Tre personer passerar kyrkan i Vännäsby vid midnatt och alla ser de samma sak: ”Vi körde alltså förbi kyrkan då vi fick sen gammal kvinna klädd i lång svart kappa och med ett svart huckle på huvudet ute på kyrkogården. Hon gick i riktning mot vägen men hon brydde sig inte om att gå genom grinden utan klättrade över stenmuren och kom upp på vägen. Hon verkade alldeles vit i ansiktet och något vitt stack fram nedanför den svarta kappan. Hon gick på vägens vänstra sida i riktning mot Vännäs.” Samme person som berättade detta berättar också att han ett år senare, en julieftermiddag, får syn på samma gamla kvinna igen, som även denna gång gled över stenmuren och upp på vägen. Den här gången tar han mod till sig och kliver ur bilen för att tala med kvinnan. ”Jag hälsade på henne och hon hälsade tillbaka. ”Ni är ute och går på kyrkogården”, sade jag. ”Ja, sen jag har mjölkat korna brukar jag gå hit för att se till min mans grav”, svarade hon. ”Och ni klättrar över stenmuren”, fortsatte jag. ”Ja, jag brukar gå den vägen”, svarade hon. Kvinnan berättar att hon bor i Tväråbäck, men tackar nej till erbjudande om skjuts. Mannen som pratat med henne hoppar in i bilen igen och håller ett öga på henne i backspegeln när han passerar henne på väg tillbaka till Vännäs. Ett ögonblick senare är hon borta. Han hör sig för bland folk och får veta att det inte bor någon sådan nu levande person i Tväråbäck.