För ca ett år sen sov jag hos min kusin och då hände något. min kusins rum ligger brevid hallen och dörren är trög så vi stängde den bara på glänt. lampan i hallen var tänd och vi hade inte somnat. men helt plötsligt upptäckte vi att den var släckt. vi sprang och tände lampan. och det hände igen. och igen. sen somnade vi. jag vaknar mitt i natten av att dörren(till hennes rum) står helt öppen och att någon sitter i trappen. jag vart rädd och drog täcket över huvudet och somnade efter ett tag. på morgonen så berättade jag det för min kussin och hon vart rädd….och några nätter innan hade jag vaknat(hos min kussin) av att någon plockar ur diskmaskinen…vem var det? kommentera gärna:)

Hej, Jag har flera historier på lager som jag skulle kunna delge. Några små smakisar: Jag tror på hustomtar nuför tiden, när min far först berättade om dem så skrattade jag mest. Ni kanske har hört att man inte ska kasta (ex) diskvatten utomhus utan att först ropa "nu kommer det vatten" Många gjorde så förr om inte annat så att deras hustomtar/vättar skulle hinna flytta sig. När jag var ung och minm pappa levde, s¨å hojtade han alltid till när vi var i sommarstugan om han kastade ut vatten (något jag fnissade åt) Nåväl, hans granne var på besök denna dag och delgav sin historia. Min pappa hade berättat för honom också om att hojta innan han slängde ut nått, annars kunde vättarna bli upprörda och deras sätt att ge varningar var att lägga en hög med stenar utanför dörren. Grannen hade liksom jag fnyst åt detta. MEN en kväll efter en krogrunda, och kraftigt överförfriskad så somnade han utomhus precis utanför dörren till sin sommarstuga. På morgonen när han vaknar har han en hel hög med stenar bredvid sig! Något han tyckte var obehagligt då han visste att det inte fanns några stenar (ens i närheten eftersom det var gräs så långt ögat kunde nå) Nåväl skeptiskt då som JAG är så tänkte jag att det säkert var en "fyllegrej" Några år senare så var jag med min sambo och våra barn i en husvagn för en helg, diskade ute i det fria och kastade iväg vattnet utanför husvagnen. Tanken slog mig om vattnet och att man skulle ropa, jag stod där för mig själv och log lite över tanken då min far varit avliden några år nu. Dagen efter så hade vi fint och prydligt en stenhög utanför husvagnen. Jag skämdes faktiskt en aning och gick ut själv på kvällen och bad högt om ursäkt till de så där ute. Andra saker är att vi även har några hemma också som älskar att gömma saker för oss om vi inte ställer ut en tallrik med gröt då och då. Min sambo tyckte jag var galen från början men han har även fått uppleva detta han med. Första gången så letade han nycklarna till bilen, och de fanns ingenstans. Vi hjälptes åt att leta men utan resultat. Jag gick ut med ett glas mjölk och en kaka och ställde det på amrken utanför våran ytterdörr, bad tomtarna att lägga fram nycklarna. Går in stänger dörren. Väl inne så fortsätter vi hjälpas åt att leta då min sambo skriker rakt ut, han hittar dem på köksbordet (där vi redan varit och letat xflera) Där började han väl tro på mig. Detta fungerar nu mer varje gång. Andra spännande saker som blivit berättade för mig var en nära anhörig till mig, då hans mamma låg på sjukhus i svår cancer. En natt så vaknade han till av att hon satt i hans säng och log. Han rörde sig inte utan bara tittade på henne och undrade hur hon hade kommit dit. Då ringer telefonen…..Det var från hans far, hon hade nu somnat in. Ja som sagt jag har mycket på lager….delger er gärna fler upplevelser vid senare tillfälle. Sköt om er och glöm inte vårda era hustomtar 🙂

En söndags kväll så tittar man på hemsökta hur & taps som man följer varje söndag så när klockan va runt 2 tiden så hemsökte hus börjar så sitter man i vardags rummet men sen så tycker man nä nu går åh tittar klart på tv i mitt sovrum släckte alla lampor utom lampan i köket mott fönstret som är tänd så sätter man på tv åh lutar sig tillbacka & när halva programet har gått så känner man att något inte stämmer utan allt hår på armarna reser sig upp & blir kallt så vrider man huvudet en aning åt höger åh ser att ens sovrums dör som är nästan stängd med 10/15 cm börjar gå upp blev lite nej jag måste tänka en stund sedan tittar jag vidare medan jag tittar på programet så känner jag av att mitt hår på armarna reser sig igen & nu ser man dören har öppnat sig med 50 cm eller något sånt så nu blir man lite rädd & tänker nej så går upp från stolen & tittar ut i köket med lampand tänd men ser inget i köket så en stor tung låda man har på golvet & sätter dit en stor tung kedja vid dörhandtaget & lådan på golvet åh tänker öppnar dom min dör nu så åker lådan med men inget hände mer sen vem det var vet jag ej mvh David

Jag och en vän flyttade till Örebro för drygt ett år sedan. Min väns mormor hade precis gått bort som stod henne väldigt nära. Dagen efter hennes död så får vi en stor tre rum och kök i Örebro där vi flyttar in. De första veckorna var allting lugnt, vi tänkte inte så mycket på konstiga ljud eftersom det "låter" ju alltid annorlunda i alla hem. vi hade fått med oss massa möbler från hennes mormors dödsbo som vi hade i hela lägenheten. Efter ett tag så började det hända konstiga saker. Måste bara tillägga att jag har tyckt att alla som har sagt någonting om spöken, andar eller övernaturliga fenomen har inte haft alla hästar hemma. Tills nu. Har alltid bara trott på det logiska. Det började med olika knackljud från luckor i köket, både dag och natt. Ingenting som vi tänkte speciellt på, det kanske är så här. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för det är så otroligt många upplevelser men jag gör ett försök. Det fortsatte men knackningar i väggar, lampor som tändes om nätterna, knakande fotleder i vardagsrummet och en ständig närvaro, som att alltid umgås med någon, skulle jag vilja uttrycka mig. Jag var aldrig någonsin ensam. Vissa nätter kunde jag vakna av att våran hund stod och skällde på väggen i vardagsrummet, som om det var en inbrottstjuv här. En kväll när jag kommer in på mitt rum så ser jag hur någon sätter sig i min korgstol (sån liggstol från IKEA) och ser hur den sviktar och det låter precis som när jag brukar sätta mig där. Det är som att dom ville ha kontakt och uppmärksamhet hela tiden. Under ett halvår så fick jag aldrig någonsin sova mellan 01-06 för det var då det var som värst. Dem ringde upp min vän en gång mitt i natten men hon hade missat samtalet från "mig" och undrade varför jag ringde kring 03. TVn slås på, slås av, TVspelet, ljuslyktor klingas mot varandra, dörrar smälls, det springs på taket och en boll studsar (vi bor högst upp). En gång mitt i natten så vaknar jag POFF och i samma sekund så åker en låda ut under sängen i världens fart. Flaskor som smäller upprepade gånger fast det finns ingen luft innuti. OTROLIGT verkliga mardrömmar där jag sett en liten flicka i badkaret framför mig (kunde inte bada med stängd dörr på flera månader), hittade världens finaste målade ansikte i dammet på spegeln i ett barns höjd, tio familjer har bott här på två år, sett en skepnad i vardagsrummet och beskrivit för min vän och det var samma kläder och gångstil på gumman jag såg som hennes mormor hade på sig när hon dog. En gång när jag sov så spelade jag in för att se om jag kunde höra något. Jag hörde att min andning blev jättekonstig efter ca 30 minuter och sedan knäpptyst och då hör jag en mansröst på två meningar men ingenting jag kunde identifiera. Sett som en gnista som flög under soffan (både min vän och jag), ett skrik i köket som vi trodde var hunden (fast det inte alls lät som en hund) men visade sig att hunden låg och sov i ett annat rum än där ljuder kom ifrån. Jag har fått knacksvar när jag pratar med dem. Dem har "tagit för sig" av täcket som att någon låg brevid mig, smekt mig på håret, på foten. Slängt vantar från hyllan, slängt en sko, slagit av vattenkranen. Det blev helt enkelt som en vardag, som kompisar man umgicks med, varje dag. Jag var sällan rädd utan mer lite irriterad när man inte fick sova och skulle upp till universitetet. Jag ville liksom inte bli av med dem. Men en kväll så sa jag till dem att ni måste gå vidare, ni lever inte här längre. Sedan så liksom avtog det. jag vet inte om det har med det att göra, det jag sa. Någon som har några tips? De okända kontaktade mig nyss men det hade slutat då. Jag vet inte om de fortfarande finns kvar? Borde jag kontakta de okända igen ifall det finns någon där men som inte vill prata längre pga det jag sa? Eller är dem helt enkelt inte kvar längre? Har ingen tidigare erfarenhet från sånt här. Min vän bor fortfarande kvar i lägenheten men jag flyttade ut eftersom jag behövde sova ifall det kom tillbaka.

Jag var bara 5 när detta hände men det är en händelse som finns kvar i huvudet, min mamma har också återberättat det. Min mammas närmaste vän hade gått bort i cancer. Hon hade lekt mycket med mig och min bror när vi var små så hon var betydelsefull för oss alla. Dagen då hon skulle begravas så var min mamma inställd på att inte gå, hon var så himla upprörd kommer ja ihåg. Min pappa sa hela tiden att hon borde gå men hon var helt inställd på att inte göra det. Min mamma gick in i mitt o min brors rum och helt plötsligt så kom det som en vind genom rummet och tangenterna på vår leksakssynt började röras upp och ner och ljud kom ut. Efter det så trodde hon att det var hennes kompis som bad henne gå och hon gick.

Redan som liten så har jag trott på spöken. Jag har alltid haft personer i min närhet som kan se spöken och som även kan se framtiden för en annan människa. Jag ska alltså med andra ord berätta två olika berättelser, den ena handlar om min farfar, som räddade livet på mig och den andra är om mig igen, där min vän ser saker som ska hända mig. Farfar: För snart 4 år sedan så förlorade jag min farfar, och min farfar var som min egna far. Så jag vart riktigt ledsen när han dog, vilket också gjorde så att jag stressade en hel del och fick panikattacker, vilket jag fortfarande får. För 5 månader sedan så fick jag en panik attack, och jag slutade andas, Min hund, som sover i samma rum som mig reagerade ju självklart och började pipa. Jag vaknar själv utav att jag inte kan andas och blir livrädd, med tanken på att jag kommer att dö. Jag känner då, hur någon lyfter försiktigt upp mig, och hur en varm känsla kommer emot mig på den ena sidan. Jag kan också höra min farfars röst: "Ta det lungt nu Sara och försök att slappna av så att du kan andas" Sedan den dagen, så vet jag att jag har min farfar med mig, hela tiden. Och att han vill att jag ska må bra. Han är min egna ängel. Min väns berättelse: Min vän kan ju som sagt var se in i framtiden, och det gjorde hon nu på mig. Detta hände för 1 och ett halvt år sedan, och jag skrattade åt henne då. Jag tyckte att det var meningslöst. Men i alla fall, Min vän berättade för mig att jag kommer att må dåligt ett tag, men att en kille kommer att komma in i mitt liv då jag börjar må bättre. Hon beskrev honom som mörk, och inte svensk. Jag trodde inte på henne och sa att det är löjligt, men nu i Maj, så träffade jag den mest underbaraste amerikanaren som jag någonsin har träffat. Han är den som får mig glad och den som får mig att må bra. Så min vän hade ju rätt! Tveka aldrig på era vänner, lita på dem. Och stanna kvar vid dem som om dem var era syskon. Ha en bra dag! Kramar från Sara 🙂

För tre år sen flyttade jag ut till ett litet hus i skogen tillsammans med alla mina djur, däribland 2 hästar. Redan från början har det hänt konstiga saker som jag inte riktigt kan förklara men jag har inte tänkt så mycket på det fram tills nyligen. För ett tag sen skulle jag iväg till jobbet på morgonen och släppte ut min katt, låste dörren, tog med mig nyckeln och åkte iväg samtidigt som jag tutade åt katten som satt sig mitt i vägen för bilen. Under dagen började det regna och var kallt och jag fick dåligt samvete över att katten var ute i ruskvädret. Döm av min förvåning när jag om hem och låste upp dörren och katten mötte mig i hallen… Ingen annan än jag har nyckeln till huset och alla fönster var stängda. Sen för ett par veckor sedan var jag tvungen att åka in till akuten med en vän och hade inte hunnit att ge hästarna, som stod i stallet, hö för sista gången innan natten. Klockan gick på akuten och jag kände mig lite stressad över att hästarna stod hungriga och väntade på mig. Tillslut kom jag hem vid tolv-tiden på natten och gick upp till stallet för att slänga till dom lite hö. Men där inne stod hästarna redan och mumsade på varsin stor hög med hö. Till saken hör att stalldörren öppnas på ett speciellt sätt med en nyckel-liknande sak som bara jag och min vän (som jag skjutsade till akuten) vet hänger under takskägget på gaveln till stallet. Jag kollade och den hängde kvar. Och när jag frågade grannen om han hade varit över och gett hästarna mat så svarade han att han hade feber och gått och lagt sig tidigt den kvällen. Så vem var det som släppte in katten och gav hästarna mat?

Utanför Stockholm ligger Ängby slott. Idag är det ett populärt att hyra som festlokal till tex bröllopsfester och det är även ett museum. Ända sedan jag var liten minns jag att min Farmor har berättat om vad hon råkade ut för i ett av rummen Min farmor hette Elsa och blev 75 år gammal. Född 1909 och dog 1986 när jag var 8 år gammal men jag minns henne väl. Även om jag inte minns historien exakt så minns min far det (han har den till och med inspelat in när farmor berättat historien på band) och han har berättat den för mig otaliga gånger. När min farmor var liten tillhörde hon överklassen i samhället, gick bland annat i privatskola och vid ett tillfälle föll det sig så att hon och hennes familj bodde i ett slott, Ängby slott utanför Stockholm (också kallat Drottning Kristians jaktslott). Min farmor hade många syskon och just den här kvällen så låg hon och sov i samma säng som sin äldre syster Märta. Det var alltså på kvällen när de låg i ett av rummen på det här slottet och skulle till att sova när min farmor plötsligt fick se något som rörde sig vid motsatta vägg och försöker i det dunkla rummet se vad det är och till sin förvåning ser hon en till hälften genomskinlig kvinnlig skepnad komma ut genom väggen och glida ut i rummet ungefär en halvmeter över golvet. Elsa blir inte rädd utan mest intresserad och väcker Märta och säger: ”Titta”, Märta öppnar sömnigt ögonen och även hon ser den kvinnliga skepnaden som nu kommer glidande rakt emot dem. Märta blir emellertid rädd och gömmer sig under täcket men Elsa fortsätter att titta på skepnaden som strax innan den kommer fram till deras säng viker av och glider ut genom en annan vägg. På morgonen berättar de för sin far vad som hänt under natten och han blev mycket intresserad och sade till flickorna att ifall de såg henne igen skulle de fråga henne vad hon ville, men de såg henne aldrig igen och en tid senare flyttade de ifrån slottet.

För ett tag sedan hände det någon mycket konstigt. Jag var hos min kompis och glodde på TV när jag hörde ett knakande ljud. Jag blev liv rädd men min kompis sa bara att jag hade hört fel. Den kvällen, när jag skulle sova hörde jag att någon gick på golvet där uppe. (Jag har mitt rum i källaren). Det gick några minuter och stegen fortsatte. Till sisst gick jag upp för att ta reda på vad det var som på gick. När jag kom upp var ingen där förutom mamma och pappa. Jag frågade om de hadde varit uppe och gått, men det hade de inte. när jag gick och la mig sedan hördes det inga steg. Men efter kanske en kvart hörde jag det igen. Tillsist somnade jag och tänkte inte mer på det. Men igår hörde jag stegen igen. jag gick inte och kollade om det var mamma eller pappa. Det vågade jag inte.

Det här hände förra veckan vi hade precis avlivat vår katt Måns. Han brukar alltid sova i min lilla systers fotända. Kvällen efter vi hade avlivat han låg hon och grät men då kände hon att det var någon som la sig på hennes fötter och hon skrek. Jag kom in och tittade och där var det en grop som om någon hade legat där. Nästa dag när vi kom hem från skolan var det nästan mörkt ute. När vi skulle gå upp för trappen för att tända lampan där uppe hör man hur en dörr smälls igen och sen hör man hur någon går ner för trappan och tv sätts igång. Så vad trör ni spökar det?