När jag var i tioårs åldern så åkte vi till en gård i Gästrikland, där min farfars kusin firade sin 75-årsdag med ett stor kalas och övernattning för släkt och vänner över en helg. Jag och min kusin var stormförtjusa över att få vistas på gården en hel helg; det var ett stort ställe, med flera gästhus (tidigare bl a tjänstefolkets kvarter), två stall och stora ägor med både åkrar och inhägnade områden för djuren på gården; han höll fortfarande ett par hästar, grisar och höns. Sonen som bor ett par kilometer in mot tätbebyggelsen hjälpte till att sköta stället tillsammans med farfars kusin och hans fru, och dom hade även ganska goda relationer till en ridskola i närheten, där eleverna hjälpte till och ibland fick rida farfars kusins favorithäst, en värdefull lippizanerhäst han fått i present vid sin pension. Dom äldre barnen, min kusins storebror och min syssling, hade underhållt oss med historier om prästen som bott på gården för länge sen, och som hade hängt sig i sitt hem efter att han avslöjats dyrka djävulen och vanhelga korset. Efter middagen så bad jag och min kusin om lov att få gå ut i trädgården och leka på villkor att vi höll oss i närheten. Min kusin fick plötsligt för sig att vi skulle in i stallet och hälsa på hästarna. Då det började skymma så var jag lite ängslig, men jag gick med för att inte visa mig feg. Det var bara det stora stallet som användes till hästarna, det mindre hade konverterats till garage. Byggnaden var jättelik minns jag, säkerligen lika stort som ett mindre trevåningshus. Det fanns ett loft med hö, och jag minns att jag tyckte övervåningen på loftet kändes som en kyrka med dom enorma bjälkarna som gick kors och tvärs högt ovanför. När vi äntrade stallet så var allt tyst och lugnt. Alla tre hästarna sov eller vilade. Vi smög oss sakta bort till favoritens spilta för att klappa honom. Min kusin sa att vi borde hämta lite hö att ge honom. Sagt och gjort så klättrade vi uppför stegen till loftet. Det knarrade något hemskt, och ängslan blev allt mer tilltagande. När vi kravlat oss upp så klev vi genom höet bort till den ände av loftet där favoritens spilta fanns, och började skuffa ner hö så vi slapp bära det hela vägen bort istället. Det knarrade givetvis en del i en så stor gammaldags byggnad, men plötsligt hörde vi hur favoriten nedanför oss började gnägga och röra på sig i spiltan, dunkandes i väggarna och frustandes. Jag tror det var strax efteråt som jag fick gåshud på armarna, och hörde ett mycket mer intensivt knarrade än tidigare. Det kom rakt ovanför mig, och det kändes som om vinden svepte förbi samtidigt som knarrandet. När jag tittade upp i taket så hängde en man klädd i en gammal, trasig vit nattsärk från en av bjälkarna. Hans hår var vit och hängde ner i glesa tesar, händerna var skröpliga och såg hundra år gamla ut. Jag blev alldeles paralyserad och grep tag i min kusin. Jag minns att han vände sig om, såg på mig med en blick som var alldeles vettskrämd och frågade mig samtidigt något i stil med "vad är det som knarrar?" Jag var så vettskrämd att min enda tanke var att fly, så jag snubblade genom höet och sprang mot stegen. Vi snubblade på varannan i full färd mot stegen, för skräckslagna för att blicka tillbaks, och jag vet att jag tänkte att jag inte skulle få se mina föräldrar mer. Hela stallet kändes som i uppror, favoriten lät som om han blivit alldeles galen. Min kusin var strax efter mig nedför stegen, och han var tydligen så vettskrämd att han hoppade av stegen flera meter från marken och stukade foten. Jag minns inte om det var före eller efter hans landning, men vi hörde ett knarrande som tilltog i styrka och slutligen dånade iväg i ett rasande ljud som när ett trähus brakar samman. Hästarna gnäggade och slog mot väggarna i spiltorna, och vi störtade ut ur stallet och in i famnen på våra föräldrar och syskon. Det hade gått hål i taket, en bjälke hade lossnat och störtat ner genom golvet och krossat favoriten i hans spilta. bjälken hade landat med sidan rakt genom favoritens huvud. hade vi stått kvar hade vi dött, och jag förstod att prästen hade skrämt bort oss för att rädda livet på oss. när jag frågade min kusin menade han dock att han inte hade sett något.