När jag var liten hade jag en katt som jag var väldigt fäst vid. Jag, mina föräldrar och mina syskon bodde i ett stort hus nära en landsväg där tyvärr många djur blir påkörda. Så den natten min katt försvann var den tanken inte att utesluta, jag var ensam på övervåningen där mitt sovrum var och kunde inte sova pga. min oro för henne.<br><br> Jag gick upp ur sängen och ut ur rummet för att ta mig ett glas vatten ifrån handfatet på toaletten. min sovrumslampa lyste upp hallen men lämnade rummen omkring nedsläckta. Jag var på väg till toaletten då jag plötsligt hörde min katt i mina föräldrars nedsläckta sovrum som var rakt framför mig. Jag var överlycklig och ropade på henne och mycket riktigt stod hon i rummet och tittade på mig.<br><br> Jag satte mig på huk som man gör då man kallar till sig katter och hon sprang emot mig. Just då hon skulle hoppa över tröskeln ut till den belysta hallen försvann hon. Jag blev skräckslagen och låste in mig gråtande på toaletten då ett krafsande på dörren började men jag vågade inte öppna. <br><br>Mina föräldrar som tillslut skulle gå och lägga sig hittade mig och försökte övertyga mig om att jag bara hade inbillat mig. Men jag var inte lätttröstad den kvällen så min pappa beslöt sig för att gå ut och leta rätt på "kattskrället". När min pappa kom tillbaka hade han tagit in katten på gården…den hade blivit påkörd. Jag vet inte vad det var men jag tror och hoppas att det var ett sista farväl goda vänner emellan..:) / Linda<br><br><br><br>