I sommras år 2008 innan jag skulle fylla 19 år flyttade en kompis till mig in i en lägenhet bredvid en annan kompis. Redan efter första natten ringde hon till mig och berättade att hon hade sett sin pojvkän som hade tagit livet av sig på hösten samma år. Hon berättade även att hon kände av något annat i lägenheten som skrämde henne, en dam. Och även en hund. Hunden hörde man varje natt hur han gick genom vardagsrumet/sovrummet (lägenheten var bara en etta) och ut till köket och där hör man hunden äta torrfoder. Min kompis sa till hennes döda pojkvän att ge henne ett tecken på att det är han som är där. Hon gick till våran gemensama vän på andra sidan gatan och när hon kom hem igen så hängde alla hans bilder på sne. Nu blev det jobbigt för henne. Så jag bestämde mig för att hjälpa henne. Våran gemensamma vän och jag gick upp en dag för att jag skulle rensa lägenheten. Först kände jag av lite. Våran kompis satt på sängen och plötsligt började hon gråta. Det bara rann tårar från henne och jag har aldrig sett henne sådan innan. Jag satte mig bredvid henne för att känna mer. Tittade upp och såg hur denna dam hade dött. Hon hade hängt sig där ovanför sängen i en garderob som hade stått där förut. Det var en lång och smal dam som tidigare var en ganska social människa. Hon vlle gärna ha barn men kunde inte få några. Hon tog tillslut iaf livet av sig. Jag hade tänt ett ljus på golvet och strött salt runt omkring det. Jag bad min väns döda pojkvän att visa damen vägen till ljuset. Hon var rädd att ingen skulle ta emot henne på andra sidan och att hon skulle få hamna i helvetet. Jag förklarade för henne (mentalt i huvet eller hur man ska förklara) att på andra sidan finns inget gott eller ont. Allt man gjort tidigare blir förlåtet. Jag såg hur min väns pojkvän la armen om henne och följde henne in i ljuset. Jag tror att hennes pojkvän fortfarande hälsar på då och då. Men nu har min vän gått vidare och ska snart bli mamma. Hunden är kvar, den trivdes man med. Den gav ett lugn. Jag hade ännu inte hört hunden så jag bestämde mig för att sova över en natt. Allt annat hade blivit lugnt annars. Mitt i natten hörde jag honom äta sitt torrfoder, men jag hörde inga tassar mot golvet. Men jag nöjde mig med att få höra honom äta. Bara det var en bekräftelse. Många gånger har jag fått kontakt med andar. det är ett arv som går. Jag har så mycket att berätta men det är som sagt var väldigt mycket så det skulle bli svårt.