyttade jag med min pappa och hans nya tjej som har 2 döttrar till ett hus. En villa med 2 våningar plus en källare som man kan bo i. Huset är byggt någongång på 1920-talet och allt började med att vi åkte dit en kvällen innan flytten för att lämna av lite smågrejer. Eftersom jag bara hade varit där en gång förut så tog jag mig en titt runt i huset nu när det stod helt tomt. Jag började på våningen högst upp och "arbetade" mig nedåt. När jag kom ner till källaren så hittade jag ett litet utrymme under trappen som var lite undangömt om man kan säga så. I det lilla utrymmet så såg jag en filt som verkade täcka över något. Jag drog bort filten och till min stora förvåning så hittade jag en tavla som var bakåtvänd. Det första jag la märke till var ramen som var gjord av trä och var otroligt fin med sina mönster och den guldiga färgen. Naturligtvis var jag nyfiken på vad som fanns i tavlan och jag vände på den för att sen se ett självporträtt på en ung dam med blont hår och har på sig nån slags gammaldags blå klänning. Jag ropar på pappa och alla andra att dom ska komma hit och se. Jag förklarar vart och hur jag hittade tavlan och medan vi står och beundrar den så undrar vi också varför de tidigare ägarna inte hade tagit med tavlan och varför dom hade gömt undan den. Några veckor gick och vi hade fått i ordning på det mesta med inflyttningen och när jag gick upp för trappen så märkte jag att tavlan hängde där. Pappa förklarade att han tyckte den var fin så han hängde den där. Vi satt vid matbordet och åt när jag först såg henne. En lång och ståtlig kvinna som gick förbi ingången till köket. Jag såg henne inte tydlig men jag kan svära på att det var en kvinna som gick förbi. Hon var genomskinlig och när hon gick så var det ungefär som en dimma som susade efter henne. Jag sa ingenting till pappa eller de andra för jag visste inte riktigt på hur dom skulle reagera. Förmodligen så skulle de skratta och idiotförklara mig för att jag har sett ett "spöke"! Det hände fler och fler gånger men inte vid alla middagar utan bara ibland. Det var en fredagskväll som vi alla satt vid matbordet ganska sent på kvällen och vi pratade om olika ämnen och tillslut kom vi in på att prata om spöken. Vi pratade om att hur vi ville sova över en natt i borgvattnets spökhotell. Plötsligt säger pappa: Varför ska vi på spökhotell när vi har blådamen här? Jag tittade på pappa och frågade om han också hade sett henne. Ja, jag har sett henne flera gånger i vardagsrummet och vid ingången till köket. Vi satt och pratade vidare och förklarade för de andra om hur vi hade sett henne och det dröjde inte länge tills de andra också började se henne. Ena dottern sa att hon hade sett henne stå i hennes dörröppning fast med utan huvud. Vi kallade henne blådamen eftersom vi tror kvinnan på tavlan är kvinnan som bodde här när huset byggdes på 1920-talet. Tillslut så började allt fler saker hända…värre saker. Jag var hemma ensam för att alla andra åkte till Spanien och jag valde att stanna hemma. Min syster och hennes kille kom på besök med deras hund för att göra mig sällskap. Det var mitt i sommaren och det var stekhett ute så vi öppnade de alla fönster på punschverandan på vid gavel. Min syster och hennes kille bestämde sig för vara ute på tomten och sola och leka med hunden. Jag stannade inne på mitt rum som ligger på högsta våningen. Jag hör hur någon går i trappen med tunga fotsteg (våran trapp knarrar extremtmycket)och det irriterande knarret från trappen. Det tar ett tag innan jag uppfattar att personen som går upp och ner för trappen har gjort det i ungefär 5 minuter och tillslut så öppnar jag min dörr och det slutar. Jag trodde det var min syster som går i trappen men när jag går ner för att prata med henne får jag en utskällning: Kan du sluta gå i trappen eller!? Du har ju gått upp och ner hela tiden! Det är inte jag! jag har vart på mitt rum hela tiden! Både min syster, hennes kille och hunden har varit ute hela tiden och jag förstod då att det var blådamen. Lite senare skulle de gå hem och vi sa hej då och jag fortsatte upp för trappen till mitt rum. Det dröjde inte länge innan jag kunde höra hur någon igen gick i trappen. Men den här gången var dom inte lika högljuda utan mer långsamma steg som i en skräckfilm. Fast det var samma höga knarr. Jag hör hur stegen kommer högre och högre upp i trappen. toalett dörren öppnas och jag kan höra hur någon rotar i skåpen och jag hör hur saker faller till marken och sparkas runt. Jag hör det väldigt tydligt eftersom badrummet ligger bredvid mitt rum. Det håller på i någon minut och tillslut vågar jag komma ut ur mitt rum för att se till badrummet. Och det är ingenting som ligger på marken eller sönder. Det kan inte varit något inbrottstjuv eftersom alla fönster hade jag stängt och jag hade larmat alla ytterdörrar. Jag var livrädd…jag trodde jag var sinnessjuk först men sen tänkte jag att både min syster, pappa och alla andra hade sett och hört liknande saker. Sen dess har det hänt massor med konstiga grejer. Dörrar som öppnas på natten och fotsteg i trappen och i vardagrummet…jag hoppas vekligen inte att det bara blir värre och värre. Skicka gärna en kommentar om hur ni tror, kan det vara kvinnan på tavlan som gör detta? Vi fick reda på av en gammal gubbe som kom förbi att det var hans mamma och pappa som hade byggt det huset på 20-talet och att hans mamma faktiskt dog i huset i cancer. Vi frågade ingenting om tavlan vilket jag ångrar väldigt mycket.

Det spökar på Behrn!

Detta hände en bekant till mig som jobbar nattskift på Behrn hotell i hjärtat av Örebro för en tid sedan. Hon och flera andra har berättat, att de har känt av konstiga energier i hotellet; särskilt i en av salarna, som jag har för mig fungerar som en sammankomstsal. Det är jobbigt att vistas därinne, tycker hon. Luften är tung och sammanpressad och stämningen är tryckt. Jag ska ta upp två ruggiga upplevelser som hon varit med om. Den ena hände sig en gång när hon var och rustade i köket. På ett bord några meter bort stod en mugg. Plötsligt såg hon en mörk gestalt snabbt glida förbi i ögonvrån. Hon vände på huvudet för att se vem det var som kom, men kunde inte se en människa. I samma ögonblick såg hon hur muggen susade över bordet och föll ned till golvet! Den andra hände en natt när hon satt i receptionen. Larmet, som indikerar på att någon står vid igången och vill komma in, gick. Jag vet inte exakt hur det här larmet fungerar, men det är tydligen kopplat till en telefon eller något (eller så ringde gästerna receptionen, jag minns ej). Hur som helst, det väsentliga här är att hon kunde kommunicera med gästerna. Hon reagerade på att det stod någonting i stil med "Linje Fem" på nummerrepresentatören. Det finns, oss veterligen, ingenting som heter "Linje Fem"! Vad! tänkte hon förbryllat, men svarade. En herre i luren gav sig tillkänna. "Hej! Kan du släppa in oss? Vi kommer inte in." Hon gick ut i lobbyn för att hälsa in dem. Men hon kunde inte se en kotte; det var tomt i hela området. Hon gick tillbaka till receptionen och fortsatte samtalet: "Jag kan inte se er. Står ni verkligen vid ingången?" "Ja, vi står precis här. Konstigt!", sa mannen i luren. "Ja, jag vet inte hur vi ska göra", svarade hon. De lade på, men strax gick larmet igen. Än en gång gick hon ut i lobbyn, men också denna gång var det tomt. Ytterligare ett samtal med den mystiske mannen följde. "Nej, det här är ju helt sinnessjukt! Jag fattar ingenting… det måste ha blivit nåt fel!" "Ja, det måste det ha blivit", sa mannen. "Då får jag väl ta kontakt med en jag känner på hotellrummet, då." Okej, tänkte hon sen. Nu ställer jag mig i lobbyn och ser efter om jag kan se någon därute när larmet går. Medan hon stod där vid ingången och väntade, så gick larmet; men ingen stod där utanför! För att larmet ska kunna utlösas så måste det stå någon där (det funkar inte att t. ex. kasta stenar där för att få igång larmet). Hon reagerade på att mannen lät helt normal, berättade hon; som en helt vanlig, kanske 40-årig man. Ingen läskig, spöklik röst så att säga. Vi har inte fått någon förklaring till detta än. Kanske var det besökare från femte dimensionen; kanske var det det som menades med "Linje Fem"? Vad tror ni?

Min släkt

Har många ggr upplevt konstiga saker i min lägenhet i Moskva. När jag satt vid datorn en gång så ramlade hela anläggningen på golvet och ngn tog mig på axeln. Det var mormor. En annan gång hade ett par tjuvar gömt sig i badrummet. Men dom blev ihjälkvävda med toapapper. Det var min morfar (han hette samma som jag – Vasilij) som gjorde det. Jag tackar dom men det är ändå ganska obehagligt.

Flickan vid dörren!

Hej! Jag är en tjej på 11 år och för inte så länge sedan när jag tänkte sova låg jag och läste en stund. Efter ett tag släckte jag lampan. Jag somnade och började drömma jätte konstiga och läskiga drömmar. Jag vaknade mitt i natten. Jag var väldigt törstig. Jag tittade bort till min storebrors rum (Min dörr var öppen) Jag såg nått vitt lite genomskinligt stå borta vid hans dörr! Det såg ut som en flicka. Jag blev jätte rädd och drog täcket över huvudet. Efter ett tag tittade jag dit igen och då var skuggan borta! En annan gång när jag var hemma själv satt jag vid datorn hörde jag hur det knackade på dörren. Jag gick dit och öppnade. Men ingen var där! Jag brydde mig inte så mer och satte mig vid datorn igen. Men sen knackade det på fönstret i köket. Jag gick dit men ingenting var ju såklart där. Men då såg jag, borta vid vedbon en flicka som stod där. Hon var alldeles ljus och hon såg ledsen ut. Jag blev så rädd att jag sprang upp till mitt rum och stannade där tills mamma och pappa kom hem!

Andar finns!

Att dom finns tvivlar jag inte alls på. Ända sen jag var i yngre tonåren har jag sett saker och märkt av. Jag har så många tillfällen att berätta om men jag tror inte allt får plats. Tyvärr. Men jag kan ju ta några kanske. Har ni någonsin känt av en sån ren ondska så ni skakar både utanpå och inombords? Det har jag, jag har känt av sån rädsla så jag har inte vetat vart jag ska vända mig. Det läskigaste är att jag ser ingen men jag känner och det är nästan värre. Jag får så ont i magen och jag vill bara springa iväg men jag ligger kvar i sängen och bara stirrar ut i mörkret och skakar. Detta hände mig senast för 2 veckor sedan och det var då 4e gången sen jag var tonåring. Min dotter som är snart 12 år är också mottaglig, hon har sett saker flytta på sig, sett skepnader m.m…jag har hört min yngsta dotters leksaker sättas igång av sig själva…men det syns aldrig någon där. Ibland har jag hört en liten flicka sjunga och jag har äevn hört en kvinnoröst prata men jag kan inte säga exakt vad hon säger…nån har viskat mitt namn när jag var helt ensam i en trappuppgång sent en kväll. Som sagt andar finns, både snälla och dom som inte är snälla. Jag är dock tacksam över att inte ha en poltergeist i mitt hem, det skulle skrämma mig än värre….