En kompis min bror träffade i Skottland berättade för honom en upplevelse han hade haft. Efter att ha rest en hel dag tog hans kompis in på ett vandrarhem. Var detta ligger vet jag inte. Som man brukar göra betalade han i receptionen och gick sedan till rummet där han skulle sova. <br><br>Det fanns inte så många på vandrarhemmet, så han fick sova ensam i ett rum. Mitt i natten vaknade han av att en äldre dam stod och tittade på honom. Han blev lite skrämd och kände att något inte var rätt. Damen började sakta komma mot honom, hon liksom gled fram. När hon väl var framme försvann hon tillbaka igen, för att sedan komma emot honom igen. Det var liksom en sorts "repeat".<br><br> Tillslut stannade damen vid honom utan att flyttas tillbaka igen. Stel av skräck såg han hur hon tog hans ena finger och, ja det hörs löjligt, började bita på det. Med ett skrik for han upp och tände ljuset. Till sin glädje såg han ingen dam i sitt rum, och det verkade som om det hela var inbillning. Därefter tittade han på sitt finger, och där fann han till sin fasa bitmärken…<br><br><br><br>

I ett stort gammalt hus bodde en ensam man. Man hade aldrig sett honom ute, inte ens för att handla mat. Allt fick han skickat till sig, mat som kläder. Mannen ville inte lämna sitt hus. Det enda man såg av honom var genom fönstret mot gatan. En dag dog denna mannen, och huset blev öde. Ett par tog tillfället i akt och kunde köpa huset för en liten summa pengar. De byggde sedan om huset till ett hotell. I Edinburgh är det varje år festival som alltid besöks av tusentals personer.<br><br> Det är så gott som omöjligt att hitta ett hotellrum att sova i, om man inte är ute i god tid. Mitt under festivalyran kom en yngre kille in och ville ha ett rum. Tyvärr var de tvungna att säga att de var fullbokade. Men killen insisterade om att han kunde ta vad som helst. Hotellvärdinnan tänkte på ett rum, men det ville hon inte hyra ut. Hon berättade om att de inte kunde få upp värmen i rummet, och att de inte hade fått rätt på belysningen trots många försök. Den yngre killen brydde sig inte om detta, utan valde att sova i detta rummet. Morgonen därpå var det dags för frukost, men den yngre killen syntes inte till.<br><br> De gick upp i rummet och skulle väcka honom, men han svarade inte. Då bestämde de sig för att öppna dörren. Då fann de killen med munnen förvriden av skräck, som med ett hårt grepp höll sig fast i sängen. Hans ögon var fyllda med skräck. Tyvärr var han död, och det blev stor hysteri om det hela i Edinburgh. Man valde att aldrig mer hyra ut detta rummet. En vetenskapsman fick nys av händelsen som utspelat sig i Edinburgh, och ville ta en närmare titt på det hela. Han valde att åka dit med sin assistent. Vetenskapsmannen skulle sova i rummet, medan hans assistent sov i rummet intill. <br><br>Med sig hade han två stycken klockor, en stor och en liten. Han berättade för sin assistent att han ringer i den lilla klockan om han känner sig hotad, och i den stora om han är i stor fara. Därefter gick de för att lägga sig. <br><br> Natten verkade passera utan att något hände, men sent på natten vaknar assistenten av att den lilla klockan ringde. Med ett språng flög han ur sin säng och sprang mot mannens dörr. Några meter innan dörren hörde han hur den stora klockan ringde. Han smäller upp dörren och finner mannen livlös, liggandes precis som den förra personen som dog i rummet. Klockorna, ja dem fanns inte vid mannen. De fanns i andra sidan utav rummet.<br><br><br><br>

Följande hände i juli 1995, Manchester, England: Jag och en kompis var ute och reste med tåg i England och Skottland när vi ganska sent på eftermiddagen kom fram till Manchester. Vi sökte upp ett Bed & Breakfast och eftersom det inte fanns något ledigt dubbelrum, fick vi varsitt enkelrum som turligt låg vägg i vägg med varandra. Vi gjorde inte mycket mer denna kvällen än att gå ut och äta och sedan tog vi en öl i hotellbaren och gjorde upp planer för morgondagen. <br><br>Vi var trötta efter en lång dag med tåg så vi gick upp till våra rum och gick till sängs ungefär vid 11.00. Jag somnade nästan direkt och efter ett par timmar vaknade jag helt plötsligt att rummet var helt ljust fast ingen lampa var påslagen. Ljuset var mycket starkt, nästan bländande och bara någon sekund senare fick jag en mycket stark känsla att jag måste gå upp och titta ut genom fönstret (jag vet inte varför, men det var som att jag drevs av något okänt eller undermedvetet) Medan jag gick upp och satte kurs mot fönstret i sakta mak, hörde jag musik som lät som folkmusik och sorl från människor. <br><br>Jag fick en stark känsla att jag var i en fullsatt restaurang eller Pub, jag kunde också höra klirr från glas och bestick. Jag såg dock ingenting, famlade bara fram i ljuset. Jag kom fram till fönstret och i samma ögonblick som jag öppnade persiennen och tittade ut så blev allt kolsvart och inga ljud alls hördes mera. Allt var som normalt med andra ord. Jag gick och lade mig igen efter 10 minuter och till min förvåning somnade jag nästan direkt trots att upplevelsen hade varit så stark. Konstigt nog var jag aldrig direkt rädd fast det kändes hotfullt och skrämmande realistiskt.<br><br> På morgonen möttes vi och gick ner för att äta frukost. Rädd för att han skulle tro att jag har blivit helt knäpp, så sa jag att jag hade haft en mycket märklig och realistisk dröm. Jag började förklara och nästan direkt började han fylla i ord i mina meningar. Precis allt detta som hade hänt mig hade han också upplevt, fast vi inte ens hade varit i samma rum. Jag trodde verkligen att detta hade hänt innan han berättade för mig, men det blev som ett bevis för mig att det verkligen hade ägt rum. Min kompis har alltid varit skeptisk, men hans uppfattning ändrades ganska mycket efter detta. / Fredrik, Malmö<br><br><br><br>

Vår bror Thomas fick ett jobb på en restaurang i Edinburgh, och hjälpte där bl.a. till med att diska och servera. De två ägarna, en manlig kock och en kvinnlig föreståndare, berättade om en av deras märkliga upplevelser. Jag kan börja med att presentera hur restaurangen är upplagd. På ovanvåningen sköter man disken, och på nedanvåningen lagar man maten. En kväll efter stängning gick den kvinnliga ägaren och tittade på disken. <br><br>Där var fullt utav den, och det skulle ta en bra stund att röja upp innan de skulle kunna gå hem. Hon gick ner till kocken och pratade lite, och berättade om att det är jättemycket disk att ta hand om. Han sa att han skulle komma och hjälpa henne strax. När hon kom upp skrek hon till och blev väldigt chockad. ALL disk hade blivit diskad, torkad och insatta på sina platser, och detta helt ljudlöst och på bara ett par minuter. Men visst, vem säger nej till spöken när de hjälper till med hushållsarbetet?<br><br><br><br>

Det var för några år sedan, på allhelgona afton. Jag hade följt med min pappa till hans verkstad, för att hämta något tror jag. Jag väntade ute i bilen medan han gick in. Det var mörkt ute, klockan var nog strax efter åtta. Grannen en bit bort, på andra sidan vägen, hade ett rätt stort hus och till vänster för mig sett en stor gäststuga eller nåt.<br><br> Jag minns inte riktigt. Medan jag satt där och tittade så såg jag en vitklädd figur gå från "gäststugan" till huset. Ett par sekunder var den skymd av huset och sen vandrade den tillbaka. Jag trodde att den skulle komma fram på andra sidan "gäststugan" men det gjorde den inte. Hade det varit en riktig människa hade den gjort det för det var åt det hållet uppfarten låg så att säga. Jag tror att det var en kvinna, det såg ut som om hon hade En lång vit klänning och möjligen också en vit slöja. Hon gick/gled fram i jämn fart, inte ryckigt eller så. Trots att det var mörkt. Jag talade om det för min pappa när han kom ut men jag tror inte att han trodde mig. Jag har för mig att han sa att det kanske var ett kvinnobesök, för det bodde en ungkarl i huset. Men varför såg jag då inte henne anlända eller åka därifrån?? Bara två korta vändor: "gäststuga" -> hus -> "gäststuga". / Jenny<br><br><br><br>

Denna berättelse har sitt ursprung från Skottland, och från det kända slottet i Edinburgh. Det finns många myter och sägner om slottet, och här är en av dem. I många år hade det gått ryktats om att det finns en hemlig underjordisk gång som gick ifrån slottet i Edinburgh ner till byn. Många trodde att detta bara var en myt, och det hela glömdes bort ganska snart. När man under en vägreparation av en slump grävde fram mynningen till en underjordisk gång, trodde man genast att det var gången som det hade pratats om i flera år. För att verkligen kunna konstatera att gången ledde till slottet, bestämde man sig för att ta reda på det. En person skulle gå i gången och spela på sin säckpipa. Om han inte kunde komma längre, eller om gången var slut skulle han sluta spela. De två andra männen skulle följa ljudet ovanifrån. Mannen gick in i gången och började spela, och ljudet från säckpipan kom allt närmare slottet. Ca 10 meter från slottet slutade han spela, och de två andra männen antog att gången hade rasat ihop där. De begav sig till ingången av gången, och väntade på mannen som spelade säckpipa. Han kom inte tillbaka, och man bestämde sig för att gå in och leta efter honom. Ingen ville gå in själv, så det fick bli två män som skulle leta. De gick in i gången, men hejdade sig efter 10 meter. Gången gick inte längre, den var blockerad av sand. Något från säckpipemannen hörde man aldrig igen…

Detta hände mig när jag och min kompis var på Ekenäs slott. Vi gick runt och skulle släcka alla lampor och stänga alla fönster. Min kompis gick runt och hånade Nisse i "Nisses håla". Hon gick runt och sjöng: En idiot har hittat på en ännu mera idiotisk person. Nisse i Nisses håla. Hon gick runt och sjöng den hela tiden. Till slut sade hon till mig " Vi går ner i Nisses håla och sjunger " jag sade till henne att jag kunde följa med men inte sjunga. Vi tog en ficklampa och gick ner. Vi öppnade den knarriga dörren med ett ryck och min kompis började sjunga. Jag kände mig mer och mer illa till mods. När min kompis började sjunga för femte gången kände jag hur hårstråna reste sig på ryggen. Det kändes som en varning. En kall vindpust kröp över mitt bröst och jag sade till min väninna att vi skulle gå upp nu. Hon hörde mig inte hon verkade vara trollbunden till sången och fortsatte sjunga. När hon sjöng låten för åttonde gången smälldes dörren igen. Hon slutade sjunga och hennes underläpp började darra. Vad har vi gjort, sade hon tyst till mig. Vi sprang fram till dörren och försökte rycka upp den men den satt fast som stenen i berget. Den hemliga gången, viskade hon och vi sprang fram till den hemliga dörren. När vi fått upp den lilla dörren började stora porten skakas. Min kompis stod stilla och stirrade på dörren. Spring då, sa jag upphetsat men hon stod bara kvar. Då smälldes dörren upp och jag och min kompis skrek. " Vad skriker ni för " hörde jag min pappas röst säga. Vi pustade ut och svarade inte på hans fråga. Vi gick upp och tankarna flög genom mitt huvud. Var det bara pappa som skrämt oss eller ville Nisse säga något till oss. Ingen vet men aldrig mer har vi hånat Nisse. / Magdalena

Jag kan berätta om en utav två mycket skrämmande upplevelser jag har haft. Denna upplevelsen hade jag i den lägenheten jag fortfarande bor i. Det hela började våren 1994, då jag låg i sängen för natten. En röst får mig att hoppa högt, en röst som spyr… Därefter känner jag en tyngd på mina fötter där jag ligger på rygg i sängen. Tyngden fortsätter förflytta sig uppför min kropp, för att slutligen smeka mig över ansiktet och slingra sig runt min hals. Skräcken var total…jag kunde bara höra mina hjärtslag som slog våldsamt. En mycket tjock energi fanns i rummet, och "det" som rörde vid mig var kallt. Jag trodde att jag blivit galen, kunde inte tänka rationellt alls….Fick mod till mig till slut och kastade mig ur sängen. Jag kunde vid detta laget inte andas ordentligt, för rädslan var enorm. Ringde upp min mor och försökte hackande förklara vad det var som försiggick. Varje kväll kom "det" tillbaka med sitt sexuella närmande. Jag började be, jag la kristaller under huvudkudden, jag t.o.m. hade bibeln med mig i sängen. När jag bad Fader Vår och bad "det" ge sig iväg i Kärlekens namn, blev det något bättre, men "det" kände på något vis min rädsla, och fortsatte lite mer provocerande; höll sig tillbaka för att därefter överraska mig när jag trodde det var lugnt. Vändningen kom när jag en morgon vaknade tidigt. Jag gick upp för att dricka vatten, och gick snabbt och la mig igen. Sömnen svepte snabbt över mig, och jag befann mig i ett stadie av vakenhet och sömn. Jag började direkt att drömma. Drömde om en skål jag köpt och som jag ställt på mitt köksbord. Jag tänkte i drömmen att jag ville måla nåt fint på skålen, men visste inte riktigt vad för motiv jag skulle måla dit. Det är då jag hör en röst till höger om mig, där jag har en skänk stående. När jag förundrat tittar dit för att ta reda på vem det är som talar till mig, ser jag en demon sitta där. Han är helt naken med en gråbrun färg på hela kroppen och som dessutom är täckt av hår. Hans ögon är gula med streck till pupiller (klassiska bilden av en demon). Hans mun är bred, och blottas av en rad vassa tänder där han sitter och flinar brett åt mig. Jag skriker rakt ut, varpå jag känner "någon" ta tag i min ena skuldra där jag ligger i sängen.Detta var alltså en vändning. Jag lärde mig att förneka "det" när det kom. Visade "det" ingen rädsla, utan ignorerade det istället. Jag jobbade på mig själv, bad, bad och bad. Till slut så försvann det lika fort som när det kom!! Det har försökt att skrämma mig emellanåt genom att t.ex. slå mot min sänggavel, slänga ner ett och annat föremål i golvet. Men det når mig inte. Nu var det många år sen jag mötte det, och jag hoppas innerligt att det inte uppsöker mig fler gånger. Jag trodde i många år att det var något jag själv framkallat. Men jag har hört fler människor som haft liknande upplevelser som jag har haft.

Året var 1878 och pastor Charles Jupp, hade upplevt något mycket märkligt på det barnhem som han var föreståndare för. En frukost berättade han följande historia för sin personal: Jag somnade vid elvatiden och hade sovit gott en bra stund, när jag plötsligt vaknade utan synbar anledning. Jag vände mig om och såg då ett svävande litet moln av ljus, ovanför säng nummer två från mig räknat. Jag satte mig upp i sängen och stirrade på detta märkliga fenomen. I den säng över vilken molnet tycktes sväva, sov det yngsta barnet av de tre nyanlända. Jag greps av en stark impuls att stiga upp ur sängen och röra vid materian, eller vad det nu kunde vara och var just på väg upp när någonting tycktes hålla mig tillbaka. Jag är säker på att jag inte hörde något, men ändå kände jag och uppfattade tydligt orden: "Nej ligg kvar, den kommer inte att göra er illa." Strax efteråt somnade jag om. Vid sextiden började jag klä på barnen och så småningom kom jag till den säng över vilken jag hade sett ljusskenet. Jag lyfte upp den lilla pojken, satte honom i mitt knä och började klä på honom. Han tittade mig rakt i ögonen med ett egendomligt uttryck och sa: "Å, mr Jupp, min mor kom till mig i natt. Såg ni henne?" För ett ögonblick var jag ur stånd att svara men sedan ansåg jag att det var bäst att låta det hela bero och sa: "Vi måste skynda på, annars kommer vi för sent till frukosten." En tid senare skrev han ned händelsen i den tidskrift, som gavs ut av barnhemmet.

Jag har länge varit intresserad av paranormala saker. Ända sedan jag var liten och tycktes se min döda farfar som gick igen. Visserligen var jag så pass liten att farmors reaktion av oro och en sträng förbjudan av att gå in i ett rum där "farfar" satt. Sedan att mina föräldrar skulle bli ägare till ett så kallat " spökhus " var en annan sak. Huset var gammalt, en timrad liten stuga som byggdes på sent 1800-tal. Huset har sedan renoverats och byggts till vartefter ägarna kommit och gått. Men efter den senaste ägaren , innan mina morföräldrar som sedan i sin tur gav huset till min mor och hennes syster, har huset varit lite ruggigt. Kalla vindpustar av att " någon gått förbi" steg på övervåningen när ingen varit där o.s.v. Som liten tyckte jag att allt detta var hemskt och vägrade att sova i ett eget rum då vi övernattade i huset. Sedan när jag också upptäckte att inte bara jag hade dessa " upplevelser", utan min kusin, mina föräldrar och mina bröder. Min mamma brukade skämta om att det var husets förra ägarinna som fortfarande var kvar och såg till huset. Men, när vi senare renoverade hela huset så hittade vi lite gamla ben , ( antagligen från djur som människorna hade ätit ) den gamla eldplatsen och annat smått och gott. Det som var mest konstigt att dessa fenomen aldrig uppträdde om man var flera än två personer i huset. Vi är även ägare av katter som har en liten del i denna historia. Dessa kalla vindpustar som jag förut berättade om, kunde katterna " se ". Katterna kunde följa något med blicken , precis som om någon gått förbi. Men ingen var där. Detta gjorde att ingen i familjen, inte ens min far ville vara helt ensam i huset utan katter inomhus. Tyvärr ( ?! ) försvann de flesta av dessa fenomen då huset renoverades. Idag kan ibland, väldig sällan, höra steg på övervåningen och att någon kommer in genom ytterdörren.