Norden måste konfrontera okända flygande objekt med allvar och öppet mod

När Danmark rapporterade intrång av avancerade drönare eller okända flygande fenomen (UAP) var det mer än rubriker: det var en nationell säkerhetsvarning. Trots omfattande spaningsinsatser har man inte kunnat fastställa vad objekten är, hur de opererar eller vem som kontrollerar dem.

Det är här den australiensiske undersökande journalisten Ross Coulthart blir en central röst. Coulthart har en lång och prisbelönt karriär bakom sig, bland annat som reporter för 60 Minutes Australia och programledare för Four Corners, två av landets mest respekterade nyhetsprogram. Han har tilldelats fem Walkley Awards (Australiens motsvarighet till Pulitzerpriset) för sin grävande journalistik.

De senaste åren har han riktat sitt fokus mot UAP-fenomenet, där han med samma journalistiska seriositet som i sina tidigare avslöjanden granskar vittnesmål från militärer, underrättelsekällor och officiella dokument. Hans bok In Plain Sight (2021) har gjort honom till en av de mest inflytelserika rösterna i den internationella UFO/UAP-debatten.

Osynliga för radar – ett alarmerande faktum

Coulthart framhåller att många av de rapporterade objekten inte fångas upp på radar. I intervjuer beskriver han hur dessa “drönare” kan dyka upp och sedan helt enkelt försvinna – för att senare återuppstå på en annan plats. En förmåga som är svår att förklara med någon känd militär eller civil teknologi.

USA och New Jersey – identiskt mönster

Coulthart påminner om hur liknande incidenter har dokumenterats i USA. Där har stridspiloter filmat objekt som rör sig i hastigheter och med manövrar som går bortom vad känd teknik tillåter. I flera fall har de inte kunnat spåras av avancerade radarsystem – precis som i Danmark.

Coulthart har även en källa inom militären i USA som påstår att inga frekvenser har kunnat spåras i hur drönarna flyger (det vill säga kända signaler som används för att styra på distans, videoöverföring, GPS etc). Objekten är alltså helt “tysta”.

Ett särskilt tydligt exempel inträffade i slutet av 2024 i New Jersey och angränsande stater. Tusentals personer rapporterade mystiska “drönare” under flera veckor. Trots över 5 000 inkomna tips till FBI kunde ingen källa eller operatör identifieras. Vita huset hävdade senare att det troligen rörde sig om hobbydrönare eller felidentifieringar – en förklaring som saknade stöd i den omfattande vittnesbördsbasen (Reuters, 12 dec 2024).

Dåvarande presidentkandidaten Donald Trump lovade att avslöja sanningen om drönarincidenterna om han blev vald. Efter valet uteblev dock all transparens. Tvärtom kom nya vaga påståenden om att regeringen “vet” vad det rörde sig om men inte kunde säga mer – en berättelse utan fakta, men med politisk funktion.

Detta är exakt samma mönster som i Danmark: stora okända objekt, inga spår, ingen ansvarig, och därefter förklaringar som framstår som rena dimridåer.

Uppenbara motsägelser och den osannolika “Rysslandsteorin”

Trots den allvarliga situationen försöker vissa förklara fenomenet som ryska drönarintrång. Men om dessa farkoster verkligen har förmågan att försvinna från radar och plötsligt återuppstå, är det osannolikt att en stormakt som Ryssland ligger bakom. Att skylla på Moskva utan bevis är ett politiskt bekvämt narrativ – men knappast en trovärdig förklaring. OM Ryssland har denna teknik, skulle den väl rimligtvis redan användas i kriget mot Ukraina!? Så är inte fallet!

Att beskylla Ryssland med “ingen bevisning alls” är ett narrativ som passar bättre i politisk retorik än i en seriös analys.

RISKEN FÖR FARLIGA FELTOLKNINGAR

Det verkligt farliga är inte nödvändigtvis själva objekten – utan våra reaktioner på dem. Om Danmark eller omvärlden förhastat pekar ut en främmande stat, utan tydliga bevis, kan det leda till diplomatiska kriser eller i värsta fall militär konfrontation. Ett oidentifierat objekt kan snabbt bli en gnista i en redan laddad säkerhetspolitisk situation.

Mediernas tystnad

En annan central poäng Coulthart lyfter är mediernas passivitet. Trots att fenomenet är bekräftat på regeringsnivå vågar många redaktioner inte ställa de mest uppenbara frågorna. Resultatet blir att debatten försvagas och att ansvariga slipper granskning.

Norden måste agera

Danmark och Sverige står inför samma utmaning: hur ska vi skydda vårt luftrum när teknologin vi möter tycks ligga bortom vår egen? Svaret är inte fler hemligstämplar. Vi behöver:

• Ett gemensamt nordiskt program för systematisk dokumentation av dessa fenomen.
• Datainsamling med flera tekniker – inte bara radar, utan även optiska och infraröda system.
• Öppen vetenskaplig granskning, där forskare ges tillgång till data för peer review.
• Politiska mandat och transparens, så att incidenterna inte drunknar i sekretess och förnekelse.

Okända objekt kränker våra luftrum. Vi vet ännu inte av vem eller varför. Men att avfärda fenomenet är inte längre möjligt. Det handlar inte om tro, utan om nationell säkerhet, internationell stabilitet och politiskt ansvar.

Jag, Patrik Jönsson, som driver Spökwebben och i över 25 år dokumenterat så kallade paranormala fenomen, vill därför uppmana våra politiker i Danmark och Sverige: Öppna era ögon och ta lärdom av tidigare händelser. Be USA om information kring händelserna. De är en del av NATO, inte sant? Vi behöver mod att samla bevis, analysera öppet och möta det okända med samma allvar som vi bemöter alla andra säkerhetshot. Man måste börja att våga ställa de rätta frågorna! Utan dessa kommer inga steg mot sanningen att tas.