Hej, jag har en ganska tragisk sak att berätta men den är sann, min farbror satt på Säters mentalsjukhus tills han dog 1987, nån kanske har hört om fasta paviljongen där? ja iaf, anledningen till att han hamnade där är ganska kuslig. Han och hans fru flyttade i början av 70-talet till en gammal gård i dalarna, han skulle bli sk. hobbybonde som han sa, men några höns och sånt där, men mest var det för att han var radioamatör, innan bodde han i uppsala och det störde tydligen ut signalerna sa han. Dom fick köpa huset som låg på en sluttning med skog runtom för en ganska billig peng, ägaren sa att huset inte hade haft fasta boende sedan mitten av 40-talet. Sedan fick han gården genom ett arv av sin far som styckade upp tomterna och sålde det mesta av det utom själva boningshuset och gården ifråga, den hade han hyrt ut till sommargäster senaste 10 åren före det, men nu skulle han sälja pga problem med kronofogden. Dom första veckorna märktes ingenting, vi var på besök rätt ofta pappa och jag för han hjälpte till att renovera hela huset, det var först efter ungefär 2 månader det började hända. Efter en kräftskiva kom dom hem och upptäckte att alla tapeter i hela huset hade rullat ner, allt nymålat såg förskräckligt ut, som om nån hade stänkt lacknafta över alla väggar och tak, allt porslin var krossat, och maten var utspridd över hela köket, det konstiga var att dörren var låst och rutorna hela, hur i hela friden hade tjuvarna kommit in, och varför var ingenting stulet? dom var helt förbryllade, jag minns än idag telefonsamtalet pappa fick den kvällen. Och värre skulle det bli, min mamma och hans fru var goda vänner så jag fick höra mycket genom henne, min farbror sa inte så mycket och förnekade det mesta. Men hon berättade att varje natt sprang det folk i trapperna, det riktigt skakade i hela huset påstod hon, stolarna i köket lades upp och ner och bordet stod varje morgon på andra sidan köket med benen avmonterade. men det värsta var att någon försökte tända eld på huset, en natt hade dom vaknat av att gardinerna brann i vardagsrummet, dom lyckades släcka elden men taket blev svårt skadat och dom ekonomiska problemen hopade sig samtidigt som min farbror blev sjuk. Kulmen kom veckan efter nyår då dom vaknar av att någon skriker på bottenvåningen, hur dom än letade kunde dom inte hitta nåt samtidigt som skrikandet fortsatte, när det till slut tystnar exploderar alla glödlampor i huset, och dom är vid detta laget så förskräckta att dom kastade sig ut ur huset och körde därifrån, natten tillbringade dom hos min farmor och farfar, och det är efter denna natt ingen riktigt vet vad som hände, morgonen efter bestämde dom sig för att det fick vara nog och dom skulle börja flytta redan nästa dag, till en början skulle dom bo hos hennes föräldrar och sen orda en lägenhet inne i Vansbro. När pappa kommer upp till huset för att hjälpa till med flytten är det helt tyst, bakom huset hittar han min farbror som irrar runt i snön utan skor, det är blod över hela honom och över hela gårdsplanen, inomhus hittar han hans fru ihjälslagen med en hammare, man får aldrig mer ett vettigt ord ur min farbror och i rättegången döms han till vård på Säters sjukhus eftersom han bedöms som våldsbenägen. Eftersom man inte vet vad som hände i huset den där dagen är det svårt att säga, men en hel del mystiska omständigheter gör att man blir livrädd, chaffören till postbilen som hördes som vittne i rättegången påstod att det var minst 3 personer i huset när han var där, det visste han säkert eftersom ett barn hade vinkat åt honom från fönstret på övre våningen, han hade reagerat på detta eftersom barnet såg litet ut och både föräldrarna var ute på gården, men saken är den att dom inte hade några barn och vittnet bedömdes ha sett fel, och uppgiften hade heller ingen betydelse för utfallet av domen då det ansågs stärkt att min farbror var mördaren. En enorm familjetragedi som präglar oss än idag.
