Detta är två historier om Mormödrar som gått bort. Historia nr 1. B stod väldigt nära sin Mormor när hon var i livet. Tyvärr gick hon bort.. Ett år på dagen efter hennes bortgång står B i duschen, jag är ute i köket o fixar. När han står där under vattenstrålarna kommer han att tänka på "henne" och att det nu gått ett år sedan hon försvann. Då Plötsligt hörs musik… Under sängen ligger datorn avslagen, igenfälld och ingen har rört den sedan dagen innan. Den spelar…åh den spelar den vackraste av sånger (Lalehs snö). Han ropar till mig: – Paula satte du på musiken!? -Näääää, jag är i köket , ropar jag tillbax. Han går ut ur duschen, jag möter honom i sovrummet. och där står vi och tittar, lyssnar…på den ihopfällda datorn som spelar. Spelar för honom. Han undrar, berättar att han tänkt på sin Mormor och frågar mig hur det gick till. – Det var hon som skickade en hälsning såklart svarar jag med ett leende tillbaks. Ni som hört låten och känner till texten förstår nog att det ger oss värme, rysningar och kärlek i hjärtat varjegång vi nu hör låten. Del av text: "Om du inte hör mig, om du inte gör Så ska jag sjunga för dig, precis så du hör Jag, jag älskar dig, Så högt så du hör" Historia nr 2. Min Mormor var en speciell människa, väldigt egen. Ja man kan nog säga att hon var ett orginal. Hennes klädstil var otroligt iögonfallande. Polyesterbyxor , utsvängda med pressveck, konstiga blusar och massa krimskrams halsband. Hon sminkade sig inte så snyggt, men mycket!! 🙂 Trots sin ålder såg man henne alltid i farten, hon cyklade mycket runt i vår stad. Engagerade sig i rödakorset och djurrättsföreningar. Hon var en sann djurvän, smått galen djurtant! Hon hade dem överallt..kaninerna, fåglarna, katterna och hundarna, hamstrar och marsvin. Ofta fick hon djuren, tog hand om de som lämnats bort av andra. Däremot var hon inte jättebra med människor (min tolkning). En dag för många år sedan när min Mormor var i livet, stod hon utanför folketspark med sin cykel. Hon var på väg hem, och från ingenstans landade en Kaja på hennes axel. Den bara satte sig där. Hon blev såklart förvånad, och började prata med den, hon pratade med alla djur. Den satt kvar. Mormor började cykla hemåt…och ja…Kajan satt kvar! Den följde med henne hem, den ville stanna 🙂 Så levde Mormor och kajan sitt liv ihop, den var en del av de märkvärdiga man kunde uppleva hos Mormor. Den lärde sig även prata, haha!! och den kallade jämt på henne, ropade "mamma, mamma". Min Mormor dog för ca två år sedan. På min födelsedag förra året gick jag på strandpromenaden i Ystad. Det var morgon och jag var på väg till jobb. När jag går där sätter sig en kaja framför mina fötter. Kajan tittar på mig, hoppar ännu närmare och sitter precis vid mina tår. Sen bara står den där, med sina pliriga ögon rakt in i mina. Jag som inte gillar fåglar särskillt mkt blir lite avvaktande, men sätter mig ändå ner på huk. Och där sitter vi en sommarmorgon på strandpromenaden, solen börjar gå upp, det är min 31 födelsedag, den första födelsedagen sedan Mormor lämnade jordelivet. Och då slår det mig! Det betydde Grattis, såklart att det var en hälsning från henne. Från henne till mig på min födelsedag…