Jag har två andar (spöken) i mitt hem och tänkte berätta hur jag stötte på dom för första gången. Vi börjar med Bernard. Vi flyttade till det här huset i Maj 2008 och i Juni satt jag vid min dator med fönstret bakom mig och pratade med några vänner i USA via headset. På ena sidan av skärmen kan man se fönstret spegla sig i glaset och jag var van vid det, även om det var lite störande. Vad jag däremot inte var van vid vad att se ett ihåligt ansikte i reflektionen. Naturligtvis såg jag mig om ut genom fönstret och där stod någon som var totalförstörd. Knappt något kött på benen och det som fanns där var mörkbrunt. Jag blev ju livrädd och försökte viska till mina vänner vad som pågick, men figuren försvann ganska fort. På kvällarna hörde jag en man skrika något förfärligt alldeles nära huset och jag tyckte det var konstigt att ingen annan hörde det. Satte mig upp i sängen och tittade ut och då stod den där varelsen i trädgården och skrek. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag sa bara att "Du din zombie, var tyst jag vill sova" han var ju ändå utanför och kunde inte göra något tänkte jag. Några veckor senare var min styvbror på besök och vi hade festat lite. Han hade gått ut mitt i natten för att röka och när han kom in sa han att det lät som om någon hade gått bakom honom i det blöta gräset och uppför trapporna. Great tänkte jag nu är Zombie inomhus också (han fick smeknamnet Zombie av mig, jag visste inte vad jag skulle kalla honom) Efter det vaknade jag en natt av att det luktade bränt och öppnade ögonen. Det jag ser är två ögonhålor som stirrar på mig från någon centimeters avstånd men återigen försvann han efter någon sekund. Han dök upp då och då och tidigare i år gjorde jag och en väninna en Ouija session. Vi fick veta att mannen hette Bernard och att han hade dött då hans bondgård brann ner på 1400-talet. Han dyker upp då och då men jag har vant mig vid honom… Även om jag blir sur när han gömmer saker. Den andra anden heter Felicia. Jag hade sett på TV och skulle gå upp för trappan för att lägga mig. Bredvid trappan går en liten korridor till tvättstugan och efter bara ett par steg ser jag en blek tjej gå ut ur tvättstugan, nerför korridoren samtidigt som hon stirrar upp på mig med blöta, jätte ljusa ögon, som en blind om ni tänker er. Hon hade långt genomblött mörkt hår och något blåsvart som rann nerför hennes mun. Jag har alltid haft en känsla av att en dag ska det plötsligt sticka ut en massa armar genom spjälorna vid trappan och greppa efter mig så jag kuta upp fort som fan och låste in mig på rummet. Dagen efter när jag skulle gå till bussen blev jag snurrig, som om jag bara såg och kände vad min kropp gjorde men kunde inte kontrollera den och så hörde jag en röst i mitt huvud. "Jag heter Felicia" sen såg jag som om det var en film i mitt huvud hur tjejen blev nedtryckt i dyn på botten av nån sjö eller tjärn eller något. Jag har inte sett henne sen dess men ser många andra människor som vandrar omkring. En söt liten tjej som ibland hälsar på heter Maggie men hon hör ihop med min pojkvän på något vis, hon är en brittisk liten tös. Ja, det var det 🙂