Varför blev jag övergiven?

Hej! igen detta är en ganska annorlunda fråga o rätt känslig jag bara undrar varför jag bortadopterades som spädbarn? Har jag varit en dålig människa tidigare o detta är mitt straff,vad finns det för mening m detta lidande? Vet du om jag ska söka upp henne om hon tänker på mig? , känns som jag inte kan gå vidare i mitt liv o var detta förutbestämt?Nånting fattas mig o det är en stark känsla som plågar mig,kanske den här frågan inte hör hemma o är viktig men det är viktigt för mig för att kunna gå vidare o göra avslut,vad tycker du jag ska göra? är rädd att ta fel beslut lr inget alls och få kosekvenser som aldrig går att åtgärda! Tacksam för svar från en vilsen sökare som inte vet var jag ska vända mig mvh-M

Hej Misty! Ja din fråga är annorlunda och inte helt enkel att besvara. Men jag kan direkt säja att det liv du upplever här och nu inte handlar om något "straff från tidgare liv" utan att det istället handlar om att du med de förutsättningar du har i detta liv ändå lyckas hitta din inre styrka och självkänsla och din identitet. Jag kan inte svara på varför du bortadopterades då jag inte kan få någon länk till din biologiska mor eller far men på något sätt känns det som att du inte kommer få ro i sinnet och fyllt ditt tomrum i ditt hjärta, förrän du kunnat besöka dina rötter och även söka upp din släkt oavsett utgång. Även om det skulle innebära din största rädsla,att bli avvisad av dem, så känner jag ändå att då har du ändå gjort vad du kunnat för att läka dig själv och finna ditt ursprung. Och i detta fall handlar det om dig och dina känslor och inte om vad de tycker eller tänker. Någonting säjer mig ändå att du blev bortadopterad pga omtanke(hur konstigt det än kan låta)och att du kommer bli mött med öppna famnen.Varför skulle din biologiska släkt inte undra över vad som hänt dig? Alla dessa tankar som du bär på och som tynger dig skulle du kunna få svar på den dagen du bestämmer dig för att spåra dina rötter och jag tror det är viktig för dig, för att kunna gå vidare i livet och "lämna det bakom dig". Finns det ingen vän eller annan icke biologisk familjemedlem som kan vara ett stöd för dig på denna "resa" som kommer ta både kraft och eneergi?Du behöver stöd i detta så du inte behöver ta dig igenom detta ensam. Jag kanske inte var till så mycket hjälp här men jag önskar dig verkligen det bästa och att du följer ditt hjärta! Mvh EeWee

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *