jag och min mamma var på guidad visning på "skokloster slott". vi gick in i ett rum som tillhört herren som en gång bott där. det var det rum som han tagit imot sina gäster i. i rummet stod det en stor fin himmels säng. alla stannade i rummet och lyssnade till guiden och det som berättade. han stod med ryggen mot sängen. jag såg mig runt i rummet… mina ögon fastnade på den fina sängen. helt plöttslig ser jag hur det sitter en man i sängen. det går inte med ord att beskriva den rädsla som kom krypande genom mig… jag gav ifrån mig ett halvt skriande och guiden såg på min med en undrande blick. det sitter någon i sängen sade jag hysteriskt. guiden vände sig snabbt om. det ända som syntes efter mannen var en ned sänkning i maddrassen. kära vän sade han. var det en man som satt i sängen? ja svarade jag skakigt. han lade handen i nedsänkningen, det var kallt… ingen vanlig rums temperatur… här har suttit ett spöke sade han. guidningen upphörde. jag, min mamma och guiden alexander gick tillsammans med en arbetande från slottet in i fika rummet. hur såg mannen ut frågade alexander. ja… ja… han hade gröna kläder på sig sade jag försiktigt. alexander tog fram bilder på de manliga regenterna från slottet. inte han… inte han… inte han heller… till slut såg jag en bild som liknade honom… på bilden hade han lila kläder. de läste på vykortet vem han var… detta hände för ung. ett och ett halvt år sedan. och efter att detta hände sitter det5 nu en tavla inne i det rummet som jag såg honom. på tavlan står det om min berättelse. att jag såg ett spöke… ni får tro vad ni vill jag vet sanningen. om ni tvivlar på det får ni åka dit till skokloster slott och läsa på tavlan inne i grevans rum.