Till att börja med vill jag säga att jag har alltid trott på andar. Jag tror inte att jag någonsin har tvivlat på det, och min "tro" förstärktes för ett par veckor sedan då. Jag satt i vardagsrummet och kollade på tv. Det var rätt sent, alla i min familj hade gått och lagt sig och det var nedsläckt i hela huset – endast teven gav ifrån sig ett någorlunda ljus. Tillslut bestämde jag mig för att stänga av teven och gå och lägga mig. Eftersom att lysknappen sitter vid dörröppningen och teven står placerad en bra bit därifrån orkade jag inte att först gå och tända, för att sedan gå tillbaka till teven och stänga av den, utan jag stängde av teven och så blev det kolsvart i rummet. När jag vände blicken mot dörröppningen såg jag plötsligt konturerna av en människa där. Även om det var svagt, var det ändå så pass tydligt att jag kunde se att det var just en människa. Jag tände golvlampan som stod en bit ifrån mig och då såg jag ingenting mer. Fast besluten om att jag hade inbillat mig det hela släckte jag golvlampan och mycket riktigt – ingenting stod där. Men några dagar senare låg jag i min säng inne i mitt rum, och har man min dörr öppen och ligger i sängen ser man vardagsrummets dörröppning. Så den kvällen låg jag i min säng, det var svart i hela huset förutom i mitt rum där en liten lampa var tänd. När jag skulle sova orkade jag inte resa på mig för att stänga dörren, så jag släckte lampan och kröp ner i sängen. Men bäst som jag låg där kände jag mig iakttagen, och blicken drogs automatiskt mot min dörröppning och vidare till vardagsrummets dörröppning, och återigen såg jag konturerna av en människa. Nu var jag ju ganska säker på att det inte hade varit inbillning första gången. Jag kan inte säga annat än att jag blev rejält rädd, tände lampan och slängde igen dörren. Jag vågade inte sova med lampan släckt den natten, men sedan dess har jag inte sett gestalten någon mer gång. Visserligen har jag undvikit att titta ditåt då det har varit helt mörkt, men känslan av att vara iakttagen då jag sitter ensam har ökat och flera gånger har det verkligen känts som att någon har stått och stirrat på mig, men när jag har vänt på huvudet så har det inte varit någon där.