Jag satt och läste "mobiltelefonen spökar" som fick mig att minnas kvällen hos min Flickvän ett tag innan vi blev tillsammans. Hon bor på en gammal gård som varit i deras familjs ägor i generationer. jag skulle kunna sitta här långt in på dagen med alla riktigt nackhårs resande historier om jag bara ville, men till historien och Charlies mobil. Jag och Lovisa satt och höll på med datorn, lyssnade på musik och såg på tv samtidigt all elektronik var i full gång och allt i fullrörelse en tidig kväll i slutet av december 2007 eller början på januari 2008. Charlie är Lovisas ex och var under den här tiden inlagd på sjukhus och behandlades för leukemi. Hans mobil ligger i köket som ligger bredvid vardagsrummet vi sitter i. Telefonen börjar ringa fast den varit avstängd i nästan 3 dygn, jag går för att hämta den och på displayen står det "Holken", smeknamnet på Charlies dåvarande bästa vän. Jag springer tillbaka in i vardagsrummet med mobilen, för jag vill ju inte svara i hennes ex mobil när det är hans bästa vän i luren. Då Lovisa får mobilen slutar det ringa och det står att vi missat samtalet.. Leendet i Lovisas ansikte byts snart ut mot ett överraskat och förvåndat uttryck. – Var inte den här avstängd? säger och och ser på mig med förundran i blicken, hon vänder mobilens baksida uppåt och bryr sig inte om att stänga av mobilen för att ta ur batteriet. Vilket inte behövdes eftersom att varken batteri eller minneskort finns innuti den. creepy? as hell. Det var inte den sista gången den där mobilen fick en att känna obehag. Emilie, 19 Lovisa, 18