Vem är det?-Fråga besvarad 2013-10-01

Hej!

Jag är en tjej på 14 år och för ungefär ett år sedan fick jag en porslinsdocka av min morbror som tidigare tillhört min morfar. Jag hade den i mitt rum på en byrå, och efter ett tag fick jag en känsla av att den iakttog mig. I början tyckte jag det var lite läskigt. Men någon månad senare åkte jag utomlands och ramlade med en motorcykel på ett oljeläckage, min pappa skadade sig ganska allvarligt men jag klarade mig med några skrapsår på knäna, när det hände fick jag en känsla av att någon tog emot mig. Sedan dess har jag inte varit lika rädd, ett tag började porslinsdockan le när jag spelade piano. Man liksom såg framtänderna vilket är ganska omöjligt egentligen, jag trodde först att jag bara inbillade mig allt. Men sen sa min kompis att den vände på sig o.s.v.

Hon tyckte det var jätte läskigt och vågade inte vara hemma hos mig ett tag. Nu börjar det bli läskigt igen, innan var det bara typ att han/hon ville gömma saker för mig, men nu har det blivit så att jag hittar saker som jag aldrig har sett innan. Kranar har börjat sättas på och saker har flyttat på sig, skriver inte så detaljerat eftersom det skulle bli jätte långt.

Jag har även en apa som går på batteri och rör sig när den är avstängd, men när jag ropar på mamma för att visa henne slutar den röra på sig, ibland kan man även höra att den skrattar som en människa nästan. Det jag undrar är om det kan vara min morfar, om inte vem kan det då vara?

Och hur jag kan ta reda på om han/hon behöver hjälp med något?

Har du någon aning om vad det kan vara han/hon vill säga eller ha hjälp med i så fall? Och sedan undrar jag om jag ska ha kvar porslinsdockan och apan eller om jag ska lägga dem i källaren?

Glömde även säga att min morfar dog när min mamma var 13år.

 

      Fråga insänd:24 Maj, 2013

★ Fråga besvarad 2013-10-01

Hej Julia!

Jag har nu läst det du skickat in till frågespalten tidigare i Maj  och känner att jag vill svara dig lite kring det du undrar över. Jag kan förstå av det du berättar att du kan tycka att detta kan vara lite knepigt och kanske t.o.m lite läskigt… Jag måste erkänna för dig att jag personligen är inte sådär jätte fan av gamla porslin dockor eller dockor överhuvudtaget och jag vet inte varför det är så.Ganska löjligt egentligen med tanke på att jag är vuxen…men om jag skulle ha en docka sitta i min bokhylla så skulle jag tillslut gå och slänga in den i garderoben eller packa ner den i en låda för det slutar alltid med att jag tycker dockan stirrar på mig…fast jag vet i min magkänsla att det är min fantasi som spelar mig en spratt och att det är mina egna tankar som får mig att tycka att dockan sitter och glor envist på just mig…fast det inte är något övernaturligt alls…Det är jag som inte gillar dockor helt enkelt…;)

Jag känner att det är viktigt att du litar till din egna magkänsla Julia och om du tycker att dockan blir obehaglig så ska du givetvis inte ha den sittandes och stirra på dig…men…sedan måste jag också säja att jag faktiskt inte känner något obehagligt alls från din porslinsdocka som även din  morfar  tidigare har ägt och jag känner inget konstigt eller obehagligt runt dig alls Julia.

Jag känner bara att du är en härlig,klok och en lättsam tjej som tycker om livet och som på ett bra sätt är nyfiken på allt som händer och sker runt dig. Och jag kan också känna att saker flyter på okej för dig och du verkar må bra och  din magkänsla har redan sagt dig vem som verkar tycka om att skoja med dig. Din morfar som du aldrig hann träffa i livet En skojfrisk morfar som har bestämt sig för att vara en skyddsängel till sitt barnbarn.

Så släpp all oro och rädsla och njut av den där dockan och och även av alla andra ting du har runt omkring dig då den som finns runt dig och vakar över dig är din morfar. Inget annat konstigt att oroa sig för.

Jag hoppas att du har berättat för din mamma om det här som du har upplevt då det alltid är bra att vara öppen om man upplever såna här saker i familjen så man inte går och håller det för sig själv och så blir man bara orolig och får svårt att sova och blir rädd och tror man håller på bli halvt  tokigt.

Det finns inget att vara rädd för! och du kan slappna av och bara vara den du är ! :)så nästa gång du upplever något lite halv lustigt oförklarligt hemma  och då din magkänsla säjer dig att det “är något” så är det bara att säja “Hej Morfar vad trevligt att du vakar över mig” och du ska se att det genast kommer kännas lugnare och tryggare inom dig.

Sköt om dig Julia !

 

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

 

~~HAKUNA MATATA~~

~It means, no worries for the rest of your days.~

~♥ ~

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *