Jag har ett eget rum hemma hos min pappa som liksom ligger avskilt i bottenvåningen. Det är det enda sovrummet på undervåningen och jag trivs väldigt bra där nere då jag inte blir störd. Jag har haft ett spöke i mitt rum en gång innan, men då var det bara en intuition jag hade och jag fick senare bekräftat att det var en person som tillhörde mina grannar och förståndig som han var lämnade han mig ifred då jag bad honom att gå. Men som sagt det var bara en känsla av en närvaro då och ingen stor grej, så jag höll mig lugn. Men i går kväll satt jag i min säng och pluggade psykologi. Det var liksom inget speciellt, klockan var någonstans mellan halv elva och elva. Plötsligt hörde jag ett skrapande ljud som kommer från min höger. Mitt skrivbord står kanske två meter från min säng alltså väldigt nära. När jag tittade upp mot skrivbordet för att se vad det var som lät gick det en ilning genom hela min rygg. Jag såg alltså stolen som sköts in mot skrivbordet och därav det skrapande ljudet mot mitt parkettgolv. Jag blev så rädd att jag inte kan beskriva det nästan. Först frös jag till och rörde mig inte, sedan när jag insåg vad som hänt så rös jag i hela kroppen, det var till och med så att jag kände det i tåna och i huvudet i öronen ja ni fattar jag rös i hela kroppen. Jag kände det som om luften blev tjock, tung att andas och fylld med för mycket av någonting jag inte kan sätta fingret på. Jag ville skrika men allt som ko ur mig var ett pip och då av ren instinkt rusade jag ut ur rummet. Jag tog trappan på bara tre steg och sedan ropade jag på pappa. Jag skakade i hela kroppen, kunde knappt så upp så mycket jag skakade. När pappa kom var jag nära att börja gråta. Kanske är det en överdriven reaktion på det som hände. Jag har alltid trott på spöken, men jag har också alltid trott att det inte händer mig, inte på det här sättet. För mig var det lika overkligt som att hästar började flyga. Men den natten sov jag inte i min säng, jag sov hos min syster på övervåningen. Jag tänkte nu denna morgon skicka in en fråga om det här och hoppas på ett svar innan nästa gång jag ska besöka min pappa. Men tyvärr så har frågespalten stängt ner. ATTANS ! Jag förstår att de inte kan ha tid med alla frågor.. men det hade kännts så mycket bättre om de kunde hjälpa mig med den här situationen. Men jag ber iställer er som läser detta att fundera över vad ni kan och känner till och kanske kan ge mig råd om vadd jag ska göra. Tack på förhand // Ninni Nathalie_90_@hotmail.com