Rädd som F*n

Det var nån gång i slutet på augusti 2008, jag var ensam hemma och skulle släppa in våran katt. Klockan var nog runt 1-2 tiden på natten. Jag öppnade altan dörren och började frysa, jag tänkte att det måste vara på grund av vinden som jag började frysa och tänkte inte mer på det. Helt plötsligt när jag skulle stänga hörde jag fotsteg i trappan och började gå för att se efter. Då springer katten snabbt som fan brevid mig och halvvägs nerför trappan och stannar upp och blänger på något/någon i mitt rum. Då hör jag hur nåt ramla och min katt börja morra. Jag går långsamt mot räcket och kikar ner, då ser jag en skugga stå helt stilla någon meter ifrån trappan. Katten fräser och morrar(han brukar aldrig göra det i vanliga fall) Jag blev skit rädd och sprang ut. Efter 10minuter och en cigg till hjälp för att lugna mig, går jag in igen. Jag ser att katten fortfarande ligger och blänger ner i mitt rum, jag går långsamt fram till soffan och lägger mig, då började min katt springa upp för trappan och fortsatte mot köket. Jag låg som förlamat i soffan och vågade inte ens vände blicken mot trappan, för det kändes som någon iakttog mig. Jag somnade till slut o vaknade av att mamma kom hem, så jag berättade vad som hade hänt och mamma såg nervös ut. Jag fick reda på att när hon var i min ålder så lekte/spelade hon anden i glaset, efter att hon gjort det så har hon alltid känt sig iakttagen av någon när hon är ensam. Jag vet fortfarande inte varför detta hände mig, men jag känner mig alltid när jag är ensam, att någon kollar på mig. Och det är lika obehagligt varje gång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *