Spökplatser i Skara

Länsmuseet, Kråks värdshus och Fornbyn i Skara finns det många historier om, jag har själv upplevt en händelse där. Jag var omkring elva år och var just på väg hem på cykel från en kompis och genade mellan Fornbyn för att komma hem snabbare. Klockan var runt sju på kvällen så det var inte särskilt mörkt, men det var höst så det hade börjat skymma och själva fornbyn var stängd för säsongen så därför upplevde jag det som konstigt när jag såg en ganska ung dam stå innanför stängslet. Hon stod med huvudet böjt lite halvt om halvt neråt, alldeles blickstilla så därför stannade jag till lite snabbt för jag trodde hon var ledsen, men när jag frågade henne hur det var fatt så svarade hon inte, bara tittade på mig. Jag blev rädd för hennes blick minns jag, inte för att den såg farlig ut eller så men hon stirrade utan att blinka vilket jag reagerade och trampade fort i väg på cykeln på väg hemmåt, och när jag sedan vände mig om så var hon borta. Jag har nog inte som vid det ögonlicket cyklat så fort som jag gjorde då i hela mitt liv! När jag kom hem berättade jag för mamma vad jag hade upplevt och när jag förklarade hur hon såg ut så sa hon att det var Hertiginnan Thamm. Mamma hade själv sett henne i museeparken i fornbyn en gång när hon var 21 år gammal. Då var hon på väg hem från en fest klockan halv två på natten och såg att någon stod där inne och krattade. När mamma stannade och undrade vem som krattade där inne mitt i natten, så hade kvinnan känt av hennes närvaro och slutat kratta, tittat rakt på mamma och börjat sakta gå mot henne. Mamma fortsatte då att gå hemmåt och när hon sedan hade vänt sig om så var kvinnan ute på andra sidan av den låsta grinden och var på väg mot henne ute på gångbanan. Resten av vägen sprang mamma så fort hon kunde ut mot vägen och gatlamporna igen. När min mamma sen en gång hade varit på besök på Kråks värdshus såg hon kvinnan på en av tavlorna som satt upphängda på väggen där. Hon lånade massor av böcker om grevinnan på det gamla biblioteket och vad hon kom fram till var att grevinnans möbler och saker hade flyttats in till Skara från en plats utanför Falköping tror jag det var, som antagligen är anledningen till varför hon går igen just där. Det finns många historier om henne, tex att städerskor på Kråks ogillar att atäda på övervåningen på värdshuset. Det sägs att hennes säng är obäddad varje morgon, att man kan känna hennes närvaro och att en städerska en gång hade slutat sitt jobb efter att hon hade putt i trappan. Och på länsmuseet i Skara städar man tydligen numera två och två i källaren. Jag vet då i alla fall en sak och det är att jag aldrig mer kommer att vistas vid dessa tre områden efter skymningstid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.