För över en månad sedan så vaknade jag och kände inte konturerna av mina ögon., dvs den där fylligheten som man normalt brukar ha.
Jag tror ni förstår ungefär hur jag menar.
Och så har det varit nu en längre tid. Jag hade för övrigt druckit en del alkohol dagen innan detta hände. Nu är det som att jag måste anstränga ögonen för att verkligen känna att de finns där, och knappt ens det hjälper, mer än kortare stunder.
Det känns som om min själ tagits ifrån mig på något sätt, eller åtminstone en del av den, för jag kan ju fortfarande se klart och har känslor i kroppen. Men både ögonen och hjärnan verkar “bedövade” på något sätt. För jag har även svårt att tänka tankar inne i huvudet, utan det är som att jag “känner” mina tankar istället. Som att de tänks någon annanstans.
Ja jag vet att det här låter helskumt för er, men kan det vara så att någon ond ande eller kraft har passat på att ta ifrån mig min själ medans jag sov och var berusad?
Jag har haft en del problem med alkoholen tidigare, men aldrig upplevt något liknande. Vad ska man dessutom tro när det snart har gått över en månad och jag fortfarande inte känner mina ögon.
Jag har ställt frågor till läkare men de kan inte svara på vad det kan vara för något. Jag fick bara ögondroppar och då blev det tillfälligt lite bättre men det kändes ändå bara som en tunn hinna framför ögonen.
Kan det vara något ämne i hjärnan eller centrala nervsystemet som “tagit slut” eller kan det ha med någon övernaturligt att göra?
För det känns inte direkt kul att gå omkring och känna sig som en levande död varje dag.
Fråga besvarad 2013-12-11 och
★ Fråga uppdaterad 2014-08-21
Hej!
Jag tror du vet varför jag väljer att göra en uppdatering av detta svar. Det finns egentligen aldrig något slut på en insänd besvarad fråga och det kan hända att jag väljer att går in och uppdaterar för att följa upp personen eller för att se att saker och ting blivit som det ska.
Och när det gäller dig så har du funnits i mina tankar ett tag. Det är så att jag , när jag arbetat astralt som shaman i de mer psykiska och underjordiska dimensionerna har funnit “något som tillhör dig” och som du tappade där den gången du hade en rejäl svacka för några år sedan och som sedan fick dig att uppleva detta du beskrev och som fick dig att sända in frågan till mig och berätta vad du upplevde.
Jag skrev då att du inte hade förlorat någon själs bit av dig själv och detta är inte direkt en själs bit utan detta du har tappat är mer ” förlorade minnen “.
Jag skulle önska att du kunde skriva tillbaka till mig på här till frågespalten, men du väljer själv om du vill berätta hur det gått för dig eller inte. Och du väljer själv om du vill berätta hur du mår idag , eller inte.
Jag behöver bara ett nytt färskt mejl från dig med ny energi för att “ge tillbaka det som redan är ditt”. Och då har jag gjort vad jag kan för att hjälpa dig så du ska få ordning på det du känner fattas inom dig.
Du bestämmer. Fri vilja. Egentligen behöver du inte skriva något alls. Det kan vara tomt. Ett tomt mejl innehåller också energi.
Och hur konstigt detta än låter så känner du själv om du behöver höra av dig eller inte. Minnes bitarna som tillhör dig springer ingenstans. Jag har dem tills du hör av dig. Tid är relativ.
☆ ¸.•°* ˜★ EeWeeM
★ Fråga besvarad 2013-12-11
Hej!
Nej inget av det du berättar och beskriver låter skumt för mig.
Jag kan berätta för dig att jag egentligen är en slags shaman med rötter från nordligaste delen av landet ovan polcirkeln. Och inget av det du beskriver låter konstigt för mig,men jag kan lugna dig med att ingen har tagit någon själs bit av dig!. Detta har med andra saker att göra så jag väljer att göra så att medan jag svarar så “talar jag direkt till din inre ande och själ ” som kommer förstå vartenda ord jag skriver och säjer och genom det kan du hjälpa dig själv att bli dig själv igen.
Jag ska vara så uppriktig och tydlig jag kan mot dig då du förtjänar det.
Du är en intelligent människa och din tankeverksamhet är väldigt avancerad och egentligen är du en väldigt djup person. “Kanske för djup för ditt eget bästa”. Det är detta som du känner att du behöver dämpa med alkohol. Om du kunde se och känna det jag kan se och känna av och om dig som person så skulle du släppa den där flaskan omgående och aldrig mer försöka att dämpa din inre djuphet med alkohol därför att det finns så mycket inom dig som ditt eget inre jag vill tala om för dig.
Det jag kan känna finns i dig är av en slags inre kunskap av metafysisk natur och jag vet inte om du erkänt för dig själv hur djup du är i ditt eget tänkande. Det är inga problem för dig att korsa hela kosmos i dina tankar fram och tillbaka och överallt då det är din natur att kunna tänka bortanför ramarna och se helheten av sådant som andra människor har svårt att greppa om. Det kan du fixa i ett paket och bara “fatta”. Och är detta saker som du inte håller med om så svarar jag bara…
om du kastar den där flaskan i sjön och börjar tillåta dig själv att vara den djupa personen du är och utforska din inre värld så skulle hela din kropp,sinne och hela din inre själ ja… hela ditt inre jag skulle resa sig upp ur askan och förändras och må mycket bättre. Du kväver dig själv! Du kväver din egen intelligens!
Vad är du rädd för?
Att du ska bli galen?
Det kommer knappast att hända! därför att det kommer ditt inre jag att se till att det inte händer!
Är du rädd för att vara ensam med dig själv?
Är du rädd för din egen djuphet och dina egna tankar?
Du har ett stort andligt hål inom dig som vill fyllas av din egen intelligens och nyfikenhet för allt om DIG SJÄLV och din egen natur och djuphet! Kan du ta till dig det jag skriver!????. Ditt eget inre djupa jag vill lära känna dig. DU vill lära känna dig själv som den du är i din ande.! Din sanna natur av ditt inre jag. Din egen själ dvs den du är här och nu vill lära känna DIG och ditt eget högre jag.
NEJ! detta är ingen psykologisk rappakalja…det är andlig vetenskap och ditt inre jag vet exakt vad jag pratar om.
Det som nu hänt är att du under en längre tid kvävt dig själv så till den grad att ditt inre jag nu fick nog. Detta har inte hänt av en slump. Det är du själv i ditt inre jag som satt dig i den här situationen. Du har varit nedstämd,ignorant och nonchalant mot dig själv och ditt inre jag och tänkt kvävande tankar om dig själv och tvingat in dig själv i en bur medan ditt inre jag med sitt enorma behov av att utforska DITT eget inre djup tog sitt pick och pack och drog…”Tack och hej då tills du vaknar upp”…
Det som hände är att medan du var berusad och återigen kvävde dig själv till tystnad så kapades strängen mellan dig själv här och ditt inre jag som vi kan kalla för ett slags högre medvetande. Det är det som du upplever som att du är kvar här och vandrar omkring som död medan dina tankar är någon annanstans. Ja rent andligt sett så är de det…dina tankar,ditt medvetande,ditt högre jag väntar på att du ska vakna upp och sluta kväva dig själv och våga vara den du är!!!
Det du kan göra och också behöver göra är att återställa denna silver sträng eller andliga länk som fanns mellan dig och ditt högre jag eller ditt medvetande,dina tankar och det gör du genom att ROTA DIG UTE I NATUREN och gör något som du tycker om. Bara sök dig ut i naturen någonstans. Varsomhelst och bara sätt dig och andas och föreställ dig själv att du rotar dina fötter och dig själv i Moder Jord samtidigt som du medvetet sträcker upp dina tankar så högt upp du bara kan komma tills du känner att du hittat ditt högre medvetande igen.
Detta kan låta helt galet och sinnesjukt. Men lita på mig. Din inre ande vet exakt vad jag skriver om och vad jag menar. Det viktigaste är att du medvetet söker dig ut i naturen bort från människor och föreställer dig att du står som en tung sten på jorden medan du i din tanke drar ett silvervitt snöre upp upp upp tills du känner att du får kontakt med dina tankar igen. Du KOMMER att hitta dem. Du kan få en känsla i kroppen som av ett rus,och hur det börjar sjunga i hela kroppen ungefär som “hela havet stormar” med metalliska ljud och fenomen som får din kropp att frysa,bli kokhet eller känslan av att ett rus,sus i öronen,värk i ögonen och hur det sliter och drar i ryggen som om en orm ringlar sig bak i din rygg. Men VAD DU ÄN UPPLEVER så är det inte farligt utan är en reaktion på att du länkar tillbaka till silver sträng,din länk till ditt medvetande av ditt inre högre jag.
Hur du upplever detta sammankopplande igen kan upplevas på ett högst individuellt sätt än det jag nu beskrivit men vad du än upplever så är det OK. Du kommer veta och känna när du är klar och du kommer att känna att du “fått livet tillbaka igen”…
Jag tänker inte gå in på några metafysiska andliga förklaringar mer än detta då jag känner att detta är i princip allt du behöver veta för att bli dig själv igen.
Jag vill att du tar mina ord på allvar när jag skriver detta då ditt inre jag gör det. Du kan inte hålla på kväva dig själv såhär för du är värd så mycket mer än du själv verkar förstå! Vakna upp!
Och se till att få detta gjort så fort du kan då det finns ingen anledning för dig att gå och drar ut på detta så ge dig UT i naturen och gör det! Bara fixa det! hur sjukt det än känns och våga lita på att ditt inre jag , din ande vet vad du gör.
Du fixar detta!
Och hör av dig igen till mig när du samlat ihop dig igen och är dig själv igen!
~Always Remember That No Matter,
How Useless You Think You’re,
You’re Still Someone’s Reason To Smile~
~♥ ~
~Freedom is to being You without anyone´s permission~
☆¸.•°* ˜★ EeWeeM
Att “förlora” känslan för delar av sin kropp kommer sig av att din “energikropp” inte längre täcker den delen av din fysiska kropp. Det är samma sak för de som en dag vaknar upp och tycker att deras arm, ben eller annan del av kroppen längre tillhör dem själva, utan “måste tillhöra någon annan”.
Svaret ovan är en bra beskrivning av det man “gör” när det gäller att “få tillbaka” äganderätten till sin kropp, men i mitt fall skulle jag säga till dig att du måste utöka din enerikropp till att åter innesluta ditt huvud och dina ögon.
Som shamanen ovan säger så ska du slänga flaskan, den ÄR bara ett sätt att “orka med” i en värld som du på ett djupare plan inte känner dig hemma i. Jag har liknande problem själv, men aldrig hänfallit till att försöka hindra mig själv från att var mig själv utan istället lärt mig att leva i denna världen, TROTS att det känns som jag bara är halv många gånger.
Försök att omge dig med intellektuella människor, människor som kan utmana dig mentalt och intellektuellt. Det brukar kunna lösa upp en del “knutar”. Var inte rädd för ditt “inre vetande”, din kunskap du inte riktigt kan förklara, utan se det som din lilla egenhet! Låt inte dina “underliga!” tankar skrämma dig utan försök lära dig av dem, ta reda på hur dina “sanningar” kan vara sanna..
Jag vet att det kanske låter flummig, men här rör vi oss i ett område som dels tillägnats religion, dels häxeri och nu senast “flummeri”. Men vi är alla interstallära vareler, oavsett om vi anser oss vara skapade av “gud” eller av andra varelser, eftersom vi till största delen består av “rymdstoff”. Det är ett oerhört outfroskat ämne som folk oftast drar sig undan för att inte verka mer “sinnesstörda” än gemene man..
Men som sagt var… gör som shamanen ivan beskriver det och VAR INTE RÄDD,v arken för det som hänt ELLER för dig själv och dina tankar!
Lev ett upplyst liv!!
Om ni gillar andar, hemsökta hus, spöken och hemliga sällskap – besök gärna min blogg http://www.eiramartell.com där jag lägger upp kapitel ur min nya bok!