Det hände för några år sedan hemma i mitt rum. Jag låg och tog mig en tupplur efter en lång dag i skolan. Jag sov i cirka två-tre timmar och när jag vaknade så såg jag en mörk skepnad framför mig. Hon var ganska suddig men jag kunde ändå se vad för kläder och ansiktsuttryck hon hade. Hon hade mörkbrunt hår, en byxdress och röda läppar. Hon log stort och jag fick en känsla av att hon var en karriärskvinna. Hon sa ingenting utan bara log och försvann när jag gnuggat mig i ögonen lite. Det var ganska svalt där hon stått framför mig. Det var en upplevelse jag aldrig kommer glömma. Jag tackar kvinnan för kontakten och hoppas att hon har fått ro. En annan otäck händelse skedde i december 2009. Jag satt uppe på natten som vanligt och tittade på TV med min katt. Jag hade smsat en stund med en av mina bröders vänner som jag har bra kontakt med rent allmänt. Han är nämligen medial och är hyperkänslig för energier och andar, precis som jag själv. Min mobil ringde runt midnatt och jag fick höra hur förskräckt han var. Jag hade aldrig hört honom så rädd. Han var på semester i Italien med sin pappa och åkte skidor. En olycka hade hänt och hans pappa hade hamnat på sjukhus. Jag visade min sympati för den stackars 14-åringen som fick vara ensam på hotellrummet – men det var inte det värsta. När han hade gått in på sjukhuset så kände han av ett antal osaliga andar gå omkring i avdelningens korridor. Vissa satt och såg allmänt vilsna ut på trapporna. Jag visste direkt att han hade fått med sig en hem till hotellrummet. Plötsligt så stod det en man framför mig i mitt eget Tv-rum! Han var stor, svettig, smutsig, blodig och andfådd. Han saknade även sitt ena ben. Jag tänkte först att "det här kan bara vara min logik som kommer ivägen". Men nej… jag beskrev mannen och hörde min vän sitta och skaka av skräck och sa "hur vet du det? Du skrämmer mig!" Jag visste inte själv hur jag visste. Han bara stod där och tittade mig iskallt i ögonen. Jag blev så rädd att jag nästan började gråta. Men jag lyckades ta mig samman och sa åt mannen att lämna min vän ifred. Trots allt så är han fortfarande för ung för att ta emot meddelanden från Andevärlden. Jag satt en stund och såg hur han gick in i ljuset (vilket säkerligen var hans önskan). Mannen var väldigt aggressiv men när han fick se ljuset så blev han lycklig. Den natten kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Även mannens kalla ögon som skar rakt igenom min själ. Tänka sig, att jag kan hjälpa folk när jag sitter i Oskarshamn och när en annan vän är i Italien! Helt fantastiskt.