Orolig – Fråga besvarad 2014-01-20

Min son ska separera sig, mot sin vilja. Nu undrar jag om det kommer att gå bra för han. Han har en son på 4.5 år.
Tack för svaret.

★  Fråga besvarad 2014-01-20

Hej! Jag vill bara publicera denna insända frågeställning insänd i mitten av november 2013 då jag såg att det inkommit en ny insänd fråga kring samma situation.

Det finns anledningar till att jag inte svarat på just detta och det har att göra med att jag ogärna svarar på relationsfrågor och speciellt om det gäller en tredje person. Det vill säja…frågan är inte ställd kring den som sänt frågan utan kring en annan eller tredje person.

Jag förstår att du som moder är orolig över din son men det vanliga misstaget vi gör som mödrar eller som människor överhuvudtaget är att vi inte är riktigt objektiva när det kommer till våra egna barn…hur små eller stora de än är. Du skriver att din son ska separerar sig…mot sin vilja…och jag svarar att det är aldrig  bara en persons “fel” att ett förhållande eller äktenskap inte fungerar. Man är två även om det alltid tycks vara någon som anser sig vara skuldfri.

Det blir svårt för mig att ge några råd då allt som händer din son är sådant som ingår i hans liv av lärande och inget som sker i hans liv eller någon annans liv heller för den delen …sker av en slump…. det finns en orsak och verkan till allt i livet och allt som sker har en mening…

Det handlar om att lära sig genomleva och uppleva olika svårigheter i livet och växa som människa och i sin ande.Och din son måste göra samma resa i lärande som alla andra människor.

Och det handlar om att för dig som mor och som den omhändertagande person du är, låta honom klara av sina utmaningar på egen hand.

Vi vill gärna skona våra barn eller bära deras smärta eller försöka trösta och fixa och trolla i vardagen…men …det funkar inte så…livet funkar inte så…

Det du kan göra är att låta din son ta ansvar för sin egen smärta och låta honom ta ansvar för sina egna handlingar och framförallt låta honom hitta sin egen väg att gå genom denna tid av skilsmässa och låt honom göra detta. Det finns lärande i detta och om ca 2-3 år så kommer också du att se det jag ser…nämligen att han lärde sig något och det fanns något annat som växte fram ur det hela… Han växte som person och pappa och…har lärt sig av sina misstag till nästa kvinna som kommer in i hans liv i framtiden.

Så bara var ett stöd och en trygghet men …låt honom hantera sin smärta själv.

Du kan inte hjälpa honom bättre än att låta honom ta ansvar för sig själv och sin egen smärta och försöka vara neutral och istället lägga energi på ditt barnbarn. Och du kommer se att det bemötandet från dig faktiskt hjälper honom att mogna och växa som människa,man och pappa.

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *