Hej hej. Jag börjar min berättelse utan några som helst bakgrundsfakta, de kommer i slutet. När jav var liten hade min mormor en tygaffär som jag brukade spendera mycket av min tid I. Jag tyckte om att gå omkring och leka med knapparna som låg i stora plastlådor, känna på alla tyger, pilla på sy maskinerna, etc. Intill låg en godisaffär som jag också brukade frekventera, men under tygbutiken, halvt under marken, fanns också en tvättstuga dit jag aldrig fick gå, eftersom det var en mycket gammal och omodern tvättstuga, med nakna kablar bland annat, vilket inte är en bra kombination om en tvättmaskin skulle gå sönder. Jag var nere där en gång i mitt liv, och jag har aldrig vågat gå ner där igen. Jag gick ner tillsammans med mormor, och kände mig lite rädd (var bara åtta år), kanske på grund av "farbror Ström" som min mormor brukade skrämma mig med fanns i alla strömkablar (elektricitet), kanske på grund av nåt annat. Vad jag kommer ihåg var att jag blev räddare och räddare ju närmre jag kom till dörren. Sen när jag var där inne kändes det som om det fanns någon inne i hörnet av tvättstugan, det var som om det satt någon längst in där och tittade på mig. Så länge mormor var där visste jag att det inte var någon fara, men jag stod så långt bort från hörnet jag bara kunde. Sen gick min mormor för att ta hand om en kund, och jag minns inte varför hon bad mig stanna där nere. Det enda jag vet är att såfort jag var ensam var det som om saken i hörnet gled fram mot mig, ut från hörnet, rakt mot mig, som en vind. Jag skrek efter mormor och sprang upp i butiken. En mörkrädd och ängslig pojk? Kanske. Kanske något annat? När jag gick i nian blev jag kompis vars mor var medial. I ett arbete om alternativ religion i SO, bjöds hon in, och jag kom direkt att tänka på vad som hände mig när jag var liten. Hon ställde sig framför klassen och började berätta om andar och ljusa och mörka andar etc, och sade att hon endast råkat ut för en mörk ande en enda gång, och ni kan ju gissa att mina nackhår reste sig när hon började tala om när hon skulle tvätta kläder i "KlippEx" I frillesås, och hur hon i tvättstugan sett den första "onda" anden hon någonsin stött på, en mörk skugga som lurade i hörnet, och som verkade stilla. Till en början trodde hon bara att det var en avvaktande ande som försökte hålla sig undan, men när hon vände ryggen mot den kände hon hur anden svepte snabbt över golvet mot henne. När hon vände sig om så var där plötsligt två ljuspunkter i skuggan, och ljuspunkterna talade om för henne att detta inte var en frisk ande, det var någonting… sjukt, med den. Hon berättade att hon haft att göra med hotfulla andar innan, men varit fullt trygg i att de inte kan skada henne, men i detta fallet blev hon för första gången så rädd att hon nästan kissade ner sig. Hon berättade att hon sprang upp i min mormors butik, KlippEx, och sprang in på toaletten för att kissa. Då började lampan där inne blinka, och toaletten spolade av sig själv, och hon såg för "sitt inre öga" att "han" närmade sig. Vem Han var, brydde hon sig inte om att ta reda på. Hon drog upp byxorna och sprang. I efterhand hade hon forskat och fått reda på att det legat ett mentalsjukhus i närheten som rivits ner i början av 1900talet. Jag berättade ingenting till at börja med, att vi hade delat samma erfarenheter, men så när alla i tur och ordning skall bi spådda vid handen så nuddar hon bara min och öppnar ögonen. "Du visste vad jag pratade om innan, eller hur?" Och, ja, det visste jag ju. Hon nickade och konstaterade att jag var känslig för sådant, men att jag inte behövde oroa mig för anden sålänge jag inte gick dit, åtminstone sålänge jag inte var ensam… Slump? Jag vet inte… Jag vet bara att jag aldrig någonsin kommer att gå dit igen. Jag önskar ett annat medium kunde bekräfta eller dementera denna "ande" så att jag kan vara säker på att jag gör rätt i att undvika platsen och be alla andra att också göra det (som tur är jobbar inte mormor där längre, annars hade jag sabbat hennes kundkrets), eller är jag bara slav under en åttaårings mörkerrädsla?