Tack för dina snabba svar! Jag har funderat en del på svaret jag fått om min vattenskräck. Du skriver att jag i flera liv varit med om händelser ang. vatten. En del gånger har jag överlevt, andra inte… Betyder detta att "jag är dömd till vatten?" Att min själ gång på gång kommer utsättas för vattenolyckor? Att det så att säga är mitt öde? Av någon konstig anledning har jag sedan jag fått ditt svar blivit lite lugnare. När värmeböljan var kunde jag "bara ligga och skvalpa runt och njuta" i sjön i 15-20 minuter utan problem. Jag som oftast bara tar ett snabbt dopp och direkt upp. Frågan är alltså om vatten är något jag ska passa mig extra för? Tack Annika

Hej Hyacinta! Jag ska ge dig ett kort enkelt svar. Nej,vatten är inget du ska känna oro inför. Det är dina cellminnen som finns lagrade i ditt undermedvetna med erfarenheter från tidigare liv som tycker du ska oroa dig eftersom de påminner dig om det som hänt. Men detta betyder INTE att du är "dömd att dö i vatten eller i vattenolyckor" utan att, nu när du är medventen om ditt förflutna från tidigare liv kan du säja till ditt undermedventa: "okej okej jag vet att det hänt i tidigare liv och jag vet att mitt undermedvena påminns så fort jag kommer i närheten av vatten,men jag kan försäkra att det är lungt nu" Du får helt enkelt vara psykolog åt dig själv och lugna ner ditt undermedvetna.Slappna av! Mvh EeWee

Hejsan! Jag undrar bara,det är några som flyttar på mina grejer.Jag kan bli tokig när jag vet att jag lägger några saker.Jag går ut en liten sväng.Går in igen. Ska göra denna saker,vissa saker är borta.KONSTIGT.Vem bråkar med mig???

Hej Jocke! Det finns en man hos dig som är engelsk i sin framtoning och väldigt pedant.Det är han som flyttar på dina saker eller "städar" åt dig. Han bråkar inte med dig utan tycker bara att saker ska vara på ett annat sätt och enligt honom är du en "slarvpelle". Mvh EeWee

hej:) Jag läste om hur guider kan vara "den inre rösten" och kom på en händelse som hände för ca 5år sedan. Det är inget jag är stolt över och jag skäms att prata om det men här är man ändå ganska anonym. Jag va 13-14år tror jag och hade börjat snatta ordentligt. Jag gick egenom en slags personlig kris och genom att ersätta tomrummet så snattade jag. Nu hade jag i alla fall kommit så långt att jag tog vad som helst och hur mycket som helst. Tänkte oftast inte på om någon såg mig. En gång hade jag packat på mig en hel del samt ett data-spel, när jag gick i affärewn och skulle gå ut så bestämde jag mig helt plötsligt för att jag inte skulle ha spelet, det konstiga är att jag hade redan lagt ner det så jag kan inte förstå varför jag gick bakom några hyllor och tog ut det. Hade varit enklare att slänga det någonannanstans om jag inte ville ha det. Den här gången blev jag fast tagen, det intressanta är att jag va typ 50kr från att det skulle ha blivit stöld. Kan det ha varit min guide som fick mig att lägga tillbaka det? för att mildra straffet lite, men ändå se till att jag blev fasttagen och fick hjälp? Låter kanske dumt men kan fortfarande inte förstå varför jag tog ut det. Tack för alla svar på mina frågor;) /Camilla

Hej Camilla1 Visst kan guider försöka påverka när de märker att ens skyddling gör något som den inte borde göra. De kan påverka genom intuitionen eller skapa en ingivelse dvs att man gör ngt som man sedan inte förstår "varför gjorde jag sådär". Jag får sagt att det ditt fall dels var din guide som ville få dig på bättre tankar men att där i denna affär också fanns en andeman som hade ett finger med i spelet. Han uppmärksammade dig och hade kraften att påverka din vilja. Denna andeman hör inte till dig på ngt sätt utan hör till platsen du var på. Han var och är det husets beskyddare. Mvh EeWee

Av alla drömamr jag haft under min uppväxt är de just mardrömmar om vargar,hundar och björnar som jag mest kommer ihåg. Känner oro i hela kroppen då jag vistas ute i skog. Kan du hitta någon förklaring till detta? Tackar för en mycket intressant sida.

Hej Anders! Det är faktiskt inte så kompicerat. I ditt undermedvetna finns en hel del lagrade minnen och händelser som har satt djupa spår i dina ska "cellminnen" som lagrar all information från alla dina liv du levt och som sedan ligger och "spökar i det undermedvetna" och kan leda till både konstiga obegripliga mardrömmar,fobier,smärta utan orsak,ja beroende på vad man råkat ut för. Du har haft oturen att, i vad jag kan uppfatta minst tre,fyra olika liv där du vart barn,ung eller så pass ung att du inte riktigt alla gånger förstått vad som hänt men för DIG har det varit sk "skräckupplevelser". Jag kan se ett liv som ung pojke där en stor brunbjörn reste sig på bakbenen och vrålade och skrämde dig till vettet. Du råkade komma in på dennes revir. Men egentligen hände inget mer och du skadades inte. Men upplevlesen i sig för en ung pojke är nog så skrämmande. Vid ett annat liv som en tonårskille råkade du och en vän bli omringad vid en lägereld av en vargflock som blev väl närgångna och ylade hela natten. Samma där. De skadade er inte, men jag kan lova er att ni aldrig mer campade i skogen på egen hand. Jag kan även se att du vi ett ett liv som liten flicka blev biten av en vildhund för att du blev för närgången osv osv. Alla dessa minnen där "ingen skada skett", har ändå satt djupa spår av dessa för ett barn eller ungdom "skräckfyllda upplevesler". Detta bär du med dig i skogen och i natur, där du vet att vilda djur finns. För även om du kanske facineras av djur så finns den där misstänksamheten och "jag litar inte på dem" även om du inte rikitg vet varför du känner så. Nu kanske du förstår att det inte ÄR så "skumet eller konstigt". Nu när du är medveten om detta kan du försöka slappna av, för om du låter dessa underliggande känslor styra dig, utsöndrar du lukter som just dessa sorters djur uppfattar och då i sin tur uppfattar de dig som fara,för du ser dem som fara. Jag tror inte du tänkt på detta att det kan bli så. Fundera på detta och nästa gång du ger dig ut i skog och mark så försök att tänk att detta jag känner gäller inte nu.Slappna av. MVH EeWee

Hej igen EeWee! Nu har jag gjort det. Jag gick till kyrkan men tyvärr så var den låst (annars mk trög dörr) ville inte sätta mig på kyrkogården då det kändes fel, så jag gick och köpte ett vitt ljus och när jag kände mig så redo jag kunde bli (efter några timmar) så läste jag bönen högt här hemma istället. Det var extremt tuft att göra det, orden ville inte komma ut och när de väl kom så lät det jätte darrigt. Tårarna kom direkt efter, men slutade lika fort. Hoppas nu att ljusänglarna har hört mig också. Känner mig trött så något kanske hände. Åter igen tack Jenny

Hej Jenny! Jag tycker du varit jätteduktig och modig som ägnat en stor del av din tid åt detta. Din bön är uppmärksammad och hörd och jag uppfattar ett stort missnöja av "den mörka sidan" som avskyr dessa böner. Ge det nu lite tid, så Änglarna får arbeta och göra det som skall göras. Du kan be samma bön flera gånger,utan att känna dig nojjig eller knäpp. Vaknar du mitt i natten kan du be samma igen. Du kommer säkert uppleva att du är labil och att det går upp och ner under ett par dagar, men det handlar ju om maktkamp – om dig. Försök ha "is i magen" och be och be och be så fort du känner obehag under tiden som änglarna gör sitt jobb. Du kommer märka skillnad när de är klara och en slags lättnad "befrielse",som om "du blir av med något" vilket i sig sedan kan – hur konstigt det än låter-skapa en slags tomhet som liknar sorg och saknad. Sedan kommer "sorgeperioden". Det är olika steg man går igenom när man väljer att byta sida,vilket du kommer bli varse om och jag vill förbereda dig så du sedan inte undrar "varför känner jag såhär nu då". Ta det lungt och umgås med människor de närmaste dagarna som tillför och ger dig positiv energi. Undvik sådant som du vet leder dig in på sk "mörka tankar och energier". Man fungerar som en missbrukare under en tid,hur knäppt det än låter,och man får försöka undvika allt som får en att "längta tillbaka" till det där bitterljuva som man hatar samtidigt som man inte kan motstå det. Jag tror du förstår vad jag menar,eller…så kommer du att förstå. Sköt om dig! Mvh EeWee

Hejsan jag skickade in en fråga till dig i slutet av april början av maj tror ja de va.. kommer inte riktigt ihåg hur frågan löd. undrar bara när svaret kommer 😉 Mvh jennski

Hej! Jag har kollat bakåt bland alla obesvarade frågor ända till mars men hittar inget med din epostadress som du skriver från nu. Hade du samma mejladress du skrev från? Det är väldigt svårt att söka utan mer nogräknat datum och rubrik. I värsta fall får du sätta dig igen och försöka skriva samma fråga igen och om jag sedan mot alla odds hittar den fråga du redan ställt och den redan då blivit besvarad så får jag radera den. Jag söker och söker men hittade inget.Tyvärr. Mvh EeWee

Tack, tack snälla du för att du hjälper mig. Jag kommer att skriva ut din "bön" och läsa den i kyrkan…..Måste jag läsa högt? eller räcker det att jag viskar eller i tanken? Ännu igen TACK Jenny

Hej Jenny! Om du tänkt läsa den i kyrkan-vilket är det ultimata = toppen,ja då räcker det med att tyst tänka igenom den/bönen. Gör du det hemma bör du läsa den högt.(av den anledningen att man mycket lätt tappar focus och tom kan glömma bort vad man håller på med.) Jag tror verkligen du kommer fixa detta och jag har bett om hjälp till dig och åt dig. Bara att bli medveten om "problemet" är redan det i sig ett steg i rätt rikting när man som du väljer att "byta sida". Jag har-med handen på hjärtat-gått igenom samma själv och vet att det inte är varken lätt eller roligt alls. Jag hoppas du hör av dig framöver.Lycka till! Mvh EeWee

Jag drömmer mycket om mina mor- och farföräldrar.Det känns som de sitter på sängkanten.De pratar mycket om mig,mamma,syskon och mina barn.Hur ska jag göra för att öppna mig,det känns som jag är spärrad på något vis

Hej Ros-Marie! Du har rätt i din känsla av att det finns anhöriga som brukar finnas runt dig och vill prata med dig.Jag kan uppfattar samma släktsignaturer. De vill helt enkelt bara "konversera" och fråga om din vardag och visa hur de har det på andra sidan,komma med små tips och råd. Vad jag förstår så dyker de upp när du befinner dig i det vi brukar kalla "halvvaken" dvs när man är påväg att somna in, och sedan inväntar de på att du ska lämna din kropp astralt eller ditt fysiska medvetande och tona in på det astrala planet,den dimension de befinner sig i så ni kan mötas. Problemet är inte att du inte kan höra dem eller att du inte får kontakt med dem.Ditt problem är minnet.Du minns inte. Det är detta som är din spärr. Du behöver träna och lära dig att känna skillnad på vad som är drömmar och vad som är astrala möten. Du behöver lära dig att behålla ditt medvetande så du t.o.m när du sover kan tänka,styra det du säjer och gör, och är medveten om att du drömmer,eller att du tex talar med dina anhöriga. Det finns en författare och känt medium,Sylvia Browne som tar upp en hel del om detta i sin sk drömbok.Den finns att beställa och köpa på en vanlig bokhandel. Det är inte det lättaste att förklara hur man tränar att minnas då sådant även tar tid.Man behöver liksom komma på sin egen metod för att det ska fungera bäst. Dels kan du be din guide väcka dig eller göra dig medveten, när du är på det astrala planet. Efter att du haft ett möte med släktingar kan du be en guide eller släktingen väcka dig direkt när mötet är klart, sedan får du se till att ha papper och penna vid sängen och halvsovandes skriva ner stödord. Vaknar man för mycket minns man desto mindre. Fundera på detta och känn efter om det kan stämma att det faktiskt är så att du inte minns. Mvh EeWee

Hej Ros-Marie! Tyvärr är det ingen guide som framträder på denna direkta fråga och då blir det svårt för mig att besvara detta. Mvh EeWee

Vad ska jag göra för något så det blir lugn i huset? Det verkar som det är flera stycken i huset, det börjar bli jättejobbigt,mina barn drabbas också. Kan du se vilka det är?

Hej Ros-Marie! Förutom energier från släktingar som tillhör dig och som du själv nämt i en tidigare fråga att du känt av finns där också andra energier. Bla en man som hör till huset och visar sig i 80års åldern och söker sin fru "Hege". Han verkar ha haft ngn form av demens och verkar inte förstå att han är avliden samt att hans fru inte finns där. Men i grunden känns han "ofarlig" även om han gärna "följer efter en" och kan iakta och ge lite kylig atmosfär/gåshud osv.Denne man verkar ha avlidit under 1980talet. Sedan kan jag uppfatta en ung flicka, men hon vill inte visa sig.Hon står i ett hörn vänt mot väggen,och verkar stå där. Jag kan inte bedömma hennes ålder eller tidsepok. Vet du själv vilket hörn det an tänkas vara som avger en spots av kyla. Hennes namn är Najda men jag vet inte varför hon är där. För att få lungt i huset kan du tända ett vitt ljus. Be Fader Vår.(brukar vara lämplig som inledning till de som har den kristna kulturen,andra kan be efter sin egna kultur/tro) Du kan be en Helig Ljusängel tex Ariel som är en mild och behaglig ängel,att öppna en portal till andra sidan,där du tänt ljuset. Samma Ängel kan du be ska- omsluta de energier och andar som finns i ditt hus,i villkorslös kärlek och att alla negativa energier som håller dem jordbundna på plats, upplöses i den Heliga Andens Vita Ljus. Be sammma ängel- visa dem porten och följa dem till andra sidan. Du kan även be att deras släktingar kommer och möter dem,så de känner igen några.Sedan ber du Fader Vår igen och blåser ut ljuset. Ibland kan man behöva ljuset vara tänt en timme eller mer för att ge Ängeln tid att arbeta. Man brukar känna när det är klart. Ljuset kan börja fladdra våldsamt för en vindpust som blåser förbi för att sedan bli helt stilla. Det brukar vara ett tecken på att de kommit iväg och att Ängeln är klar. Dessutom brukar man känna gråt i bröstet och glädje-samtidigt,man kan känna sig väldigt labil och känslosam för en stund för att sedan komma på sig själv med att ta ett djupt andetag och känna sig lugn igen. Det kan vara värt ett försök då dessa andar inte känns som de är omedgörliga.De behöver bara lite hjälp på vägen. Lycka till! Mvh EeWee