Ni som har följt UFO/UAP-ämnet under en längre tid blir kanske inte förvånade när nya ”bevis” i form av filmer eller berättelser dyker upp. Dessa saker är givetvis intressanta! Samtidigt är det fortfarande enbart vittnesmål.
När Beatriz Villarroels forskning gick igenom en så kallad peer review betyder det att hennes resultat har granskats och godkänts av oberoende experter – alltså att de anses hålla vetenskaplig kvalitet och trovärdighet.
Hon har nämnts i stora medier som The Guardian, BBC, CNN, Forbes och Scientific American, eftersom hennes arbete kan peka på möjliga tecken på icke-naturliga fenomen i rymden.
Och det är inte bara medierna som uppmärksammat henne. Även profiler som Jeremy Corbell, George Knapp (personen som avslöjade Area 51 för världen) och Jesse Michels har tagit upp hennes arbete.
Det här är alltså inga små ”tomtefigurer” – dessa personer använder nu hennes data som grund för sina tankar och påståenden inom UAP-fenomenet.
Det är stort. Det är MYCKET stort. Jag hoppas att de flesta av er förstår detta.
Kort sagt:
Peer review = vetenskapligt godkänt.
Och det är stort, eftersom det gör hennes (enligt vissa) kontroversiella men banbrytande forskning officiellt legitim i forskarvärlden.
Ni hör och ser det själva – viss media börjar redan uppmärksamma detta. TV4 har bland annat nämnt ämnet på sistone. Kommer fler att följa efter? Ja, det är jag säker på.
Personligen är jag en oberoende UAP- och paranormalforskare sedan 2001. Under åren har jag bistått TV4:s Det Okända med rekrytering och medverkat i Brottscentralen (Discovery), Aftonbladet och Expressen – allt utan minsta ersättning. Varför?
För att om jag hade livnärt mig på min forskning inom det paranormala, hade min trovärdighet varit noll.
Varför hamnade jag i TV? Jag tror att det handlade om logik och slutsatser. Många av mina analyser visade sig också stämma, bland annat vad gäller kameraövervakningar.
Det är just här hela ämnet krockar – logik mot det som vi är lärda. Jag önskar att fler ibland tänker ett steg längre.
Vi är lärda att världen skapades via ”Big Bang”. Allt sägs röra sig från en viss punkt och till och med accelerera. Då förklaras det med mörk materia (ännu ej hittad eller bekräftad) – något som drar i allt. Men allt detta är fortfarande teorier.
En ny teori talar om att det hela kan vara en synvilla orsakad av tidsdilatation. Jag går inte djupare in på det, men en sak står klar: vi förstår inte vår värld. Den ter sig märklig – och märkligt betyder inte påhitt, utan något som vi ännu inte förstår.
Det är just detta som gör vetenskapen paradoxalt ödmjuk. Den kräver inte blind tro – bara en tillfällig tillit till det som hittills överlevt alla försök att motbevisas.
Bevisen finns samlade, och jag har i princip blivit lovad att få publicera en debattartikel i en större tidning om detta ämne.
Jag söker nu en eller flera personer som vill stå med mig bakom en debattartikel som når en potentiell miljonpublik. Jag har redan skickat meddelanden till vissa berörda, men meddelandet har kanske hamnat i bruset hos vissa.
Idag anser jag att vi inte längre behöver ifrågasätta om dessa fenomen existerar. Frågan bör istället vara: vad är de – och vad vill de oss?
Vi måste kanske börja att se verkligheten så som den faktiskt är, trots att den tidigare beskrivna ”verkligheten” kanske är en illusion djupt förankrad inom många av oss. Det är enbart genom att ifrågasätta saker, som vi tar ett steg närmre sanningen. Våra allas mål är väl just denna – sanningen! Den må vara hur den än vill vara. Men det måste vara våra allas mål att förankra den.
