Funderingar – Fråga besvarad 2013-10-19

Hej! Jag heter Olivia, 15 år och bor i karlskrona. Jag har alltid trott på andar och spöken då jag upplevt det själv. Men jag har lite frågor som tär på mig. Innan när evy var aktiv på sidan så skrev jag in vad som skulle hända i mitt liv. Hon sa att jag skulle utvecklas spirituellt och få ett så kallat uppdrag.

Har det inträffat utan att jag har märkt det? Eller har det inte hänt än?

Sen har jag lite funderingar på vad som kommer hända framöver. Jag träffar en kille just nu som jag tycker väldigt mycket om. Han har nämnt att han är rädd att binda sig, men tycker han om mig? Kommer det bli något emellan oss?

Sen har jag alltid en konstig känsla i kroppen. Det känns jättekonstigt. Nästan som att jag lever utanför världen och jag kan inte tänka klart ibland. Det fortsatte efter ett panikanfall jag hade för ett tag sen då jag trodde att jag skulle dö och jag var tvungen att röra på mig och på saker för att känna mig levande.

Tacksam för svar, mvh.

★ Fråga besvarad 2013-10-19

Hej Olivia!

Det jag kan uppfatta och känna är att du Olivia är en ung person som är väldigt empatisk,öppen och nyfiken och för dig är detta med övernaturligt inget konstigt alls då du haft det som en naturlig del i ditt liv sedan du föddes. Så det är något som alltid funnits där och inget som du egentligen funderat så mycket över om det är si eller så eller om spöken och andar finns eller inte därför att det är något som för dig är lika ” normalt” som vad som helst som är normalt. Det jag också kan känna är att du därför att du är så öppen som du är och med öppen menar jag att “allt övernaturligt är så naturligt” så ser jag det istället som att du är en ung kvinna och för dig kommer andlighet alltid att vara en naturlig del för dig och är inget som du behöver tvinga fram på något sätt. Det finns där och kommer alltid finnas där.

Du är 15 år och jag kan känna att istället för att oroa dig för spiritualitet eller andlighet eller “andliga uppdrag” så ser jag det så att bara genom att vara DU och finnas till och vara precis som du är så kommer allt att falla på plats för dig allteftersom livet går och ditt liv och alla dina livserfarenheter kommer att forma dig till det som du sedan lägre fram i livet känner är rätt väg för dig att gå inom andlighet. Du är den du är och det kan ingen ta i från dig och du ÄR redan en “andlig människa” bara genom att vara den du redan är och med de fina egenskaper du redan har. ♥ Så istället skulle jag vilja ge dig rådet att bara fortsätta vara den du är då det räcker gott och väl och sedan låta ditt liv få forma dig till att bli vem du vill vara. Och jag är övertygad om att du kommer hitta det som känns rätt för dig att göra när den tiden kommer i framtiden. Men till dess så bara var dig själv och lev livet och njut av att vara ungdom och låt det andra följa med naturligt. 

Jag kan förstå att panikångest kan vara riktigt skrämmande och jag har förstått att efter att ha upplevt ett panikångestanfall så kan det skapa så kallade overklighetskänslor och andra symptomer. Jag är ingen läkare eller ens i närheten men jag har läst psykologi och speciellt kring ämnet panikångest  och jag känner många som har problem med panikångest och det du beskriver är mer de symptomer som kan komma som en effekt efter att man har haft panikångest anfall dvs man kan gå i veckor och till och med månader och känna sig overklig eller som om man är utanför sig själv och känslor som att man är här men ändå inte och tror man ska försvinna bort och för att bli av med denna obehagliga känsla så måste man röra på sig,röra vid saker eller bara göra något som påminner om att man lever och finns.

Detta är absolut inget att skämmas för och jag tycker du är modig som berättar om detta då det är något som många människor i dessa stressade dagar upplever eller kan uppleva någon gång i livet.

Är man dessutom en mycket empatisk person som kan känna av andra människor och dessutom är öppen för andevärlden så kan detta i vissa fall förvärra panikångest attackerna. Men jag känner så här Olivia att om detta är något som du inte ska behöva stå ut med och det kan ibland hjälpa att prata med någon annan tex en kurator som kan lyssna och ge råd och stöd eftersom panikångest kan komma av att man är stressad inom eller bär på mycket tankar eller känslor. Och det är inte så konstigt alls med tanke på hur stressigt det är i skola och livet nu för tiden. Så gå inte och bär på detta i onödan utan be att få prata med någon och lätta ditt hjärta kring vad det än är som tynger dig! Panikångest går att råda bot på.

Det jag kan känna kring dig och den här killen du känner starkt för är nog att det finns intresse från även hans håll men jag kan kanske känna att han är en sån som är som du själv uppfattat dvs inte kanske en sådan som vill ha något seriöst förhållande utan inte känner sig redo för att vara ihop med någon på heltid så att säja,men…något säjer mig att ni hur det än slutar kommer att bli goda vänner…och att  det istället finns någon i hans bekantskaps krets…som längre fram kommer att fånga ditt intresse och passa dig bättre…Så ge inte upp hoppet om kärlek.!

Jag hoppas detta hjälper dig lite och glöm inte att du är en bra tjej och det finns ingen anledning att stressa med andlighet utan skynda långsamt och bara var den du är. 

 

~You don´t always need a plan. Sometimes you just need to breathe,trust,let go and see what happens~

~♥ ~

~Sometimes you have to stop thinking so much and just go where your heart takes you~

 

☆¸.•°* ˜★ EeWeeM 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.