Detta inlägg är lite mer inom det filosofiska, som möjligtvis kan appliceras på detta inom UFO/UAP och det paranormala i allmänhet.

Det haglar av teorier samt spekulationer kring dessa fenomen. Ofta är det två sidor som indirekt bråkar, även om de båda givetvis trånar efter sanningen.

“Ge mig BEVIS”, skriker någon i en smått frustrerad röst.

Tänk om vissa saker, med nuvarande kunskap och teknologi, faktiskt inte går att bevisa?

Ett enkelt exempel

Vi tar ett mycket enkelt exempel.

Tänk på ett fint barndomsminne. Det kan vara en specifik plats, en känsla, eller kanske en person. Bevisa därefter för någon att du faktiskt tänkte på just det minnet. Det blir svårt.

Ändå vet du att tanken existerade. Den var verklig – åtminstone för dig. Jag tror att vi alla är överens så här långt att allt inte går att bevisa. Nu går vi vidare.

Medvetande och upplevelser

Många vittnar om att UFO/UAP har kopplingar till medvetandet. Medvetandet är för många också det som kallas för själen.

Om vi, i teorin, skulle vara sammankopplade via ett medvetande skulle det möjligtvis kunna förklara telepatisk kommunikation. Det skulle också kunna förklara varför vissa beskriver en känsla av kärlek, värme eller en stark närvaro i samband med olika upplevelser och observationer.

Fysiken och observation

Vad som många gånger lyfts fram i diskussioner om observation och verklighet är kvantfysiken, eftersom vissa menar att den kan ha en koppling till dessa frågor.

Ett av de mest kända experimenten är “The Double Slit Experiment”. Många av er känner till detta. Kort sammanfattat visar experimentet att partiklar kan bete sig olika beroende på om de observeras eller inte. Vad detta egentligen säger om verklighetens natur är fortfarande en fråga som diskuteras inom fysiken. Kanske är verkligheten mer komplex än vad våra nuvarande modeller beskriver. Experimentet kan dock antyda att vårt medvetande formar vår verklighet.

Vetenskap och utveckling

Vad jag egentligen vill få fram med detta inlägg är något ganska enkelt. Saker kan existera även om vi ännu inte har verktygen att bevisa dem.

Grunden inom utveckling är att ta lärdom av etablerad kunskap, men samtidigt ifrågasätta den. Om ett hjul tidigare hade varit fyrkantigt, är det ganska tacksamt att någon ifrågasatte detta och gjorde det cirkulärt.

Om man har ställt samma fråga om och om igen i flera decennier utan att få svar, kanske man bör överväga att det möjligtvis är fel på själva frågan i sig. Jag ger ett exempel på en eventuellt felställd fråga nedan.

Universums början

Hur skapades vårt universum och vår värld? Big Bang är vår bästa modell just nu, men den väcker direkt en annan fråga. Vad fanns “innan” Big Bang?

Där börjar vårt sätt att tänka stöta på problem, eftersom hela frågan bygger på begreppet tid. “Innan” är ju just ett tidsbegrepp, inte sant?

Vad är egentligen tid?

För vad är då egentligen tid?

Tid är i grunden ett sätt för oss människor att strukturera vardagen, baserat på himlakroppars rörelser. Vi ser tiden som linjär. Dåtid till vänster, nutid i mitten och framtid till höger.

Men begreppet tid är egentligen bara ett sätt för oss att beskriva förändring. Kanske är verkligheten betydligt mer komplex än vår nuvarande modell av den. Om tid i sig inte existerar i den mening som vi tror, blir frågan “Vad fanns innan Big Bang?” direkt diskvalificerad.

Kanske är den största frågan inte om fenomenen existerar eller inte, utan om vår nuvarande förståelse av vår verklighet är tillräcklig för att ens kunna ställa rätt frågor.

Vad tänker ni själva kring detta?