Norden måste konfrontera okända flygande objekt med allvar och öppet mod

När Danmark rapporterade intrång av avancerade drönare eller okända flygande fenomen (UAP) var det mer än rubriker: det var en nationell säkerhetsvarning. Trots omfattande spaningsinsatser har man inte kunnat fastställa vad objekten är, hur de opererar eller vem som kontrollerar dem.

Det är här den australiensiske undersökande journalisten Ross Coulthart blir en central röst. Coulthart har en lång och prisbelönt karriär bakom sig, bland annat som reporter för 60 Minutes Australia och programledare för Four Corners, två av landets mest respekterade nyhetsprogram. Han har tilldelats fem Walkley Awards (Australiens motsvarighet till Pulitzerpriset) för sin grävande journalistik.

De senaste åren har han riktat sitt fokus mot UAP-fenomenet, där han med samma journalistiska seriositet som i sina tidigare avslöjanden granskar vittnesmål från militärer, underrättelsekällor och officiella dokument. Hans bok In Plain Sight (2021) har gjort honom till en av de mest inflytelserika rösterna i den internationella UFO/UAP-debatten.

Osynliga för radar – ett alarmerande faktum

Coulthart framhåller att många av de rapporterade objekten inte fångas upp på radar. I intervjuer beskriver han hur dessa “drönare” kan dyka upp och sedan helt enkelt försvinna – för att senare återuppstå på en annan plats. En förmåga som är svår att förklara med någon känd militär eller civil teknologi.

USA och New Jersey – identiskt mönster

Coulthart påminner om hur liknande incidenter har dokumenterats i USA. Där har stridspiloter filmat objekt som rör sig i hastigheter och med manövrar som går bortom vad känd teknik tillåter. I flera fall har de inte kunnat spåras av avancerade radarsystem – precis som i Danmark.

Coulthart har även en källa inom militären i USA som påstår att inga frekvenser har kunnat spåras i hur drönarna flyger (det vill säga kända signaler som används för att styra på distans, videoöverföring, GPS etc). Objekten är alltså helt “tysta”.

Ett särskilt tydligt exempel inträffade i slutet av 2024 i New Jersey och angränsande stater. Tusentals personer rapporterade mystiska “drönare” under flera veckor. Trots över 5 000 inkomna tips till FBI kunde ingen källa eller operatör identifieras. Vita huset hävdade senare att det troligen rörde sig om hobbydrönare eller felidentifieringar – en förklaring som saknade stöd i den omfattande vittnesbördsbasen (Reuters, 12 dec 2024).

Dåvarande presidentkandidaten Donald Trump lovade att avslöja sanningen om drönarincidenterna om han blev vald. Efter valet uteblev dock all transparens. Tvärtom kom nya vaga påståenden om att regeringen “vet” vad det rörde sig om men inte kunde säga mer – en berättelse utan fakta, men med politisk funktion.

Detta är exakt samma mönster som i Danmark: stora okända objekt, inga spår, ingen ansvarig, och därefter förklaringar som framstår som rena dimridåer.

Uppenbara motsägelser och den osannolika “Rysslandsteorin”

Trots den allvarliga situationen försöker vissa förklara fenomenet som ryska drönarintrång. Men om dessa farkoster verkligen har förmågan att försvinna från radar och plötsligt återuppstå, är det osannolikt att en stormakt som Ryssland ligger bakom. Att skylla på Moskva utan bevis är ett politiskt bekvämt narrativ – men knappast en trovärdig förklaring. OM Ryssland har denna teknik, skulle den väl rimligtvis redan användas i kriget mot Ukraina!? Så är inte fallet!

Att beskylla Ryssland med “ingen bevisning alls” är ett narrativ som passar bättre i politisk retorik än i en seriös analys.

RISKEN FÖR FARLIGA FELTOLKNINGAR

Det verkligt farliga är inte nödvändigtvis själva objekten – utan våra reaktioner på dem. Om Danmark eller omvärlden förhastat pekar ut en främmande stat, utan tydliga bevis, kan det leda till diplomatiska kriser eller i värsta fall militär konfrontation. Ett oidentifierat objekt kan snabbt bli en gnista i en redan laddad säkerhetspolitisk situation.

Mediernas tystnad

En annan central poäng Coulthart lyfter är mediernas passivitet. Trots att fenomenet är bekräftat på regeringsnivå vågar många redaktioner inte ställa de mest uppenbara frågorna. Resultatet blir att debatten försvagas och att ansvariga slipper granskning.

Norden måste agera

Danmark och Sverige står inför samma utmaning: hur ska vi skydda vårt luftrum när teknologin vi möter tycks ligga bortom vår egen? Svaret är inte fler hemligstämplar. Vi behöver:

• Ett gemensamt nordiskt program för systematisk dokumentation av dessa fenomen.
• Datainsamling med flera tekniker – inte bara radar, utan även optiska och infraröda system.
• Öppen vetenskaplig granskning, där forskare ges tillgång till data för peer review.
• Politiska mandat och transparens, så att incidenterna inte drunknar i sekretess och förnekelse.

Okända objekt kränker våra luftrum. Vi vet ännu inte av vem eller varför. Men att avfärda fenomenet är inte längre möjligt. Det handlar inte om tro, utan om nationell säkerhet, internationell stabilitet och politiskt ansvar.

Jag, Patrik Jönsson, som driver Spökwebben och i över 25 år dokumenterat så kallade paranormala fenomen, vill därför uppmana våra politiker i Danmark och Sverige: Öppna era ögon och ta lärdom av tidigare händelser. Be USA om information kring händelserna. De är en del av NATO, inte sant? Vi behöver mod att samla bevis, analysera öppet och möta det okända med samma allvar som vi bemöter alla andra säkerhetshot. Man måste börja att våga ställa de rätta frågorna! Utan dessa kommer inga steg mot sanningen att tas.

Uppdatering 9 nov 2025: Fortfarande har ingen förklaring givits till ovanstående text. Drönare har observerats på ett flertal platser i Europa. Länder (bland annat har Sverige försett Danmark med högteknologiskt system gentemot drönare). Fortsatt fortsätter “drönare” observeras över länder, bland annat Sverige, Belgien och Tyskland.

Ingen, trots frekventa besök, har kunnat spåra dessa. Inte ens med helikoptrar, som logiskt sett borde kunna sättas i beredskap vid upprepade incidenter. INGA medel ger oss med andra ord mer data eller förklaringar. Detta kan tolkas som att vi inte har de resurser som krävs, eller kunskap inom området. Men, kom ihåg, militären spårar och pålyser alltid annars om allt inom vårt luftrum (eller dess närhet) om det besöks av till exempel ryska plan. Frågan vi bör ställa oss (och även etablerade medier) är: “Varför får vi inga konkreta svar och varför viftar man bort dessa saker?“.

Missil studsade av mystiskt objekt

Här följer en kort sammanfattning om vad som diskuterades inom kongressen. Redan nu har vissa kallat detta historiskt. Svensk större media har i skrivande stund inte nämnt något om detta.

Den 9 september 2025, höll den amerikanska kongressen ett uppmärksammat förhör om oidentifierade fenomen (UAP/UFO). Hörandet, som började kl. 16:00 svensk tid, samlade både visselblåsare och experter under rubriken “Restoring Public Trust Through UAP Transparency and Whistleblower Protection” (“Återställa allmänhetens förtroende genom transparens inom UAP och visselblåsarskydd”).

Vittnen

• Jeffrey Nuccetelli – USAF-veteran
• Chief Alexandro Wiggins – Navy-vittne
• George Knapp – undersökande journalist
• Dylan Borland – USAF-veteran och visselblåsare
• Joe Spielberger – Project On Government Oversight

Den mest chockerande videon

Kongressledamoten Eric Burlison visade en militär radarfilm från oktober 2024 där en amerikansk MQ-9 Reaper avfyrade en Hellfire-missil mot ett lysande UAP över Adenbukten. Missilen träffade – men studsade av utan att skada objektet.

Journalisten George Knapp reagerade direkt:

“That’s a Hellfire missile smacking into that UFO and just bounced right off, and it kept going.”
“Det där är en Hellfire-missil som träffade det där UFOt och bara studsade iväg, och den fortsatte.”

Han tillade att det finns en “bank” med liknande videor som varken kongressen eller allmänheten har fått se.

Vittnesmål från militärer

Jeffrey Nuccetelli berättade om flera incidenter vid Vandenberg AFB (2003–2005):

• Ett “glödande rött fyrkantigt objekt” över missilanläggningar.
• En rektangulär farkost “större än en fotbollsplan” som hovrade innan den försvann.
• En blå-vit sfär som uppträdde över hans trädgård:

“It looked alive… like a butterfly, but it was solid and glowing.”
“Den såg levande ut … som en fjäril, men den var solid och glödande.”

Dylan Borland vittnade om ett enormt triangulärt objekt vid Langley AFB 2012:

“It was silent, interfered with my phone, and seemed made of a fluid, dynamic material. Then it shot up to flight level instantly.”
“Den var tyst, störde min telefon och verkade gjord av ett flytande, dynamiskt material. Sedan sköt den upp till flyghöjd direkt.”

Han hävdade att hans karriär saboterades efter att han rapporterat händelsen.

⚓ Från havet till himlen

Chief Alexandro Wiggins beskrev en dramatisk episod från 2023 ombord USS Jackson:

“A self-luminous Tic Tac-shaped object emerged from the ocean, linked up with three others, and then they all vanished with near-instantaneous acceleration.”
“Ett självlysande Tic Tac-format objekt dök upp ur havet, sammanlänkades med tre andra, och sedan försvann de alla med nästan omedelbar acceleration.”

Han uppmanade kongressen att skapa säkra rutiner så att anställda inom marinen kan rapportera UAP utan risk för sina karriärer.

☢️ Knapp: UFO utlöste nästan kärnvapenkrig

Knapp hänvisade även till dokument från Sovjetunionen 1982, som enligt honom visar att UFO-aktivitet nästan utlöste en ICBM-avfyrning Intercontinental Ballistic Missile, vilket på svenska betyder interkontinental ballistisk robot.

“We were a couple of seconds away from World War III starting, and the UFOs were responsible for it.”
“Vi var bara ett par sekunder ifrån att tredje världskriget skulle börja, och UFO:erna var ansvariga för det.”

Slutsats

Förhöret visade återigen att frågan om UAP inte längre kan avfärdas som science fiction. Vittnena krävde transparens, skydd för visselblåsare och tillgång till bevis som i dag antas hållas hemligstämplade.

Frågan som nu ekar: Vad mer finns dolt – och hur länge kan det undanhållas?

Källor

• New York Post – Shocking radar footage
• DefenseScoop – Military whistleblowers share evidence
• Fox News – UFOs nearly activated Russian nuclear missiles
• ABC News – Congressman shows video at UFO hearing

Den 6 juni 2025 publicerade The Wall Street Journal en artikel med rubriken: “The Pentagon Disinformation That Fueled America’s UFO Mythology”. Enligt artikeln var den beryktade UFO-incidenten vid Malmstrom Air Force Base i Montana 1967 – där tio kärnvapenmissiler plötsligt sattes ur funktion – inte ett resultat av något övernaturligt eller utomjordiskt. I stället menar Pentagon att det hela orsakades av ett hemligt test med elektromagnetiska pulsvapen (EMP), och att UFO-historier var en dimridå skapad för att dölja dessa försök under kalla kriget.

Men denna version av händelserna har snabbt mött stark kritik. Undersökande journalister, tidigare militärpersonal och tekniska experter har ställt sig djupt frågande till logiken i att testa EMP-vapen – särskilt mot landets egna kärnvapen. Bland de mest framträdande kritikerna finns journalisten Ross Coulthart och den pensionerade kaptenen Robert Salas, som var på plats under själva incidenten.

Vad hände vid Malmstrom 1967?

Den 24 mars 1967 inträffade en märklig incident vid Malmstrom-basen, där flera kärnvapenmissiler i två olika silosystem (Oscar Flight och Echo Flight) gick offline – samtidigt som säkerhetspersonal rapporterade att ett flygande, lysande objekt svävade över området. Händelsen har i decennier betraktats som en av de mest trovärdiga UFO-observationerna i amerikansk militärhistoria.

Robert Salas, dåvarande kapten i U.S. Air Force och ansvarig för missilberedskapen, har sedan länge varit en av de mest vokala vittnena. I en aktuell intervju med Jesse Michels på YouTube (länk), berättar han:

“Jag var där. Vi hade direktkontakt med säkerhetsteam som beskrev ett självlysande föremål som hängde över silon, och kort därefter började missilerna stänga av sig själva – utan någon mänsklig inblandning.”

Salas understryker att inga rutinmässiga fel kunde förklara nedstängningen och att Pentagon under lång tid mörklagt vad som verkligen hände.

Är EMP-vapen en rimlig förklaring?

EMP-vapen – elektromagnetiska pulser som kan slå ut elektronik – existerar och är föremål för omfattande militär forskning. Men flera experter och tekniker ifrågasätter idén att militären skulle testa dessa vapen mot sina egna, strategiska kärnvapenmissiler under kalla krigets mest känsliga årtionde.

Ross Coulthart, journalist och författare till boken “In Plain Sight”, har intervjuat både militär personal och forskare med erfarenhet av EMP-teknologi. Han menar att teorin är tekniskt orimlig:

“En EMP som är tillräckligt stark för att slå ut avancerade missilkontrollsystem permanent skulle också förstöra dem bortom reparation. I Malmstrom var systemen tillbaka online relativt snabbt – vilket pekar på en tillfällig störning, inte ett EMP-vapentest.”

Dessutom: varför skulle man riskera att sabotera egna kärnvapen – mitt under ett globalt geopolitiskt skede där varje kärnvapensystem var avgörande för nationens säkerhet?

Jesse Michels och nya vittnesmål

I sin intervju med Salas, samt andra vittnen som tidigare arbetade vid Malmstrom, lyfter Jesse Michels ytterligare motsägelser. En tekniker beskriver att han aldrig hört talas om någon form av vapenprov under sin tjänstgöringstid – varken som rykte eller officiellt. Flera menar också att Pentagon i efterhand aktivt hindrade intern utredning kring fenomenet.

Det mest slående är att ingen av de involverade blev informerad om att det skulle ha pågått tester – något som vore nödvändigt ur ett säkerhetsperspektiv. Salas berättar:

“Vi visste exakt vad vi skulle göra vid tekniska fel. Men detta var något annat. Något vi aldrig tränats för. Och vi fick aldrig någon förklaring.”

Wall Street Journals tystnad

Trots stark kritik har Wall Street Journal inte svarat på frågor om varför man valt att publicera Pentagonuppgifter utan att granska den motsägelsefulla berättelsen från ögonvittnen och militär personal. Flera journalister har försökt få klarhet i om dokumentationen verkligen stödjer påståendet om EMP-test – men redaktionen har inte velat bemöta dessa frågor.

Detta tystnadsmönster förstärker misstankarna bland skeptiker. Varför denna ovilja att bemöta motbevis? Är det verkligen journalistikens roll att återpublicera underrättelseuppgifter utan oberoende granskning – särskilt när det gäller händelser med potentiell global betydelse?

Slutsats

Det finns starka skäl att ifrågasätta idén att EMP-vapen var orsaken bakom Malmstromincidenten. Vittnesmål från Robert Salas (Missile launch officer) och andra tekniker, samt analys från oberoende journalister som Ross Coulthart, pekar mot en mer komplex och kanske ännu oförklarad verklighet. Att kalla detta för en del av UFO-mytens födelse kan i bästa fall ses som en förenkling – i värsta fall som ännu ett exempel på strategisk desinformation.

Kanske handlar det inte bara om vad som hände vid Malmstrom – utan om vem som har rätt att bestämma vad som får ha hänt.

Hur fungerar EMP?

Jag har även noga granskat hur EMP-vapen fungerar.
Kort sammanfattat delas detta vapen in i 3 faser.

E1 – Snabb puls, ca 1–10 nanosekunder

Skadar känslig elektronik som datorer, kommunikation

E2 – Mellanfrekvens, ca 1 mikrosekund–1 millisekund

Liknar ett blixtnedslag, kan förstärkas om skyddssystem är trasiga

E3 – Långsam puls, ca sekunder till minuter

Påverkar stora system, t.ex. kraftnätet (särskilt vid kärnvapen-EMP)

Hur yttrar sig då en långsam puls? Ger det ljuseffekter på himlen?
Den långsamma pulsen (E3) i en EMP – särskilt från en kärnvapen-EMP – påverkar jordens magnetfält och elkraftsystem, men ger vanligtvis inte några synliga ljuseffekter som du kan se på himlen.

Det kan ske ljuseffekter, men inte direkt av E3 utan från kärnvapenexplosionen själv:

• Om explosionen sker på hög höjd (över 30–100 km), kan man se:
• En ljusblixt
• Plasmaboll eller “eldklot” (som snabbt bleknar)
• Ionisering i atmosfären, som kan skapa något som liknar norrsken (aurora)

Men E3-pulsen i sig ger inga synliga ljusfenomen. Det är en magnetisk effekt, inte optisk.

Fotnot
Den 14 juni klockan 09:55 skickade jag en fråga till reportern Johan Edgar på Aftonbladet. Han publicerade Wall Street Journals artikel översatt till svenska. Jag lämnade uppgifter om vittnesmål och vad som är motsägelsefullt i artikeln. Johan har inte svarat eller återkopplat till mig.(https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/AvnA8M/area-51-sa-lurade-militaren-varlden-att-tro-pa-ufon).

Källor:

• Jesse Michels intervju med Robert Salas: YouTube
• Wall Street Journal, 6 juni 2025
• Ross Coulthart, In Plain Sight
• Pentagon-arkiv via AARO-rapport

Ni som noga följer vetenskapsartiklar och rymdvetenskap i allmänhet, har säkert redan hört talas om objektet 3I/ATLAS som med en enorm hastighet närmar sig jorden (ej risk för kollision). Här sammanfattar jag i korthet vad det handlar om.

Ett objekt från ett annat stjärnsystem närmar sig vårt solsystem – snabbt, ovanligt och med en bana som förbryllar forskare. 3I/ATLAS, det tredje interstellära objektet som upptäckts, väcker inte bara vetenskaplig fascination – utan även spekulationer om att det kan vara ett utomjordiskt skepp.

Det interstellära objektet 3I/ATLAS (C/2025 N1) upptäcktes den 1 juli 2025 av ATLAS-teleskopen i Chile. Nu rör det sig in mot det inre solsystemet med en hastighet på över 245 000 km/h – det snabbaste objektet av sitt slag som någonsin observerats. Forskare har identifierat dess bana som kraftigt hyperbolisk med en excentricitet på 6,14, vilket bekräftar dess ursprung utanför solsystemet. Men det är inte bara hastigheten som förbryllar.

Detta kosmiska föremål kommer att passera ovanligt nära planeterna Venus, Mars och Jupiter. Den sannolikheten, enligt astrofysikern Avi Loeb från Harvard, är så låg som 0,2 % – bara 1 av 20 000 interstellära objekt skulle slumpmässigt följa en så planetnära bana. 3I/ATLAS närmar sig dessutom jordens omloppsbana till inom 5 grader, vilket Loebs forskarteam menar kan indikera avsiktlig kursdesign.

”Vi kan inte utesluta att detta är en artefakt från en främmande civilisation,” säger Loeb, som tidigare föreslagit att även 1I/ʻOumuamua 2017 kan ha varit ett spaningsskepp.

Den teoretiska möjligheten att 3I/ATLAS är ett teknologiskt föremål har lett till uppmärksamhet – och kontrovers. Flera forskare, däribland Samantha Lawler och Chris Lintott, anser att Loebs teorier saknar vetenskapligt stöd, och att allt tyder på att 3I/ATLAS är en vanlig komet – om än från ett annat stjärnsystem.

Samtidigt får händelsen bränsle från UFO-sfären.

Dokumentärfilmaren Jeremy Corbell, känd för att ha spridit militärläckta UAP-videor, har tidigare hävdat att ett ”moderskepp” väntas nå jorden år 2027 – men att datumet kan komma att ändras om “information blir offentlig”. Några konkreta kopplingar mellan 3I/ATLAS och dessa teorier finns dock inte.

Det vi vet med säkerhet är att 3I/ATLAS gör sitt närmaste solpassage i slutet av oktober 2025, och kommer som närmast jorden i december, på ett avstånd av ca 1,8 AU – alltså drygt 270 miljoner km bort.


Oavsett om 3I/ATLAS visar sig vara en naturlig interstellär komet eller något mer – så står det klart att det ger oss en unik chans att studera materia från en annan värld. Och kanske, om teorierna visar sig stämma, något ännu mer omvälvande.

Författare: Patrik Jönsson