Hej Jag har nu en projektanställning på sex månader, men kan eventuellt på en förlängning i upp till ett år. Kommer jag att få det eller får jag bara jobba ett halvår.

Hej Cristin! Jag vill bekräfta att jag har läst din insända fråga från Juni månad.Men jag tänker inte besvara denna fråga då det inte är min andliga inrikning att besvara denna typ av personliga frågor på spökwebben som gäller arbete och sia om du kommer få jobbet eller inte. Men jag önskar dig lycka till och att du tänker på att om du vill att saker ska hända i ditt liv och förändras till hur du vill ha det så glöm inte att tänka positivt och inte ge upp sådant du vill ska inträffa. Vi människor kan påverka våra egna livsöden mer än vi verkar inse genom att medvetet fokusera våra tankar på det vi vill ska inträffa. Tänka i positiva termer om oss själva och kring det vi vill ska förverkligas då allt vi sänder ut,både negativt och positivt i form av tankar och ord och även osagda ord ger en effekt runt oss som ringar på vattnet.Tänker vi hela tiden "Jag kommer nog inte få detta jobb"…ja då kommer den personen antagligen inte heller att få det jobbet för den energin som den personen har sänt ut till sina medmänniskor,chefen och alla runtomkring är "hon verkar inte vilja ha jobbet"…sedan spelar det inte så stor roll vad man säjer med ord och mun då vi alla vet att människor kan säja en sak,mena en sak och tänka en annan. Om man istället försöker koppla samman dessa tre saker,vad man säjer,vad man tänker och vad man egentligen vill innerst inne…ja då är det den energin du sänder ut och säjer alla dessa "Jag vill ha jobbet,jag förtjänar jobbet och jag är verkligen den bästa personen för detta jobbet"…Ja då är det vad din chef och andra runt dig också kommer känna och du får jobbet. Bara ett tips inför framtiden.;)Vi människor har mer makt med våra tankar och framför allt ligger hemligheten i hur vi tänker och vad vi sänder ut för form av energi från oss kopplat till den tanken vi tänkt till andra runt oss och och vi har mer ansvar än vi anar och vi skulle kunna få så mycket mer positiva saker hända i våra liv relaterat till jobb,kärlek,relationer och annat om vi lärde oss använda våra tankar och energier på ett bra sätt. ☆¸.•°* ˜★ EeWeeM

Hej jag mejlade nån vecka sen men ej fått svar, och tänkte nu säga jag tror jag vet mannen är är hans farfar han inte träffat. Är över 40 år sen han gick bort. Och nu vet jag nog vad han ville efter denna morgon o är lite skrämd om det skulle stämma. Men hur kan jag veta denna "drömmen" är just den som ville ge varningen? och att allt har just med siffran 35 att göra. Hans farfar gick bort i hjärtinfarkt eller propp i hjärtat får jag fram och att laggårdslukten berodde på han jobbat med kor. Han gick bort i sin säng. Men e lite skrämmande då hans farfar gick bort när hans pappa va 35 och min mans pappa gick bort när han va 35 o om denna dröm stämmer ja då komme rjag vara 35 om denna varningen e sann :/ Tacksam för svar

Hej! Denna fråga fångade min uppmärksamhet.Jag känner inte till bakgrunden till den här frågeställningen men skulle ändå gärna vilja att du kanske kan återkomma om du kan uppge de datum du sänt in dina frågor och kanske utveckla lite närmare på nytt för mig EeWeeM vad som är början till din frågeställning.Jag känner att jag kanske nog har något att tillföra som svar fast från en annan synvinkel så återkom gärna! ☆¸.•°* ˜★EeWeeM

Hej. Ville bara tala om att du kunde inte ha mer fel än du hade på min fråga jag ställde ang. min mamma (se nedan) när vi hämtade hem henne efter 13 dagar så var hon totalförstörd de hade misskött hennes medicinering samt gett henne ett sår som igen kan förklara så ALDRIG mer hon kommer att komma dit, de förstöde henne så pass så jag överväger en Lex Maria anmälning! Önskar av hela mitt hjärta att du hade haft rätt men tyvärr så kunde du inte haft mer fel! Så nu är vi alla helt knäckta samt pappa som har sagt vad han tycker och tänker om behandlingen av hans hustru sedan över 50 år tillbaka! MVH A. 🙁 Min älskade lilla mamma! Datum: 2013-05-16 Från: A Fråga Hej o många tusen tack för alla svar du gett. Måste bara fråga, min mamma flyttar till ett växelboende nu på Tisdag o jag o min son ska hämta henne från dagcentrat o följa med henne dit! Jag mår fruktansvärt dåligt för detta men jag gör det för pappa skiter i vilket men jag bara undrar hur blir det nu när vi ska skiljas från henne efter hon har installerat sig i sitt rum? Hade önskat att hon fått en rumskamrat men hon blir ensam på rummet o hon klarar inte av att vara ensam. Kommer hon att finna sig till rätta? Min önskan är att hon ska trivas o inte vilja komma hem igen, skulle gärna åka dit o hälsa på henne. Ber om ursäkt för min röriga fråga men jag fick precis förfråningen från personalen på dagcentrat om jag inte ville följa med henne, de trodde det skulle bli det bästa för henne det är därför vi gör det. Än en gång ett stort tack. Kram. >> Svar på frågan Hej! Det var det rätta det du gjorde och gör! Hon kommer att få det bra ge henne bara lite tid till att komma in i rutinerna. Hälsa på henne när du kan och känn inget tvång. Hon kommer att få det kanon! Kram

Hej! Jag kände att jag vill publicera detta för att bekräfta att jag läst igenom detta men eftersom jag inte känner till bakgrunden till allt som skrivits och svarats så kan jag inte ge några svar kring detta mer än att jag verkligen hoppas från mitt hjärta att du har kraften och orken att verkligen driva igenom en Lex Maria om du känner att din mor har blivit orättvist och illa behandlad.Det är viktigt att allt sådant kommer fram i ljuset så rätt personer inom sjukvård och myndighet kan utreda vad som har hänt och varför så att din mor får upprättelse för det som inträffat. Det enda jag kan känna när det gäller detta att sådana här frågor bör man aldrig söka råd från medium då detta egentligen handlar om din egen känsla för vad som är rätt och fel.Du känner din mor väl och du känner om det är något som inte är som det ska i den vård som hon får Du vet…det är en sådan där känsla man bara får att något är fel och då ligger det också på ditt ansvar att följa din känsla och se vad du kan göra för att få fram på platsen där hon finns/fanns vad som har gått fel.Det är alltid bättre att ställa frågor till personalen som finns på plats eller de vårdare som finns runt din mor och inte ge upp utan stå på dig då du som anhörig har rätt enligt svensk lag att få del och insikt i den vård som ges till din mor. Det är inget ett medium kan ge dig som svar och råd. Det är ditt eget ansvar att följa DIN magkänsla utifrån det du ser och förstår är fel. Men jag känner att du är en klok kvinna bara otroligt less och trött på livets orättvisor och din mor är någon som betyder väldigt mycket för dig så jag tycker absolut du ska använda din kraft och energi till att se till att din mor får upprättelse genom en Lex Maria om du anser att hon felbehandlats. Jag ber dig lycka till från djupet av mitt hjärta och jag vill dig bara väl med mina ord även om det kanske inte känns så just nu. ☆¸.•°* ˜★EeWeeM

Hejsan. Det är så här att jag och min man har sökt en större lägenhet än vad vi ha nu och vi skulle gärna vilja flytta till en. Nu undra jag om du kan säga om vi kommer att få den eller om vi kommer flytta till något annan större lägenhet.och blir det nu i år eller? Tack i för hand. Jag måste säga detta är en bra sida. Kram jenny

Hej Jenny! Jag vill bekräfta att jag har läst denna insända fråga från Juni månad men tyvärr kan jag inte svara på denna fråga då det inte är min andliga inriktning här på spökwebben att svara på denna typ av personliga coach frågor om hälsa,arbete,flytt,kärleksrelationer.Tyvärr.Då känner jag att det är bättre att du frågar denna typ av personliga frågor till något medium som har den mediala inriktningen. Men jag önskar dig lycka till Jenny och tack för att du uppskattar spökwebben! ☆¸.•°* ˜★ EeWeeM

För exakt tolv veckor sen idag togs en ponny iväg från mig, Mojje en vi liten ponny. Sedan dess har det alltid känts som att jag haft någon med mig, vart jag än går.. Kan det stämma? Han stod mig varmt om hjärtat och betyder fortfarande otroligt mycket för mig. Tacksam för svar MVH Eveline 🙂

Hej Eveline! Jag förstår att du saknar och sörjer din lilla ponny Mojje.Jag kan känna genom dig att han betydde mycket för dig och att ni tydde er till varandra och blev verkliga goda och nära vänner som man kan bli med ett djur ibland.Du hade verkligen denna "själ kontakt hjärta till hjärta" med denna lilla Ponny.Och när man som människa får en sådan djup kontakt med ett djur så att det berör ens hjärta…ja då har man ett energi avtryck för all-tid i sitt hjärta och även i sin aura efter det djuret när djuret avlidit.Med aura så menar jag egentligen bara ditt egna energifält som du och alla andra människor alltid har runt sig därför att vi är levande väsen.Och alla levande väsen har flera olika lager av energifält runt sina kroppar.Din lilla Ponny Mojje verkar tack vare din starka kärlek till honom lämnat kvar ett så starkt energiavtyck i ditt energifält "aura" så detta upplever du som att han alltid finns runt dig och alltid går efter dig. Visst detta kan också upplevas som att man ser eller upplever det som att man har djurets ande runt sig. Och egentligen spelar det ju ingen roll vad det är man känner för det mest tröstande för dig är det faktum att du fortfarande känna av din lilla Ponnys närhet. Men jag skulle vilja be dig fundera över en sak. Har du funderat på att arbeta med djur?Jag känner nämligen att du är en sådan ung kvinna som har en gåva att kommunicera med djur och känna in djur på ett sätt som man antingen har som gåva eller så har man det inte.Du har den gåvan naturligt och medfödd.Hur de mår och vad som inte är bra och om de inte trivs så kan du känna i vad som kan vara fel och vad djuret önskar för att få det bättre.Om du är intresserad av hästar framförallt men även av andra djur som hundar och kanske fler djur…så är detta något du skulle kunna lära dig mer kring och ett yrke som djurkommunikatör eller djurpsykolog är något som jag känner är något som skulle passa din mjuka personlighet.Att jag ens tar upp detta med yrke och förslag är för att det är helt omöjligt att missa din otroligt starka och naturliga förmåga att kommunicera med och KÄNNA IN djur. Lycka till och återkom om det är något mer du undrar kring detta. ☆¸.•°* ˜★ EeWeeM

Hej.Är mannen klar me sin relation,när han tar sms kontakt me mej nu i mitten av juni som du skrev sist,eller vad vill han då? Kommer vi att ses i midsommar nånting? Tackar för dina svar.Kram.

Hej! Jag vill bekräfta att jag läst denna fråga men eftersom det är en följdfråga och jag inte känner till bakgrunden till denna frågeställning så avstår jag från att besvara detta. Men du är alltid välkommen att sända in en ny fråga inom det andliga och paranomala! ☆¸.•°* ˜★EeWeeM

När jag var liten och vi flyttat in i ett hus så drömde jag ofta svartvita mardrömmar. Jag kommer ihåg det och jag var alltid rädd. Jag var kanske 7-8 år och jag berättade för mina föräldrar så jag vet att det inte är något "falskt minne". Det var ofta samma dröm och då var det svartvitt och jag och några till skulle försöka stänga in något slags monster i ett jättestort garage och det bankade och ville komma ut. Samtidigt, en bit längre bort åt sidan så låg min mamma på ett slags bord, utomhus och en slags lieman högg av huvudet av henne och jag grät. Det är särskilt den drömmen jag kommer ihåg eftersom den kom många gånger. I alla fall att vi skulle stänga in något monster vi aldrig sett i ett garage. När mammas huvud blev avhugget var nog bara en gång. I alla fall så har jag fått reda på att huset vi bodde i(vi har flyttat nu, för länge sen) att det faktiskt hade varit några andar där som hade bankat och så men det hade jag aldrig hört. De sa att det var några barn, eller i alla fall en pojke som hade dött där av någon orsak. Kan du ta reda på varför jag hade de där svartvita drömmarna? Hade de något med andar att göra eller hade jag bara svartvita mardrömmar där utan anledning? Tacksam för svar!

Hej Mateo! Ja jag kan förstå att det här är en sån där dröm och upplevelse som du kan komma att tänka på ibland då jag kan känna genom dig att du verkligen undrar än idag "va i h-v-t-e handlade detta om" ordagrant.Men jag kan säja såhär.Det finns faktiskt människor som drömmer i svartvitt alltid.Jag är ingen drömpsykolog eller expert inom detta område så jag kan inte förklara varför det är så.Bara att jag förstått att det finns människor som drömmer i svartvit och andra drömmer i färg och en del drömmer i siffror och andra i mönster och symboler.En del av detta kan vara kopplat till något som inom psykologin kallas för Synestesi.Vad jag vill säja är att det finns många sätt att drömma och uppleva saker genom drömvärden. Men när det gäller just dig Mateo så är det ju så att du drömmer ju inte svarvitt längre.Eller hur.?.Det jag kan känna är att det nog var bra att ni flyttade från den där platsen och det huset.Vissa platser är bara "för mycket" och det här känner jag var en sådan plats.Jag tänker inte gå in på närmare vad det är jag ser och känner för det är inte så viktigt i sammanhanget men jag kan säja såhär att de där svartvita drömmarna av dessa makabra slag inte var dina.Så du kan släppa den där drömmen.Du var väldigt ung när du bodde där och i den åldern så är det lätt att hemskt blir värre och det som inte är ont eller elakt blir rena mardrömms monstret.Hjärnan skapar om så saker blir värre än vad de är.Och jag känner att det är lite så det blev för dig i det här huset då de andar som fanns där/finns där var barn som själva var rädda och förmedlade känslor av rädsla och ren skräck för vissa vardagliga saker som de kan ha upplevt i sitt liv och detta uppfattade du sedan från dem i form av symboliska drömmar.Eftersom de också var barn och även yngre än dig så kunde de inte heller förstå vad de upplevde och allt blev rena monstret för dem också så det blir tokigt alltihopa. Om man granskar hela situationen vad som faktiskt hänt så är det inte så hemskt alls men i små barns ögon kan saker upplevas riktigt kusligt även om de inte egentligen är det.Vad jag vill ha sagt är att du uppfattade deras syn på det de hade upplevt i det huset.Och deras sätt att förmedla detta till dig kom genom svartvita drömmar. Du kan lämna detta bakom dig och se det som en intressant upplevelse men inget som du ska känna oro för. Ta hand om dig! ☆¸.•°* ˜★EeWeeM

Kan du förresten se vad jag varit i mina tidigare liv eller något?

Hej! Nej tyvärr så är detta inte en fråga jag kan besvara då jag valt att inte svara på direkta frågor om "tidigare liv" då det inte riktigt är mitt område även om det kan falla sig naturligt för mig att känna in detta i vissa frågeställningar men det finns så många andra medium som är inriktade på just den här typen av frågor.Jag kan bara ge dig tipset att ställa samma fråga till ett medium som har tidigare liv frågor som sin specialitet. Lycka till! ☆¸.•°* ˜★EeWeeM

Kommer jag någonsin bli riktigt lycklig i över ett år i sträck?

Hej! Hm…då vill jag fråga dig:Varför bara satsa på att bli lycklig i ett år och inte försöka satsa på att skapa dig ett liv där du mår bra och känner dig glad och trivs med ditt liv och din tillvaro…jämt? Livet består av både med och motgångar och ofta kan livet och tillvaron kännas som en bergsklättring uppför ett brant berg och när man äntligen har lyckats mödosamt ta sig upp för en jäkla bergstopp med en lång väg fylld av skit och problem av alla de mest konstiga saker i vardagen och runt omkring och överallt så…vad händer …jo …man står där uppe på toppen och upptäcker till sin bedrövelse " ah…skit också…fel bergtopp"…och så rasar allt…och man får börja om igen.Man kan välja att sätta sig ner och bara sitt och glo och inte göra något alls och låta snöstormen komma och man blir en jäkla snödriva och bara försvinner under snön eller så kan man välja att ta upp sin tunga packning igen och slänga upp den på ryggen ,skaka av sig snöskitet och klättra ner…för att försöka bestiga nästa bergstopp.Det är Livet.Alla går igenom detta på sitt eget sätt.Och ibland känns det alldeles hopplöst och omöjligt och man kanske bara vill ge upp och då ställer man sig frågan som du nu ställt mig…"Kommer jag någonsin att bli riktigt lycklig…?"Jag känner att du är en stark person inom dig men på något sätt har du gett upp om att just du har något att tillföra till dina vänner och medmänniskor runt dig och att du är osynlig och ingen bryr sig i vad du gör eller säjer.Men är inte det viktigaste att du först och främst tar hand om dig själv?Vad vill du göra med ditt liv? Vad är lycka för dig?Vad får dig att må bra?Finns det saker i ditt liv du vill förändra ?Vad hindrar dig från att göra allt detta som du egentligen vill göra men inte gör för att du tappat din självkänsla?Tänker du verkligen låta andra människors åsikter och tankar påverka dig så mycket att du tappar all lust för livet?VARFÖR är inte just du VÄRD ATT VARA LYCKLIG? Jag ber dig att tänka på dessa frågor och bara utgå från dig själv och sedan kan du ändra din fråga till ."Vad är lycka för mig och hur och vad måste jag göra för att känna så?" Börja där.Jag tror på dig ! och du måste tro på dig själv. ☆¸.•°* ˜★EeWeeM