Detta hände när jag var på läger år 2006. Hade typ precis flyttat in i min gamla morfars hus när han dött. Och som sagt, jag var på läger, vi hade gjort iordning för natten. Alla lägerdeltagarna delas upp i ca 9 olika salar att sova i, och i vår sal var det väl ungefär 25 personer, och vi sov i våningssängar. Jag sov på överslafen. Vi gick och la oss i sängarna, och jag somnade fort. Jag drömde om morfar, och att han kom till lägret och sade adjö till mig föralltid. Jag kramade honom och grät. Eftersom jag aldrig fått säga hejdå till morfar på ett värdigt sätt så njöt jag av drömmen, att få säga hejdå. Men det var inte det som gjorde att jag idag tror på spöken. För på morgonen kom min kompis som ochså sover på överslafen, men i andra sidan av rummer, hon kom fram och sa: – Vettu, det hände nåt konstigt inatt. Jag vaknade plötsligt av att nån grät, och jag tittade mot din säng. Gissa om jag fick kalla kårar! Vid din säng satt en genomskinlig, men kritvit man och höll din hand, medan du grät! Fan va rädd jag blev. Nu hade jag också blivit rädd! Jag tog mod till mej och frågade: – Vad hade mannen på sig? – Hmm, typ rutig skjorta, slips och mörka kostymbyxor, såg inte vilken färg. Men han hade glasögon med tunnabågar. Men det var säkert ingenting, han försvann efter några sekunder. Kanske en synvilla. Iallafall fortsatte du gråta. Jag trodde inte mina öron, det var exakt de kläder morfar hade på sig när han dog! Efter det så visste jag, han fanns kvar, någonstans…