Ond ande

Som jag skrev i mitt förra (långa) inlägg, så har jag förmågan att känna av andlig närvaro. Min sambo sedan många år, har sedan barndomen förföljts av en ande som bara vill henne ont. Anden har alltså glatt sig åt då hon mått dåligt, såväl psykiskt som fysiskt.

I lägenheten som vi bott i sedan 2011 hade det hänt en del konstiga saker på väldigt kort tid. Ibland kände man hur någon nästan flåsade en i nacken då man gick från toaletten tillbaka till sovrummet om nätterna, och ibland hur något stod på andra sidan sovrumsdörren och tittade på en. Vissa morgnar var det iskalla spår på golvet runt sängen.

Under en period, som min sambo vet, vaknade jag exakt samma klockslag varje morgon – oavsett hur länge jag sovit under natten; 07:44. Jag berättade det för min sambo, och vi kontaktade ett medium som bekräftade vad vi trodde; det var anden som förföljt min sambo sedan barnsben som gjorde allt det här. En tanke jag hade, var att 7:44 kunde ha något bibliskt i sig, så jag letade igenom evangelierna, men hittade inget som kunde knytas till rådande situation.

En morgon hade min sambo åkt på jobbet tidigt (hon började kl. kvart i sju), så jag sov vidare innan jag skulle stiga upp. Jag var elev på en folkhögskola vid den tidpunkten, och vi hade sovmorgon den morgonen. Jag sov riktigt djupt – och sen slets täcket av mig samtidigt som jag hörde en mycket arg och hotfull röst väsa mitt namn. Givetvis vaknade jag med ett ryck – och kollade på klockan: 07:44. Då blev jag rädd. Ingen var ju hemma förutom jag?

Då hon kom hem från jobbet på aftonen så berättade jag om det, och hon blev också oroad. En period senare vaknade jag mitt i natten och det var kolsvart… inte ett normalt mörker, utan det var som att t.om. mörkret förmörkades (låter helkonstigt, jag vet). Jag vaknade, som sagt, och försökte väcka min sambo utan resultat. Hur hårt jag än ruskade och hur högt jag än pratade med henne så vaknade hon inte. Jag ruskade henne och sa “det är något här, som inte ska vara här! vakna!”. Inget resultat.

Jag såg mig omkring i rummet, och direkt jag kollade mot sovrumsdörren, som var stängd, kände jag direkt hur något på andra sidan tittade tillbaka på mig; tittade mig rätt i ögonen genom dörren. Detta något var på mycket dåligt humör… stämningen var så mörk och så ond, så jag tänkte direkt “demon!”, men så var naturligtvis inte fallet. Detta något kom dock aldrig in i sovrummet. Vad jag tror gav mig skydd, är det krucifix jag har hängandes på väggen bredvid sängen.

Jag tittade på krucifixet, gjorde korstecknet, läste en liten bön för mig själv och sen gick jag fram mot sovrumsdörren och sa med hög och bestämd röst: “här är du inte välkommen. Försvinn från mitt hem!” Då skallrade dörren till bara sekunder senare.

Jag upprepade mig: “du hörde mig; försvinn härifrån. Jag beordrar dig i Jesu Kristi namn att lämna mitt hem och lämna oss ifred, ty välsignad vare Han som kom i Herrens namn och lyser upp de ondas boning i sin härlighet. Saliga äro de som i själ och hjärta bekänner Jesus Kristus som frälsare, skyddade och trygga skall de vara ifrån ondo…” och jag fortsatte mässa och be och predika, och atmosfären blev alltmer mörk och hotfull. Dörren till sovrummet skallrade högljutt och det började smälla i väggarna i hela lägenheten. Då visste jag inte hur länge jag stått vid dörren och mässat och kämpat för att få lugn, men jag kände hur närvaron började avta och jag avslutade med ett “i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn; försvinn härifrån och kom aldrig mer igen!” tillsammans med ett korstecken.

Det small mot sovrumsdörren som att någon försökte tackla upp den med all sin kraft, och sen blev det helt tyst och mörkret avtog och försvann, tills det normala nattmörkret återstod. Min sambo vaknade alldeles kallsvettig och likblek; hon hade hört mig, men inte kunna röra sig. Men alldeles lugnt somnade vi båda två om igen. Jag kollade på klockan också; i närmare 50 minuter hade jag stått vid dörren och mässat.

Jag är fullt medveten om att jag med viss risk får ta emot både det ena och det andra, och kanske t.om. det tredje och det fjärde för att jag blandar in kristen tro i min berättelse, men nu är fallet så att jag är av stark kristen tro, och jag gjorde vad jag gjorde den natten – och det fungerade. Numera är allt helt lugnt här hemma.

2 svar på ”Ond ande

Lämna ett svar till Christian Olsen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *