Min farmor och farfar hade en sommarstuga som jag och min familj brukade låna ett par veckor varje sommar när jag var yngre. Den här dagen (när jag var ca 7 år) satt jag och mamma nere i köket och spelade kort när vi plötsligt hörde någon möblera om på övervåningen. Övervåningen bestog av ett enda stort rum som användes som sovrum. Där uppe fanns bl.a. en dubbelsäng, en tung gammal byrå, en stor gungstol och en öppen spis. Min pappa körde taxi på nätterna på den tiden så han sov oftast igenom dagarna och använde då den där dubbelsängen på övervåningen. Jag och mamma nere i köket satt ett tag och lyssnade på hur möblerna flyttades där uppe, tills vi fick nog och tänkte att vi borde gå upp och säga till pappa att han inte kan möblera om hur som helst eftersom det inte var våran stuga. Vi gick upp för trappan, men stannade på sista trappsteget… Pappa låg och snarkade och sov djupt i sängen. Däremot hade byrån flyttats till andra sidan rummet, veden i den öppna spisen hade precis tagit eld och gungstolen stog och gungade framför elden… Precis så satt min gammelfarmor alltid och värmde fötterna medan hon stickade i gungstolen. Min gammelfarmor var världens snällaste lilla tant och bodde i den där stugan medan hon levde, så vi var rätt säkra på att det bara var hon som mös runt där uppe i sovrummet så vi gick bara ner och fortsatte spela efter att vi försäkrat oss om att pappa verkligen sov och det gjorde han. Både han, mamma och jag är såna som kan sova oss igenom ett kärnvapenkrig om det skulle behövas, så att han skulle vaknat av ommöbleringen finns inte på kartan.