Vart ska man börja?I början var jag både skeptisk o troende om man kan säga så,jag trodde på det "okända" men jag ville alltid hitta en logisk förklaring till allt(även om jag inte alltid lyckades)så att jag inte skulle tro att jag var galen eller nått. Men nu struntar jag i det och "tror" så att säga och tar det som det är. Jag har upplevt en del (det ligger i min familj, både mamma,pappa (fastän han inte vill veta av det) och min farmor har "det"..vad "det" är vet jag inte,dom "ser""känner" "drömmer" osv) Jag vet inte om det finns nått ord för det men sättet som jag upplever saker på är; på en mer känslomässig nivå dvs jag känner liksom inom mig på nått sätt saker som man "i vanliga fall" ser.Låter knäppt jag vet. Jag känner känslor och känner av andar/själar och "ser" dom inne i huvudet liksom. Jag hade aldrig innan "Lärt" mig att hantera detta och allt bara kom på mig hela tiden,saker hände och jag började känna av det på ett negativt sätt:sov dåligt, dåligt humör,mardrömmar etc, men allt detta ändrades när jag åkte med klassen till Egypten i 3veckor på ett "studiebesök" där vi gick "bakom kulisserna" på Egypten (alltså inte bara på en turistresa så att säga) Många saker hände men några händelser har etsat sig fast i mig(även om det nu några år efter är lite diffust): nr1: Vi var i en liten by där vi fick gå in i en liten "grotta" som hade varit nått lager eller liknande. Guiden pratade och jag och 2 andra tjejer gick runt lite i den lilla grottan och guiden pekade på en mörk tunnel på ena sidan o pratade. Vi lyssnade inte direkt o vi tjejer började gå in i tunneln som va väldigt mörk. Plötsligt känner jag mig väldigt olustig till mods och tvekar och ser sen framför mig nått som en tunn vitt lätt dimma,knappt märkbar,men inom mig så ser jag i dimman en man (klädd i linne/bomullkläder) som liksom stoppar oss genom att hålla upp handen. Så klart ser jag allt detta inom mig o ingen annan ser det.Dimman är kvar däremot (jag frågade aldrig tjejerna om dom såg det kom jag på nu). Iallafall så säger jag till dom att jag vill inte gå mer och går tillbaka ut o dom kommer med(dom vet om att jag är "märklig" och litar på när jag har mina "känslor") När vi kommer ut säger Guiden till alla att tunneln leder långt in,dock att den är väldigt farlig för bara nån meter in stupar den nästan rakt ner…Så jag tackar mannen för att han stoppade oss 🙂 Nr2:(starkaste upplevelsen,jag kan än idag känna det som om jag lever om det igen) Vi var i en annan liten större by där allt var byggt av lera, det var gångar och över husen var det gångar i form av hela broar med fönster, väldigt häftigt. Vi kommer fram till en stor byggnad som var domstol där alla fångar, skyldiga/oskyldiga blev dömda. Guiden stod och berättade och vi alla gick runt o tittade o lyssnade. Det va inte så stort rum faktiskt. Redan innan hade jag känt mig lite butter när vi kom in i lerbyn men plötsligt när vi var där blev det jobbigt.Jag stod en liten bit in i rummet bara och det liksom började svaja för mig,kände mig ostabil och skakade lätt.Jag kände panik,ilska men framför allt ledsen!Jag lutade mig mot vägen med ena armen och min tjejkompis(som även var med i nr1)tog tag i mig o vi gick ut på gatan igen där jag satte mig ner på huk och kände att tårarna rann och jag var så arg!Efter ett tag bleknade allt bort och lämnade bara en matt känsla kvar i mig,som när man tränat rejält,eller gråtit i timmar. Även innan och efter när vi gick i byn tyckte jag mig se ansikten o gestalter som sprang på broarna mellan husen. Om det va riktiga vet jag inte och känslorna,ja skeptiker skulle säkert säga att det är jag själv som gav mig dessa känslor för det är ju så folk där inne på den tiden skulle känt,jag har bara livlig fantasi. Alla får tro vad man vill. Nr3.Vi skulle bo med beduiner 1 natt i deras camp och sen ut i öknen med dom o tälta och sen sova över i campet igen innan vi drog vidare.Allt va bra, vi kom dit, åt, rökte vattenpipa o hade de bra. På kvällen däremot började jag åter igen känna mig lite märklig men ignorerade detta. Jag o min rumskamrat(en av tjejerna från 1)gick in o la oss. Under natten sov jag jätte dåligt, drömde om eld, järnväg och nått om såna här utomhus tunnor med varmt vatten dom badar i. Jag vaknade och tjejen sa att jag varit väldigt orolig under natten. Jag rykte på axlarna och sen åkte vi ut i öknen o hade det riktigt roligt och jag mådde hur bra som helst! Men sen kom vi tillbaka till sista natten och när vi skulle sova på samma plats igen tvär vägrade jag,det tog liksom stop när jag skulle gå mot dom små stenrummen som vi skulle bo i. Campet bestod av två boningsdelar, en äldre där det var stenrum så att säga(små hus med bara 2 sängar i) och andra ny där det va större rum som va byggda av typ bambu eller liknande. Jag ville verkligen inte gå in i den äldre delen,sist kunde jag sova där nu ville jag inte,jag kände panik och var skräckslagen!Jag började nästan gråta och skrämde upp tjejen som jag sov med(samma tjej som innan) som menade på det att om jag reagerade så starkt så tänkte hon INTE utmana ödet. Jag vet inte hur men det fixade sig så jag o hon fick sova i den nya delen o det gick bättre,sov lite bättre än sist. Sen åkte vi och det va bara nån dag tills vi skulle hem till Sverige igen, vi fick åka med en stor båt på en liten tur och en av tjejerna tyckte att jag skulle prata med vår egyptiska handledare som var med oss hela tiden, han är en fantastisk man med en väldigt harmonisk inställning till allt. Sagt o gjort, jag tog mod till mig o satte mig ner hos honom. (jag tvekade pga det var första gånger jag "berättat" för en vuxen utanför familjen och allt jag upplevt kan ju bara va jag som är galen!)Han blev arg på mig för att jag inte berättat allt detta tidigare för honom(ja jag blev chockad) och det visade sig att han var lite som jag,men han har lärt sig att hantera allt som händer. Hans syn på det hela var att jag inte lärt mig att "stänga ner" varav andar/själar etc dras till mig ihop om att bli hörda. Nr 1 förklarade han med att det var en vänlig själ som hindrade oss från att skada oss. Det kan jag hålla med om,om man tror på det. Nr2, som jag skrev innan;jag upplevde vad människorna upplevt när dom blev dömda, men jag inte var van vid den masstorm av känslor o det blev för mycket. nr3:(och den blev jag riktigt skrämd av) var den han var mest upprörd över att jag inte sagt nått om, för han menade på att jag inte skulle bott i den delen från början. Beduin campet var mycket gammalt och det jag drömde om var minnen i campet. (han har varit reseledare/handledare till många skolklasser i många år och känner allt o alla)Elden var från den nya delen av campet som va återuppbyggt efter en brand några år tillbaka, järnvägen var att det gått en järnväg innan en bit bort (som jag inte sett eftersom vi inte var utanför o såg oss om) och dom här "badtunnorna" va just det, dom fanns över allt. Det som var skrämmande var att allt hade nått gemensamt: i branden dog det 2 personer,järnvägen har ju det så klart dött människor i olyckor etc men badbaljorna?Några år sen dränktes ett litet barn i en av dom….O allt det mindes campet och jag snappade upp det. Han lärde mig lite i om hopp att jag ska kunna hantera dessa upplevelser bättre och "stänga ner" mig. Det har blivit bättre absolut men det som hjälpt är att jag accepterat det, och jag accepterar att det finns "troende" och skeptiker, jag vet vad JAG upplevt och tror… Jag har många andra upplevelser med och funderar på att lära mig mer, speciellt hur man ska hantera allt,vet dock inte vart man ska vända sig…..