Jag jobbar på ett äldreboende, så naturligtvis så spökar det där, vad jag tycker det går rykten om en liten pojke som brann inne, fem sex år, går och studsar med sin gula boll, och flera damer har sagt att den lilla pojken med den gula bollen har varit här i natt igen. En annan sak är att golvlarm som går igång, utan att någon går på golvet utan ligger o sover. Jag vill gärna kunna fortsätta jobba där, för jag trivs så bra med att hjälpa äldre, men ja måste bli av med min rädsla för det kommer inte att sluta spöka. Hur ska jag göra?
Hej Emma! Jag förstår om du tycker det är jobbigt att arbeta på en plats där det verkar finnas energier av aktiva andar,men faktum är att du bör nog fråga dig själv "varför är jag så rädd för andar och spöken?" och verkligen ta mod till dig att djupt ingående fundera på VARFÖR du är så rädd!Vad är du rädd för EGENTLIGEN? Du kanske behöver omvärdera din syn på sk spöken och andar. Tänk själv om någon kom och sa till dig "du är ett spöke så stick härifrån". De flesta gånger handlar det ju om människor!- (En del har vi t.o.m älskat och de har varit vänner eller familjemedlemmar) som dött en hastig eller olycklig död och helt enkelt inne hann med att förstå vad som hände,att de dog. De kan uppleva att saker är annorlunda men de är inte i stånd att sätta i hop sammanhanget eller kan inte riktigt "sätta fingret på vad som är fel" då de i sin dimension kan uppleva att de fortfarande lever,är på samma ställe och "deras vardag går sin gilla gång" även om de någonstans inom sig vet att ngt är fel men inte vad. Klart att dessa andar förr eller senare blir både tomma,håglösa,deprimerade,förvirrade och tom irriterade och aggresiva! Det gäller att ha is i magen och ha klart för sig att det enda som fungerar är att visa medlidande och en viss "förståelse". Ge dem bekräftelse och om möjligt hjälp. Hur vill du själv bli bemött om du skulle bli en jordbunden ande? Hur mycket skulle inte du anstränga dig för att bli hörd och få hjälp eller NÅGON som lyssnar? Det man kan göra för att både lugna sig själv och anden, är att när man känner närvaro stanna upp en sekund och skjuta rädslan åt sidan och tänka:(eller säja lite tyst) "Jag ber den Högste Rätmätige skaparen sända Heliga Ljusänglar att omfamna denna vilsna ande i Villkorslös Kärlek, och i den Heliga Andens Vita Ljus upplösa all den energi som håller denna ande kvar på denna plats.Det är min önskan.Må så ske" Gör det till en vana att tänka dessa tankar vid närvaro, så kan du istället bidra till att hjälpa dessa andar som du är så rädd för! Sedan kan man helt enkelt välja att ignorera och inte ge dem någon uppmärksamhet varken i tanke,ord eller handling och "strunta" i om de finns eller ej,men det förbättrar inte din rädsla då då istället "skyggar" och packar in din rädsla ännu mer i ditt undermedvetna. Fundera på det jag skrivit och hör gärna av dig igen om du har vidare funderingar! Mvh EeWee