Jag är 16 år gammal och vill dela med mig en berättelse om min morfar. Min morfar blev skjuten på Alla hjärtans dag 1985. Det var ett hårt slag för min familj. Åren gick, men vi glömde aldrig bort honom.<br><br> Förra året, på Alla hjärtans dag, åkte min pappa och jag till andra sidan sjön för att äta på en fin restaurang. Vi började prata om morfar och om hur hans själ alltid skulle vara med oss.<br><br> Just i det ögonblicket blåste fönstret vid vårt bord upp och vi kände en stark vindpust mot våra ansikten. Ägaren av restaurangen rusade fram till oss och frågade oss hur det hände. Tydligen var alla fönster låsta (för att inte kunna öppnas) och det hade aldrig hänt förut.<br><br> När vi kom hem igen satte vi oss för att se på TV. Helt plötsligt vände både pappa och jag våra huvuden åt vänster. Vi hade båda sett hur ett visst ljus hoppade från mitt rum till min brors. Vi visste att det var morfar som kollade upp oss. Lite då och då ser vi fortfarande det vita ljuset i vårt hus och då säger vi alla "Hej Morfar".<br><br><br>