Mannen i lägenheten

Hejsan! Vill berätta om en sak som hände för några månader sen, i en lägenhet i Axelsberg. Min pappa hade lånat lägenheten för att hans kompisar, som förut bodde där, flyttat ihop i ett annat hus. Såfort jag klev in i lägenheten kände jag att något inte stämde. Jag kunde inte sätta ord på vad det var och glömde bort det efter ett tag. Varannan helg åkte jag dit och en gång vad jag, min kusin och min lillebror på 5 år där och lekte kurragömma. I lägenheten fanns det en källardörr i hallen. Så han delade inte på en källare med de andra i huset utan hade en själv. I allafall, jag sprang in och gömde mig där och möttes av en kyla som jag då, trodde berodde på att det var vintern utanför som orsakade det. Min kusin märkte att jag var därinne och steg in där med. Det första han sa var att det inte kändes bra. Nånting hade hänt därinne. Som inte var trevligt. En kall vindpust var droppen för oss och vi for ut därifrån och sa till Tobias (min lillebror) att aldrig gå in där. Det var inte mer med det, vi somnade och månaderna gick. Jag sov i soffan i vardagsrummet och på kvällarna när jag skulle sova kände jag mig iaktagen. Jag lyckades alltid somna men varje natt, vid sammma tid, (kommer inte ihåg tiden, kanske 1-2) vaknade jag av att någon stod vid dörröppningen till hallen och tittade på mig. Halvt sovandes somnade jag om och tänkte inte mer på det. Några fler månader gick och jag vaknade varje natt av att någon antingen stod i dörröppningen eller precis över mig vid soffan och varje gång somnade jag om. Men en natt kom det som fick mig att inse hur mycket anden faktiskt höll på med mig. Jag vaknade av att samma känsla av att vara iaktagen, och försökte somna om. Men när en hand snuddade vid min fot och letade sig längre upp, särade på mina ben, insåg jag vilken äcklig jävel det var. Skräckslagen reste jag mig upp, stirrade ut i luften som inte avslöjade det som tafsat på mig, och gick in till pappas sovrum där han och min lillebror sov. Pappa är enormt känslig för andar och vill inte veta av dem, så i början la jag mig på golvet för att inte väcka honom och försöka somna om där, men när jag hörde de knarrade fotstegen ute i vardagsrummet tog skräcken återigen ett hårt grepp om mig. Stelt satte jag mig på sängen och tittade tvekandes på pappa. Han skulle ju få stå ut med anden när vi åkte hem och han var ensam där. Det skulle vara taskigt att väcka honom. Han vaknade av att han kände att jag stirrade på honom, och när han väl öppnar ögonen kan jag inte vara tyst längre. " Nu har han gått för långt pappa" viskade jag, rädd för att väcka Tobias. " Vad menar du?" svarade han och jag fortsatte titta på honom. " Vadå, är det ett spöke?" ironiskt tittade han på mig, satte sig upp en aning. När jag stelt nickade försvann leendet på hans läppar. " Han… taffsade på mig pappa…" Han var tyst i säkert 5 minuter. Det roliga var inte längre roligt. " Vi gör såhär, ta min plats och sov med Tobias så lägger jag mig i soffan". Och så blev det. Morgonen därefter satt vi och åt frukost i soffan, jag och Tobias. Det var rätt tidigt och det var fortfarande mörkt ute, vilket betydde att hallen fortfarande var mörk. Han blev kissnödig och tittade tvekande ut i hallen. " Men gå och kissa då Tobias, det är ingen där". Jag kunde ju inte skrämma honom. Toan låg i hallen och även fast jag visste att anden var där var jag tvungen att få honom att gå dit. " Varför vill du inte gå dit Tobias?" Han var tårögd. " Det är någon där Jessica… jag ser honom inte men han är där…". Tillslut tog jag hans hand och gick ut i den mörka hallen, höll honom sällskap. Efteråt sneglade han hela tiden ut dit och när pappa väl vaknade sa han att någon hade dragit i hans täcke när han hade lagt sig i soffan. Han bodde där i några månader till och jag kände av anden i varje rum. Jag visste att han var gammal, lite rund. En bestämd gubbe som egentligen inte hade något att göra där. Han tittade på mig när jag badade. Jag kände av honom i badrummet och äcklades varje gång av att han tittade på en 14 årig flicka. Sen blev det dax för pappa att flytta. Paret hade börjat bråka och tjejen skulle flytta till lägenheten igen. Jag har ingen aning om vad det var farbrorn ville. Jag var inte rädd för honom, bara… äcklad. Han verkade inte vara FAST där, utan var där för att… bara vara där typ. Haha nu blev det långt! Jag är glad att jag slipper honom och hoppas att han inte utsätter tjejen för samma sak som han utsatte mig, min pappa och min lillebror för

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.