Hej jag har ett förhållande som varat nu i snart 2års tid. men det känns som att jag är ensam i det här förhållandet. jag har så mycket känslor men honom jag ger det till uppskattar de inte. han är inte en sån som visar känslor så speciellt bra utan stöter som bort mig. i 2år har jag försökt få honom att ändra lite på sig så att det kanske blir bra för det händer ofta att jag gråter och han ger mig nytt hopp om att han ska öppna sig och våga älska mig även fast andra ser på. han är en sån som bryr sig för mycket om vad andra tycker och tänker. vi äter aldrig ute eftersom han verkar skämmas, vi går inte tillsammans på affärer och gör vi de skyndar han sig 2meter före mig. Ska han ge mig en puss ute så går hans huvud runt som en uggla och han måste titta så ingen ser. Tydligen så behöver han inte så mycket närhet heller för han rör mig aldrig eller blir sådär kärleksfull och vill kramas eller bara mysa. Han vill heller aldrig hitta på något , och allt han lovar kan han sen aldrig hålla utan skrattar bara bort allting och sen tro sig vara glömt. är det mig det är fel på utan att han säger något? är det något jag kan ändra med mig själv? MvH / ACK

Hej ACK! Det är inte ditt fel!! Det vill jag starkt påpeka för dig!!!!!! Det verkar som om han inte har riktigt rent mjöl i påsen och det du kan göra är att ställa honom mot väggen, begära sanningen och därefter utgå från vad du ska göra eller inte. Upprepa för dig själv att det inte är ditt fel eller något du har gjort eller inte, det är upp till honom!! Lycka till! Evy