Jag åker till Gotland varje sommar med min familj. Vi har två sommarstugor ute på landet. Varje gång vi åker dit så får jag en underlig frid i själen. Både Gotlands historia och utseende får mig att bli så avslappnad. Jag har spenderat alla somrar som varit i mitt liv där. Den här sommaren så var det extra jobbigt. Det hände för ett par år sedan. Jag hade en stark social fobi och dissade min familj när dem skulle åka till stan. Som jag alltid brukade göra så satte jag mig framför en film ensam i den ena stugan (farmor och farfar bor i den andra). Jag tittade på "Jaws", trots att jag är så fruktansvärt rädd för hajar. Jag hade sett ungefär halva filmen. Jag satt i en fåtölj och kaffebordet stod en halvmeter ifrån mig. Plötsligt så fick jag en impuls och vände mig om mot bordet. På bordet så stod det en LDB-flaska (ni vet, en sån där mjukgörande kräm)och som ni kanske minns så var just den flaskan väldigt smal? Anyway, när jag vände mig om så skakade den som om någon stött till den. Snacka om att jag blev fundersam! Jag kommer inte ihåg vad jag tänkte just då, men när jag vände mig mot Tv:n igen så såg jag hur något stort vitt flög förbi fönstret framför mig. Först trodde jag att det var en fiskmås, men brukar de vara så stora? Nu sköljde paranoian över mig. Jag sprang in till farmor och farfars stuga för att kolla ifall någon av dem hade vita kläder. Farmor brukar vara ute och fixa i rabatterna ibland, så där drog jag första slutsatsen. Nepp, inga vita kläder. Nu kunde jag inte låta bli att bli skrämd. Jag sa inget till farmor och farfar. Inget till min familj heller. Så var det med det. 🙂 Det är inte alls konstigt att den där stugan är hemsökt då och då.