Vissa dokumentärer underhåller. Andra får en att frysa mitt i soffan och undra: “Kan det här verkligen vara sant?”

The Age of Disclosure hamnar tveklöst i den senare kategorin.
Filmen slår fast att vi befinner oss i en tid där gammal tystnad börjar krackelera, och där människor med insyn plötsligt vågar prata öppet.

Tidigt ser vi Luis Elizondo, tidigare Pentagon, uttala sig med en sällsynt tyngd:

“We are not alone.”
“Vi är inte ensamma.”

Och han fortsätter:

“The first country that cracks the code on this technology will be the leader for years to come… This is the atomic weapon on steroids.”
“Det land som först knäcker koden till denna teknologi kommer att leda världen i årtionden… Det här är kärnvapen på steroider.”

Filmen påstår att över 34 högt uppsatta personer inom militär och underrättelsetjänst nu trätt fram med samstämmiga vittnesmål om fenomen som inte hör hemma i någon känd nation.

“Något flyger över våra kärnvapensilos – och det är inte vårt”

I ett tidigare inlägg behandlade jag Malmstrom-incidenten. Marco Rubio sätter ord på något som beskriver att det skett över flera liknande baser:

“We’ve had repeated instances of something operating in the airspace over restricted nuclear facilities — and it’s not ours.”
“Vi har haft upprepade incidenter där något opererat över våra begränsade kärnvapenanläggningar – och det är inte vårt.”

Hur skulle domen se ut i ett vanligt brottsmål?

I vilket vanligt brottsmål som helst hade situationen varit solklar:

• 34 trovärdiga, säkerhetsklassade vittnen
• Oberoende av varandra
• Samstämmiga beskrivningar
• Risk för straff och förstörd karriär om de ljuger
• Plus årtionden av tekniska indicier: radarloggar, pilotobservationer, sensor-data, läckta dokument, satellitbilder och återkommande mönster

En domstol hade inte ens tvekat.
Domen hade varit solklar.

Men den här frågan rör inte ett inbrott eller en ekonomisk tvist. Den rör hela vår världsbild. Vår teknik, vår historia, religioner, vår plats i universum.

Just därför är den också mycket svårare att prata om offentligt – trots att “bevisningen” i många avseenden är starkare än i tusentals vanliga rättsfall.

Ett passande forskningsinslag från vår egen bakgård

Mitt i allt detta, och helt separat från dokumentärens innehåll, passar det märkligt bra att nämna något som många av oss redan känner till:
Beatriz Villarroels forskning.

Hon och hennes team analyserade historiska astronomiska glasplåtar och hittade intensiva ljusglimtar som beter sig som reflektioner från artificiella objekt i omloppsbana.

Det oväntade?
Plåtarna är tagna innan människan hade några kända satelliter.

Hennes egna ord är svåra att vifta bort:

“I cannot find any other consistent explanation [other] than that we are looking at something artificial before Sputnik 1.”
“Jag kan inte hitta någon annan rimlig förklaring än att vi ser något artificiellt — före Sputnik 1.”

Detta passar som en kusligt relevant forskning i ett större sammanhang. Det är att just dessa anomalierna inte bara finns i militära rapporter, utan även i historiska data som har legat gömd i ett arkiv i över 70 år. Hon har i princip blivit en världsstjärna och har synts i många stora kanaler i dagarna som NBC News, Fox Chicago osv. Listan kan göras lång, men hårddiskar har dessvärre inte kapacitet att lagra all denna data. 😉

Hur som helst så är det svårt att inte känna hur pusselbitarna börjar bilda en helhetsbild; en bild som kanske beskriver vår verklighet mer korrekt!?

Fler citat från dokumentären

Jay Stratton, med lång erfarenhet av UAP-utredningar, säger i filmen:

“We have seen craft and beings that require explanations beyond our current physics.”
“Vi har sett farkoster och varelser som kräver förklaringar bortom vår nuvarande fysik.”

Recensenter beskriver filmen som förvånansvärt övertygande:

“This is really, really convincing…”
“Det här är verkligen, verkligen övertygande…”

Vissa kritiker säger motsatsen:

“Extraordinary claims always come with insufficient evidence.”
“Extraordinära påståenden åtföljs alltid av otillräckliga bevis.”

Men när man ställer 34 högt betrodda vittnen bredvid årtionden av rapporter och sedan lägger till saker som Villarroels upptäckter; då känns det inte som om att bitarna längre faller slumpmässigt – de faller snarare på plats!

Någonting har förändrats

– Det går inte att ignorera att något håller på att skifta i den offentliga debatten. – Politiker talar mer öppet än tidigare (visserligen inte i Sverige). – Forskare upptäcker saker som ”inte borde” finnas. – Militära insiders riskerar allt genom att vittna.

Vi står just nu framför en dörr som inte längre går att stänga helt; en dörr som gläntar aningen mer och mer för varje dag som går.

Som ett växande sus från vindens färd genom skogen, infinner sig känslan av att något nytt närmar sig – något som vi länge har anat, något som vi inte har kunnat se och som aldrig heller har kunnat bekräftas.

Den suddiga bilden blir skarpare, pixel efter pixel.


Har du själv sett “The Age of Disclosure”?
Hur var din uppfattning kring denna i sådana fall? Tror du att dokumentären kommer att leda till ett avslöjande inom tid?