förstod inte förrns det tog slut

Jag och en vän flyttade till Örebro för drygt ett år sedan. Min väns mormor hade precis gått bort som stod henne väldigt nära. Dagen efter hennes död så får vi en stor tre rum och kök i Örebro där vi flyttar in. De första veckorna var allting lugnt, vi tänkte inte så mycket på konstiga ljud eftersom det "låter" ju alltid annorlunda i alla hem. vi hade fått med oss massa möbler från hennes mormors dödsbo som vi hade i hela lägenheten. Efter ett tag så började det hända konstiga saker. Måste bara tillägga att jag har tyckt att alla som har sagt någonting om spöken, andar eller övernaturliga fenomen har inte haft alla hästar hemma. Tills nu. Har alltid bara trott på det logiska. Det började med olika knackljud från luckor i köket, både dag och natt. Ingenting som vi tänkte speciellt på, det kanske är så här. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för det är så otroligt många upplevelser men jag gör ett försök. Det fortsatte men knackningar i väggar, lampor som tändes om nätterna, knakande fotleder i vardagsrummet och en ständig närvaro, som att alltid umgås med någon, skulle jag vilja uttrycka mig. Jag var aldrig någonsin ensam. Vissa nätter kunde jag vakna av att våran hund stod och skällde på väggen i vardagsrummet, som om det var en inbrottstjuv här. En kväll när jag kommer in på mitt rum så ser jag hur någon sätter sig i min korgstol (sån liggstol från IKEA) och ser hur den sviktar och det låter precis som när jag brukar sätta mig där. Det är som att dom ville ha kontakt och uppmärksamhet hela tiden. Under ett halvår så fick jag aldrig någonsin sova mellan 01-06 för det var då det var som värst. Dem ringde upp min vän en gång mitt i natten men hon hade missat samtalet från "mig" och undrade varför jag ringde kring 03. TVn slås på, slås av, TVspelet, ljuslyktor klingas mot varandra, dörrar smälls, det springs på taket och en boll studsar (vi bor högst upp). En gång mitt i natten så vaknar jag POFF och i samma sekund så åker en låda ut under sängen i världens fart. Flaskor som smäller upprepade gånger fast det finns ingen luft innuti. OTROLIGT verkliga mardrömmar där jag sett en liten flicka i badkaret framför mig (kunde inte bada med stängd dörr på flera månader), hittade världens finaste målade ansikte i dammet på spegeln i ett barns höjd, tio familjer har bott här på två år, sett en skepnad i vardagsrummet och beskrivit för min vän och det var samma kläder och gångstil på gumman jag såg som hennes mormor hade på sig när hon dog. En gång när jag sov så spelade jag in för att se om jag kunde höra något. Jag hörde att min andning blev jättekonstig efter ca 30 minuter och sedan knäpptyst och då hör jag en mansröst på två meningar men ingenting jag kunde identifiera. Sett som en gnista som flög under soffan (både min vän och jag), ett skrik i köket som vi trodde var hunden (fast det inte alls lät som en hund) men visade sig att hunden låg och sov i ett annat rum än där ljuder kom ifrån. Jag har fått knacksvar när jag pratar med dem. Dem har "tagit för sig" av täcket som att någon låg brevid mig, smekt mig på håret, på foten. Slängt vantar från hyllan, slängt en sko, slagit av vattenkranen. Det blev helt enkelt som en vardag, som kompisar man umgicks med, varje dag. Jag var sällan rädd utan mer lite irriterad när man inte fick sova och skulle upp till universitetet. Jag ville liksom inte bli av med dem. Men en kväll så sa jag till dem att ni måste gå vidare, ni lever inte här längre. Sedan så liksom avtog det. jag vet inte om det har med det att göra, det jag sa. Någon som har några tips? De okända kontaktade mig nyss men det hade slutat då. Jag vet inte om de fortfarande finns kvar? Borde jag kontakta de okända igen ifall det finns någon där men som inte vill prata längre pga det jag sa? Eller är dem helt enkelt inte kvar längre? Har ingen tidigare erfarenhet från sånt här. Min vän bor fortfarande kvar i lägenheten men jag flyttade ut eftersom jag behövde sova ifall det kom tillbaka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.