Hej! Min dotter som är två år pratar ibland om saker som jag inte ser, t ex sa hon häromdagen: "titta, där kom en katt" och pekade i lösa luften. Jag brukar tänka att kanske ser hon andar eller naturväsen, och kanske är det fantasier eller något annat. Det viktiga är att hon har det bra. Men en dag förra veckan på väg till dagis blev hon plötsligt orolig och sa "det står en gubbe där". Vi hade precis kommit jämsides med ett gammalt fängelse som vi passerar varje dag på väg till och från dagis. Jag tittade mig runt, men kunde bara se en nyponbuske där hon pekade. Jag frågade henne om gubben var snäll, och hon sa lite tvekande "jaa". Sen fick jag lyfta upp henne och bära henne vidare en bit. Då slog det mig att det faktiskt har hänt förut, när hon var mindre och inte kunde uttrycka sig så väl att hon har börjat gråta eller visat oro just vid det här stället. Såg hon en ande och är detta något att oroa sig för? Tack på förhand! Elisabeth

Hej Elisabeth! Din dotter är öppen vilket gör att hon ser saker och ting. Hon ser en man vid fängelset och hon tvekar lite då hon tycker han ser lite otäck ut men han känns snäll. Det du kan göra är att ta henne på allvar och lägga skydd på henne så att hon ser det goda. När du mediterar "se" henne inom en skyddande bubbla, skal eller vad du känner är rätt, se gott ljus runt henne och släpp in endast gott i hennes skydd. Evy