Hej! Jag går på en folkhögskola utanför Helsingborg. I början av året så förlorade skolan en av skolans vakmästare. Vaktmästaren dog i en tragisk olycka utomlands. Och första skolveckan efter lovet var jobbig, eftersom vaktmästaren var omtyckt av alla. Glad, trevlig och rolig. I matsalen på skolan, så finns det bord intill ut/ingången till matsalen och kapprummet. Vid de borden satt alltid vaktmästaren med en annan vaktmästare på skolan. Och vaktmästarkollegan sitter även vid bordet nu. Den första fredagen då när vi hade börjat skolan igen så satte jag och mina 2 bästa kompisar vid det bordet. För de borden några få meter bort som vi brukar sitta vid var upptagna. Så vi satte oss vid ”vaktmästar”bordet. Där även vaktmästarens kollega satt. När klockan var runt 12.15 så precis samtidigt så ryser och huttrar jag och mina 2 kompisar till av att det plötsligt blir kallt. Vi känner alla tre att det inte var en vanlig kyla som drog förbi . Alla tre tänkte: ” ”Nu kommer vaktmästaren” Jag och min ena kompis har känt varann i flera år och vet hur vi känner och tänker. Så jag frågar min kompis, ”du tänker på samma sak som jag va?” Och min kompis svarade att hon tänkte på samma sak. Vår killkompis såg också fundersam ut och frågade vad vi pratade om. Eftersom vaktmästarens kollega satt vid vårt bord. Så viskade jag till min killkompis att jag ville fråga han en sak. Så jag drog bort han en bit från bordet. Och sa att jag och vår kompis trodde att vi kände av vår vaktmästares ande/själ. I samma ögonblick jag sa det, utbrister killkompisen att han trodde samma som oss att det var vaktmästaren som spökade. Vi går tillbaka till bordet igen, känner fortfararande att det är kallt. Min killkompis satt bredvid mig och vår kompis mittemot oss. Helt plötsligt så ser jag och min kompis, hur någon bredvid honom lyfter upp en arm för att stoppa mat i munnen. Efter en sekund så är armen borta igen. Armen var det ända vi såg. Vi viskar till vår killkompis vad vi såg, att vi trodde att det var vaktmästaren som åt. Nämnde att vi kände av kylan vid 12.15 och det var runt den tiden vaktmästaren kom till matsalen då han levde. Så man undrar kom vår vaktmästare och höll oss sällskap och åt?

Hej! Det är er vaktmästare som äter lunch med er och så länge han inte börjar kasta mat på er så kan jag inte se hinder i det. Nästa gång ni känner kylan säg hej till honom. Evy