Detta hände i slutet av Februari 2011. Jag bodde då tillsammans med min f.d. sambo och satt uppe på natten och slösurfade då jag inte kunde sova. Rätt vad det är hör jag någon som börjar yla och låta. Som jag upplevde det först kom det utifrån, och jag tänkte att det kanske var någon full ungdom som höll på och larvade sig. det lät först ungefär som någon som är i målbrottet och “testar” olika röstlägen, Ylandet stegrades successivt och blev till skrikande och vrålande, och nu lät det som om det kom från lägenheten under. Det lät ungefär som någon som hade flippat ut på droger eller något. Snart övergick det till rena avgrundsvrål och det lät som någon som höll på att torteras till döds. Jag blev rädd och väckte min sambo som sov tungt. Jag tog ut henne i köket så hon skulle höra vrålandet. Hon blev helt iskall i blicken och utbrast: “VÅRDGRANNAR!” Hon hade hört liknande ljud flera gånger från grannlägenheterna innan vi blev tillsammans, oftast mitt i nätterna. Hon hade varit inlagd på psykiatrin när hon var i tonåren på 80-talet och menade att det var psykvården som hade sänt ut personal till grannlägenheterna som skulle testa henne, genom att föra oväsen, skrika och alstra konstiga ljud, i syfte att driva henne till vansinne så att hon skulle få läggas in på nytt. Jag läste långt senare att om man älskar en person väldigt mycket, så kan man uppleva samma saker i sitt huvud som denne. och det var det som hände den där natten antagligen. För vi fick dagen efter veta att grannen under oss hade varit på semester i Thailand i 2 veckor och han var alltså inte hemma, alltså kan det inte varit han som fört oväsen. Sambon hade sysslat en del med det ockulta som yngre och hon trodde att en alternativ förklaring kunde vara att det var något som “hängde med” från den tiden. Vrålen jag hörde den natten var ihållande utan andningsuppehåll och lät verkligen som någon som höll på att plågas till döds. När jag då tog upp mobilen och skulle ringa polisen, för jag trodde att det kanske var någon farlig person som kunde komma upp till oss, så slutade plötsligt skriken, som att hen eller “det” anade vad som var på gång, Jag har länge sökt en förklaring till vad det var vi hörde. Någon trodde det kunde vara demoner av något slag.