Jag har en mycket god kamrat, flera år yngre än mig och bor i ett annat land. Vi kan prata om allt och har kontakt flera gånger i veckan via telefon eller mejl. Han är här och hälsar på mig 2-3 ggr året. Vi har det hur kul som helst tillsammans, samarbetar bra och har ett rikt intellektuellt utbyte. Mycket respekt, omtanke och ömhet. Jag har alltid sett honom som en yngre bror men man kan ju börja undra. Särskilt som kommentarerna från omgivningen börjar bli: "Är ni både döva och blinda bägge två?" "Förstår ni inte att detta är mer än vänskap?" osv. Nu har även jag börjat fundera på om vi inte vill se eller vad det är som håller oss tillbaka. Kemi finns det vill jag lova! Tänk om jag missar mannen i mitt liv! Tack för din tid! B

Hej B! Ni ser inte varandras kärlek mitt i all vänskap! Ni är nog lite rädda för att ett förhållande ska förstöra er vänskap men varför inte ta bladet från mun och fråga? Prata om det? Visst kan det bli nej till äktenskap men ni har alltid er vänskap! Detta är en svår fråga då man inte riktigt vet vart det bär hän så i ditt fall är det lite som att det får bära eller brista! Vem av er vågar ta första steget!? Lycka till!! Tack!